msKitten skrev 2010-11-29 10:57:18 följande:
Jag behöver lite hjälp. Är helt förstörd efter en urjobbig natt, jag känner mig förtvivlad.....Har fått utökning av familjen i torsdags, en fin liten lillebror. Allt funkar perfekt med honom, men det är den äldre sonen och familjen i övrigt som det inte funkar med. Jag är så ledsen för det här med tandemamning och samsovning med alla funkar inte!! Vi har haft en helt hysterisk natt....Usch.....
När jag var gravid med lillebror ammade jag stora pojken och jag tänkte att det här med tandemamning kommer vara jättebra för hela familjen. Jag brukade amma stora pojken till sömns, men inte alltid så han vet hur han ska göra för att somna utan tutte också. Jag ammade honom inte på natten när han vaknade utan sa att tuttarna sover och det accepterade han oftast helt utan protester.
Så kommer jag hem med den lilla och det funkar helt ok att tandemamma och den stora pojken är gullig och fin mot lillebror. Han blir något mer jobbig mot oss vuxna men vi klarar det ändå fint (förutom att min man börjar tappa tålamodet då och då....).
Så kom då nattningen, vi gjorde så att maken höll den lilla i famnen och jag la mig med den stora och ammade honom. Så somnade han. De första nätterna gick det bra, men så i natt vaknade storebror och ville ligga bredvid mig och tutta. Och jag sa nej, då ville han ligga bredvid bebisen, jag sa nej lägg dig hos pappa, han blir ledsen och börjar slå pappa (som blir sur för att sonen slåss). Till slut lägger jag mig hos den äldre sonen och vi kramas, han tjatar och gråter om tutte jag säger nej, han accepterar och han är SÅ nära att somna, då vaknar den lilla och vill ammas. Jag går över och lägger mig på andra sidan sängen där lilla sover och ammar honom. Då vill den stora sova bredvid bebisen, jag säger nej och hysteriska utbrott sätter igång. Han slår sin pappa, kastar sig på golvet, skriker sig hes, jag försöker trösta, min man blir bara mer och mer irriterad, då bajsar den lilla på sig, maken går upp för att byta blöja, den stora följer efter in på badrummet, sen kommer de tillbaka till sovrummet. Jag säger att sonen kan lägga sig bakom mig (jag måste amma den lilla) då startar samma hysteriska utbrott igen.....Och sådär håller det på tills sonen går ut i vardagsrummet och skriker för full hals: TITTA PINGU!!!!!!! jag går ut till honom, försöker trösta honom, han bara gråter och drar i mina kläder. Jag ger med mig och han får amma. Jag säger nu går vi och sover, då vaknar den lilla......och för att slippa kämpa med storebror om att han inte ska ligga bredvid lillebror plockar jag upp lillebror och sätter mig i soffan. Varpå min man kliver ut helt irriterad och fattar inte varför hela familjen måste lida för att storebror inte vill sova utan tutte, fast han får ligga bredvid oss. till slut lägger vi oss och sonen är kvar i vardagsrummet och skriker. Jag säger du får komma när du vill. Till slut lägger han sig bakom mig och somnar. Då hade hela karusellen pågått i 2 timmar.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vi är desperata nu....Den älder är 2 år 9 månader och den lilla 3 dagar. Måste vi sluta samsova? ska jag sluta amma den stora, men han är så mammig att det nog kommer bli jobbigt speciellt med tanke på att vi har lillebror också....om jag och bebisen lägger oss i ett annat rum kommer storebror bli jätteledsen och vilja ligga där. Att pappa ska natta honom funkar inte.....
Grattis till nytillskottet!
Jag förstår att det känns oerhört jobbigt! Det är inte lätt att få ett nytt barn och till råga på allt ska allting runt omkring också fungera. Inte så lätt!
Precis som Frösöblomster så tror jag nyckeln här är att prata med den äldre sonen. Prata igenom natten INNAN ni hamnar där s.a.s. Att försöka förklara när ni är mitt upp i alltihop är nog ganska lönlöst utan försök istället att förklara och kompromissa fram en lösning som ni tror skulle kunna funka för er alla. Det är helt säkert väldigt jobbigt även för storebror med dessa förändringar och då tror jag på att vara väldigt kommunikativ, lyssna in och vara övertydlig i de "regler" som ni gemensamt har kommit fram till. Kanske kan ni komma överens om att amning är ok vid nattning men att han på natten får ligga nära bredvid på en bestämd plats om han vaknar. Styr upp det så han vet vad han kan förvänta sig men gör det innan ni är mitt upp i det.
Sen tycker jag nog att din man måste försöka ha lite bättre tålamod och visa lite större förståelse för er äldre son. Han går från att vara ensamt barn i er familj tills att helt plötsligt måste dela på er och ta hänsyn (bara tre dagar sedan förändringen skedde + att mamma och pappa åkte ifrån honom och kom hem med en lillebror) Det är STORA förändringar för ett barn och eftersom du är trött efter lång graviditet, förlossning, amning osv så tycker jag att din man iaf kan bjuda till med lite mer tålamod gentemot den äldre sonen.
Med ett väldigt bestämt barn som kastar sig i backen och skriker så fort det inte riktigt går som hon vill så finns det massor av tillfällen att lära sig "konflikthantering". Och tro inte heller att jag ständigt lyckas i min strävan att förstå vad som ligger bakom... Ibland liksom forcerar jag ner ungen i overallen för att vi bara måste gå just nu. Man kan ju inte alltid lyckas 
Eller kängor "nej nej nej neh nä" 
Jag försöker ställa frågor så nejet blir ett ja på min fråga så att säga men det går inte alltid hehe. Min sötnos 
Jag har också försökt mig på att ändra frågorna så att nejet blir ja men icke 
Nån tips, tankar, input?
Det funkade att han tog nattningarna fast jag var hemma (dock bara ibland) när han var pappaledig men nu när han jobbar heltid och jag är hemma med dottern varje torsdag och fredag samt hämtar tidigt på övriga dagar... ja då är det återigen bara jag som gäller. Vi har gjort så att jag tar nattningarna men det känns inte alltid som en rolig lösning, dels för att jag verkligen vill att min man ska få känna sig mer delaktig och dels för att jag verkligen skulle vilja slippa någon kväll ibland.