AP-snack & babbeltråd

Oj, här har det hänt en hel del sen sist.

Gällande att lämna eller inte lämna ledset barn på förskolan. Jag har absolut som utgångspunkt att inte lämna mitt barn ledset på dagis. Däremot har jag gjort det vid ett tillfälle. Att jag har det som utgångspunkt behöver ju inte nödvändigtvis innebära att det inte sker... Så ser jag det iaf. Dock betyder det för mig att om jag lämnar min dotter ledsen så är det jätteviktigt för mig att göra mitt yttersta för att tolka detta och sedan hitta en åtgärd för att jag inte ska behöva lämna ett ledset barn igen. Den gång som jag lämnade min dotter ledsen var första gången som jag lämnade henne på dagis (tidigare hade min man alltid lämnat henne utan problem) och jag blev lite överrumplad att hon blev ledsen och då hade jag liksom redan lämnat över henne till personalen, så då tyckte jag att det var försent att plocka tillbaka henne. Men hon signalerade tydligt att det var något som inte stämde vid lämning och då är det min uppgift att fundera ut vad det är som inte stämmer. I detta fall var det helt enkelt så att hon behövde lite extra mystid med mig innan vi gick in och lämnade.

Sedan är det ju så att man inte alltid får det man vill, inte äta glass, inte träffa mormor, inte gå ut, inte etc men här handlar det ju om tillgången till föräldrarna och det ser jag som lite annorlunda. Kanske inte att jag inte lämnar när jag väl är där (vi försöker ta det beslutet hemma - om vi känner oss osäkra inför lämning och dottern inte verkar vara i rätt stämning för dagis - ja, då får hon helt enkelt vara hemma) men jag tänker nog att en gång är "ingen gång" men två gånger i rad är riktigt illa. Jag vill ju visa för min dotter att hennes signaler om att något inte står rätt till går fram till mig och att jag faktiskt anstränger mig det yttersta för att förändra situationen. Så tänker nog jag och jag misstänker att vi ligger ganska nära varandra i den uppfattningen...

Precis! Jag tror att det blir lite farligt om man börjar tänka att "det är normalt att barn blir ledsna vid lämning ibland" även om så kanske må vara fallet så anser jag att det är varje förälders uppgift att faktiskt fundera över vad det kan vara som inte stämmer. Något är det ju och vissa saker kan man påverka och försöka förändra (oftast skulle jag nog säga).

Nä, jag kan inte heller bara stanna hemma från jobbet stup i kvarten ifall dottern inte vill på dagis men om jag märker att det verkligen inte är något som stämmer, då gör jag det ändå. Men många gånger tycker jag att det kan vara värt att bli 10 minuter sen för att tillsammans hitta en balans innan lämning. Nu har jag bara behövt stanna hemma med henne en gång för att något verkligen inte har stämt så det händer ju väldigt sällan. Att bli 10 minuter sen har  bara behövts den första veckan då jag lämnade henne på dagis sen har det flutit på hur enkelt som helst. Sen tillhör jag en av de lyckligt lottade som har ett väldigt flexibelt jobb, så det underlättar ju helt klart!

Vår dotter har aldrig varit speciellt stor i maten. Ammat mycket och plockat med det hon verkar gilla för stunden. Hon blir 2 i maj. Oftast väljer hon att rikta in sig på en sak i maten. Ibland äter hon bara osten, ibland bara smöret på mackan, ibland bara pastan, ibland bara sallad osv. Ibland har hon ätit jättebra av en mat och vi tänker att hon ska vräka i sig av det även nästa gång det serveras men då verkar det inte alls tilltala henne

Hon är väldigt aktiv av sig men ändå go och rund. Så länge din son mår bra skulle jag inte alls oroa mig för hans mat. Precis som han har kunnat avgöra hur mycket han ville amma när han var spädbarn så är jag övertygad om att han fortfarande kan avgöra hur mycket och vilken mat han vill äta. Låt honom sköta det så länge han verkar må bra i övrigt så tror jag att det löser sig alldeles själv. Då är det större risk att ni förstör hans matlust (som kan tyckas vara ganska obefintlig i dagsläget) för framtiden ifall ni börjar försöka påverka honom att äta mer än han vill. Så ta det bara lugnt!

Hur går det Madeleineh? Har du fått någon bebis än??? Är så nyfiken så

Här hemma har vi plussat och igår var vi på inskrivning hos BM. En helt underbar människa! Känns tryggt inför framtiden. Mår superdåligt men det är väl bara att bita ihop. Det går ju över trots allt. Men vilken skillnad på att vara gravid första gången då man kunde vara superego och bara göra det man själv ville just i stunden. Nu när man redan har ett barn så funkar det ju inte riktigt så... Men å andra sidan lär ju graviditeten bara rusa förbi när man har en annan att ta hand om under tiden.

Det är ju bara det att han jobbar heltid medan jag hämtar tidigt och är därmed hemma mer. Kanske hade det inte kännts på samma sätt om jag hade jobbat heltid... När han är hemma är det väl inte någon större skillnad mellan nu och första gången. Förra gången kunde jag strosa runt med hundarna på promenad och sen dimpa ner i soffan eller göra vad jag kände för... Funkar liksom inte nu.

Men alla upplever vi det ju olika.

Grattis!

Tack för alla grattis!

Så var dottern också, förutom att hon åt i ungefär en timme åt gången. Men det går ju över. Han är ju bara pytteliten än och kanske är det så att det tar så lång tid i början för att tekniken inte är superbäst ännu... Risken med napp är ju att det komplicerar amningstekniken så om du vill amma skulle jag skippa nappen.

Tack så mycket! Jag blev ju inte superstor förra gången så jag hoppas på samma denna gång Skönt att kunna vara hyfsat rörlig i alla fall. Mitt stora problem är att jag är extremt illamående från morgon till kväll, vilket bidrar till lite sämre tålamod Men det går ju över så jag får trösta mig med det. Tack och lov har jag världens mest underbara unge som bara är sååå fantastisk!

Ni som har varit gravida mer än en gång: Tycker ni att ni fick synlig mage tidigare vid andra graviditeten? jag tycker nämligen att jag är sjukt mycket större redan nu än vad jag var halvvägs vid första graviditeten... Fattar inte riktigt hur jag ska dölja det på jobbet...