känns så märkligt att tänka att det kan bli ett helt annorlunda barn. Jag är mest rädd att amningen inte ska fungera och att den lilla/e inte ska vilja bli buren 
Vad bra tips sakura för bättre lämningar. Jag ska testa den, inte för jag lämnar på dagis men om jag lämnar nån annanstans.
Jag vet att ni är några med barn i 1.5årsåldern och lite äldre. Hemma har vi en klängapa, helst på mamma. Han vill alltid vara nära. På natten vaknar han direkt om han inte har kroppskontakt med mig. Han vaknar och skriker lite och sen kryper han tätt intill med världens fart när jag försiktigt kallar på honom. Ibland är han inte nöjd förrän han ligger med kinden intill min, det ska vara hud mot hud.
Är detta 18-månaders separationsfas det handlar om? Nån som vet, har erfarenhet, nåt att säga.
Jag vill så gärna finnas för honom när han behöver, särskilt på natten. Men, jag börjar bli väldigt väldigt trött av att vakna så ofta som var varannan timme igen, jobbar ju på dagarna. Tänkte om någon har nån tröst i att det snabbt går över eller så.
Åh vad jobbigt det är med sånt. De som inte ser barnen och deras behov utan bara sina egna. Hatar verkligen det. Mina svärföräldrar tjatade om sova över hit och dit. Öh..sova över när han inte ens träffade dem eftersom de sitter på sin rumpa och aldrig orkar komma till oss. Nu har det blivit lite bättre med att de kan komma om de har någon bra anledning samt att de leker med honom hos oss. Sova över...varför ska de sova över som spädbarn, vem får ut nåt av det? Tiden kommer ju för det sen, jag älsklade sova över hos farmor...när jag var 7 år och inte 7mån.
Jag känner mig inte ifrågasatt så som många brukar göra. Visst känner man pressen med egen säng och det där men jag är så lycklig i vår situation att jag inte bryr mig...längre. Jag känner mig också respekterad för hur vi gör. Idag lunchade jag med en kompis som har sin tvååring i sin säng och vi har vår i vår säng men ingen ifrågasatte den andra, så var det med allt, respekt är väl inte så himla svårt att visa. Nu har ju deras barn det väldigt bra trots vagn och egen säng men ändå
Stör mig vansinnigt på farmor och farfar som springer in och rycker till sig sonen. Min mamma sätter sig på golvet och väntar tills han kryper upp i hennes famn. Känns väl lite mer lyhört kan jag tycka.
Peap: Du verkar ha en taskig föräldragrupp och många i din omgivning som ifrågasätter. Känns så himla tråkigt att höra, du gör ju rätt
Åh jag blir så trött. Jag har sovit som en gris sista veckan eftersom sonen sover jätteoroligt själv och vaknar i ett. Nu somnade jag på en grej på jobbet och alla undrade efteråt hur det är. Sa som det var och genast var det dags för honom att flytta till egen säng. Suck....hade de sagt samma till en vuxen. "om du är så orolig och ledsen på nätterna är det kanske bäst att du inte sover med din man utan själv i ett eget rum". Hur tänker folk?
Skruttpåväg: Jo det går väl bra på förskolan. Han blir ledsen när man lämnar men det går över inom 20sek. Sen är han glad hela tiden, sover bra i famnen på lärarna. Det är även lättare på kvällarna, han är sig själv igen. Han är där ungefär 8-15 på dagarna och jag tänker att det faktiskt inte är länge. Hade jag haft han själv med mitt jobb hade det varit 7.30-17, många har det ju faktiskt så.
Jag är nöjd att han har det bra när han är där
Hur går det själv?
Jag tror det bästa med mor och farföräldrar att inte ta ställning. Min mamma snackade alltid skit om min farmor som var lite egen av sig. Jag älskade farmor för den hon var och såg så klart de sidorna själv, mamma hade itne behövt påpeka det. Har bara slutat med att jag alltid blir ledsen när mamma håller på att prata och försvarar farmor för saker jag inte borde. Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin säga ett pip om sonens farmor (som jag stundtals retar ihjäl mig på), det är ju faktiskt hans farmor och sambons mamma. Samtidigt vill man ju inte att sitt barn ska behöva bli besviken.
Jag tror att det både jag och sambon kan uppleva som lite jobbigt nu är att vi får lite hjälp från dem. Båda sidorna påpekar dock hela tiden hur de vill hjälpa till men de erbjuder sig aldrig och det är alltid på deras villkor. Känns lite som falsk marknadsföring på nåt sätt. Men men, i helgen ska vi höra om de vill komma hem till oss så vi kan se en bio. Dagtid såklart, natta för dem är inte aktuellt.
Ja man hittar sina sätt Amma i bilen är ju perfekt!
Jag har nog inget bra svar på din fundering. Förstår att det inte känns så roligt när det händer. Tänker att hon kanske faktiskt bara är trött som du säger. Vad händer när du tar upp henne?
Välkommen ful gardin Här är det snarare jag som känner mig som ett ufo. Min rygg mår inte bra och inte fogarna heller så nu blir det nya rutiner för sonen. Kvällssövandet i sele är passé, nu blir det ligga i sängen med en förälder som "alla andra". Det går faktiskt bra, det tar mindre en timme,fast sen somnar jag förvisso så det blir rätt långa kvällar i sängen nu, men det passar en gravid tröttis. Dessutom blir det att åka vagn vilket går upp och ner. Tänker ändå att det får vara så här nu för det är bara dumt att paja ryggen. Bära får jag göra sen när jag blivit lite starkare i kroppen igen.
Ska också berätta, förskolan går riktigt bra nu. Vi hämtar inte efter 16 då det bara är en förälder kvar som personal, då verkar han känna sig trygg där. Enorm glädje när vi hämtar vilket är roligt, ingen oro på kvällen och ostörd nattsömn så det känns riktigt bra nu. Vi fick väl bara ge det en chans helt enkelt.
Peap, jag trodde inte du skulle jobba på läääänge...men det var nog mest min föreställning?