Me like coffee

Äldre 31 Aug 07:29

3559 svar

AP-snack & babbeltråd

chokladkaffe skrev 2010-08-30 21:13:31 följande:

Det är ju som bekant samma här. Jag själv mår illa rätt mycket fortfarande av graviditeten, har väldigt ont i huvudet i princip dagligen och går det merän 3h mellan maten blir mitt tålamod lika med noll. Jag är så trött så trött och när sonen håller på med sina ilskeutbrott blir jag helt matt. Känner mig så deppig att jag inte orkar vara den förälder jag vill och så deppig att jag mår så dåligt trots jag är i v15. Hade superlågt blodsocker och lågt järnvärde, kanske har med det att göra. Jag vet inte ens om jag orkar läsa något, jag dumpar över det mesta på sambon och väljer att sköta disk och annat snarare än att tillbringa tid med sonen. Usch..hoppas det går över snart.
Positivt är iaf att det går bra på förskolan

Jobbigt! Då förstår jag om tålamodet inte är på topp. Det enda jag kan garantera är att det kommer att bli bättre! Inte för att jag har varit i din situation men det mest brukar liksom ordna sig till slut. Visst, det blir aldrig som det var förrut men det kan bli annorlunda bättre!

Sen tycker jag inte att du ska ställa orimliga krav på dig själv. Lätt att säga, svårt att genomföra men det är ändå viktigt. Vila så mycket du bara kan och låt sambon ta mycket hemma. Sen när det gäller tid med sonen är nog mitt tips att försöka ha roligt när du ändå orkar. Låt sambon ta de situationer där ditt tålamod tar slut. Det är ju bättre att han som förhoppningsvis har sitt tålamod kvar tar över då så slipper du bli arg i onödan och din son slipper hamna i skottfältet

Nu när jag har gått med armen gipsad i 6 veckor så har jag varit ganska begränsad så vi har helt enkelt satsat på att göra det dottern tycker är kul, som att ta ut böcker ur bokhyllan, stoppa tvätt i tvättmaskinen, kasta sten osv. Hon har jättekul och jag bara följer och i slutändan har vi båda jätteroligt tillsammans! När man följer barn i det de vill göra för stunden så blir de ganska lätta att ha å göra med

Full fart men ändå kontrollerat liksom.

Hoppas järntabletterna hjälper lite!

Me like coffee

Äldre 2 Sep 21:14

#81

Hade ingen aning om vad ap var innan jag av en händelse kom i kontakt med begreppet när dottern var kanske 4 månader. Vi har bara gjort det som kändes mest rätt och faktiskt också det som var enklast. Dottern ville inte åka vagn så vi bar (och bär än idag när hon är 16 månader). Hon har alltid haft svårt att komma till ro för att somna. Det som funkade var att amma till sömns så då fick det bli så. Vi har alltid upplevt henne som ganska lätt men jag tror att andra hade upplevt henne som ganska svår... Iaf om de hade förväntat sig en vagnåkande, spjälsängssovande, icke-närhetskrävande, sova-hela-natten-bebis

Me like coffee

Äldre 5 Sep 12:33

#92

chokladkaffe skrev 2010-09-04 08:03:13 följande:

Skruttpåväg: Hur går det för er lilla på förskolan?

Jo, tackar som frågar

Hon verkar trivas rätt bra tycker jag. Sover bra (somnar i famnen hos en av pedagogerna), äter bra och verkar vara sig själv (har tjuvkikat lite på henne "in action" när jag hämtat henne och hon inte hunnit se mig). Känns skönt att se!

Men jag har lite funderingar som jag tänkte att jag kanske kunde lufta lite här så kan ni likasinnade ge lite av era tankar kring situationen.

I onsdags var det första gången som jag lämnande dottern. Tidigare har det varit min man och då har det alltid gått bra. Men nu när jag lämnade så blev hon jätteledsen (inte helt ovanligt heller när jag går hemifrån) men personalen ringde redan efter 5 minuter och hon hade blivit glad och satt igång och lekt så fort de kom in i lekrummet. Skönt! Men det jag funderar på är vad det här egentligen betyder och hur mycket vikt man ska lägga vid att hon blev ledsen. Självklart gör det jätteont i mamma-hjärtat att lämna henne så men samtidigt var jag helt övertygad om att det skulle gå över ganska omgående annars hade jag inte gått. Kanske ska man inte analysera sönder situationen men det känns verkligen hemskt att lämna henne. Hur upplever hon situationen? Kan vår relation skadas på något sätt? Rent krasst så vet jag ju att vi har en så pass bra relation och hon verkar vara väldigt nöjd på dagis men ständigt så spökar dessa tankar hos mig...

Sen funderar jag lite på detta att hon är nöjd på dagis men ändå tycker jag att hon är annorlunda hemma nu jämfört med innan dagis. Hon är mer ledsen, vaknar väldigt ofta på kvällen och natten och är då jätteledsen. Hon är väldigt lättstött (har tidigare varit väldigt tålig) och gråter för det lilla minsta rätt ofta nu. Verkligen inte likt henne. Vad säger det er? Är det helt enkelt pga alla nya intryck? Är det ett tecken på att hon inte riktigt fixar dagis så bra som hon ger sken av när hon är där eller är det helt enkelt bara en "inskolningsfas" som går över när dagis har blivit "normalt"? Hur skulle ni tolka det?

Me like coffee

Äldre 5 Sep 19:27

#94

Tack Madeleineh för ditt svar! Visst inte tror jag att vår relation sabbas men nog känner jag ändå att jag sviker henne lite när jag lämnar henne då hon är ledsen. Kanske för att jag inte riktigt har kommit överens med att hon faktiskt ska gå på dagis fast hon är så liten... Men samtidigt så känner jag mig trygg med personalen och framförallt så verkar min dotter känna sig trygg med dem! Jag ska nog bara landa i detta, vara glad för att hon trivs och har det bra. Hon är ju trots allt ändå hemma fler dagar än vad hon är där och det känns skönt. Återigen tack för att du delar med dig av dina tankar. Jag ska nog sluta överanalysera detta nu och istället vara glad över hur bra det går.

Me like coffee

Äldre 5 Sep 21:16

#96

Ja, samsovandet är ju ännu mera värt nu! Å bärandet! Helt urmysigt

Me like coffee

Äldre 6 Sep 09:42

#101

Usch vad jobbigt det är! Skulle lämna imorse och vi hinner bara innanför dörren då hon blir ledsen och när en pedagog kommer vid dörröppningen in till själva lekrummet vänder hon sig om och klamrar sig fast vid mig...

Pedagogen hittar iaf något som intresserar henne och det går lite bättre. Hon grät iaf inte när jag lämnade henne men usch vad jobbigt det är när hon verkligen klamrar sig fast vid mig och är superledsen... Är dock övertygad om att hon kommer att vara glad på dagis idag men ändå...

Me like coffee

Äldre 6 Sep 10:33

#103

Jag fortsätter mitt ältande lite... Hoppas ni står ut med mitt överanalyserande och mitt ständiga frågande efter er vishet

Jag tycker det är svårt att avgöra hur det faktiskt är för henne. Hon verkar ju helt nöjd när hon är där, glad och framåt precis som hemma. Men vad betyder det när hon blir jätteledsen och klamrar sig fast vid mig redan när vi bara klivit innanför dörren? Vad betyder det att hon inte alls är sig själv hemma efter att hon vart på dagis (trött, grinig, ledsen, vill klamra sig fast vid mig ofta) men blir sig själv igen efter några dagar hemma (hon går bara mån-ons mellan kl 8.30 - 14.30)? Visst förstår jag att hon blir trött och att det är en massa nya intryck men hur länge ska det hålla i sig? Usch, jag tror jag blir tokig av allt analyserande...

Me like coffee

Äldre 6 Sep 13:52

#109

sakura75 skrev 2010-09-06 12:45:48 följande:

Hej! Jag har inte varit så aktiv på fl på något år eller så, men nu när min lilla dotter (22 mån) precis börjat på dagis (litet föräldrakooperativ) ökar behovet igen

.

Det här känner jag så väl igen mig i. Inskolningsperioden gick bra, men första gången jag skulle lämna själv började hon gråta! Jag stannade och lekte med henne och pedagogen och försökte "fasa ut" mig själv, men det gick inte. Till slut sa jag ändå hejdå och ställde mig bakom ett hörn på gården. Hon slutade gråta och kom in i lek med pedagogen efter några minuter. Men jag kände mig som en stor svikare. Sedan dess har jag och sambon gått tillsammans för att lämna, men det gör inte mycket skillnad. Nu idag blev hon glad igen innan vi gick vilket jag hoppas är ett tecken på att hon ändå känner sig trygg där.

Jag funderar på precis de sakerna du skriver. Vad är det för mekanismer som är igång? Ger hon upp och anpassar sig när hon slutar gnälla/gråta? Känner hon sig övergiven men vågar inte visa det? Eller är det bara en helt ofarlig anknytningsreaktion som inte är kopplad till dagisupplevelsen, som visar att hon är trygg nog att "säga ifrån" men tycker det är helt OK att vara där? Hon vaknade mycket oftare på nätterna under de första två veckorna och var mer gnällig på kvällen vissa av de dagarna, vilket gjorde mig orolig att det var för mycket för henne. Men den senaste veckan har hon sovit som vanligt och varit på bra humör, trots att hon nu börjat reagera vid lämning. Jag inga lugnande svar till dig, ville mest bara skriva att du inte är ensam. Kanske kommer vi fram till något smart. Hur gör du/ni vid lämning, har ni märkt om något fungerar bättre?

Lite info om mig: Bor i Stockholm och har ett par vänner med liknande förhållningssätt, så jag har inte känt mig lika ensam/ufo som jag tror jag hade gjort annars. Men såklart känner jag igen det där att må dåligt över hur andra ibland behandlar sina små, och självklart blir det tydligt varje dag att jag skiljer ut mig från mängden i föräldraskapsfrågor. Jag ammar fritt, vi samsover och har tillämpat "baby led weaning". Dessutom burit ganska mycket, men mindre än jag egentligen hade velat pga att jag haft bäckenbottenbesvär. Min dotter är "sen" med sömnen, dvs hon utvecklade dygnsrytm sent och sover aldrig "hela nätter". Ammar minst 3-4 ggr per natt. Ändå har vi inte tillämpat någon "sömnmetod", galenskap enligt många men det skiter vi i. Så länge jag orkar kör vi på, skulle jag känna att det inte går längre kanske jag plockar fram mitt ex av "Somna utan gråt".

Låter verkligen som att vi har ganska lika tankar. Skönt att känna att jag inte är ensam! Det jag är mest rädd för är att hon till slut ska få känslan att "det är inte lönt att protestera för mamma bryr sig ändå inte i den här situationen". Jag ryser bara av tanken.

Me like coffee

Äldre 7 Sep 09:52

#122

sakura75 skrev 2010-09-06 12:45:48 följande:

Hur gör du/ni vid lämning, har ni märkt om något fungerar bättre?

Idag lämnade jag och hon var glad! Åh, vad skönt det kändes!

Den nya strategin var att amma precis innan lämning. Eftersom jag kör bil till jobbet så tar vi den även till dagis. Där kan vi i lugn och ro amma tills hon är nöjd. Jag vet att det har funkat i andra situationer och varför jag inte har tänkt på det innan fattar jag inte. Men imorse fick hon iaf tanka närhet innan vi gick in och då var hon verkligen sitt vanliga jag. Nu var hon mer intresserad av att komma in till pedagogerna och barnen men ändå intresserad av att verkligen säga hejdå till mig med puss och så. Jag ska väl inte ropa hej ännu men det kändes bra och kanske blir detta det vinnande konceptet!

Me like coffee

Äldre 10 Sep 14:38

#153

Madeleineh: Det låter som en jobbig situation. Jag tycker nog ändå att det är viktigt att prata med personalen innan ni gör något förhastat. Kanske går det att hitta en bra lösning som passar er. Sen kanske det går att din sambo får sköta studier på kvällarna nu fram till jul då du går hem igen. Det är ju faktiskt inte så länge dit. Visst blir det säkert tufft för er båda men det är ju en begränsad tid. Att han är ledsen vid lämning är jobbigt. Vi var där förra veckan. Inte alls kul!

AP-snack & babbeltråd

INNEHÅLL