AP-snack & babbeltråd

Skruttpåväg: Det låter ju underbart! Jag är glad jag var lite uthållig och tog de här jobbiga veckorna. Nu funkar det ju bra med förskolan

Jag kan också känna den där maktlösheten ibland då inget är bra. Men då tänker jag att det måste också få vara tillåtet för dem att känna så. Mitt jobb som förälder är inte alltid att råda bot på en negativ känsla utan vara med i den. Det är jätteviktigt för mig att orka stå kvar i något jag itne kan påverka som tydligen påverkar sonen. Så jag försöker nog tänka att jag gör det jag kan och som Peap säger, inte göra så mycket annat än att finnas där. Värma en middag i micron den dagen.

På tal om barn som inte är nöjda hur man än gör. Här är det tvärtom, han är jätteglad hela tiden. De här utbrotten är borta och istället har vi en leende glad liten son här. Hoppas det är att han kommit in i förskolegrejen, att det är normalt för honom att vara där.

Jag har ju fått lite ont av att bära på sistone så idag testade jag vagn. Döm av min förvåning när han med ett leende lät sig sjunka ner i den för att somna en stund senare. Han vaknade och åkte med inne i stan utan ett gny, det har faktiskt aldrig hänt. Jag som nästan isolerat mig hemma för jag inte vet hur jag ska ta mig runt när selen inte längre är klockren.

Gällande plockmat (jag visste inte ens det hette något särskilt) så var jag rädd att han skulle sätta i halsen. Jag föredrog att han åt gröt med händerna och puréer, inte så plockigt, mest kladdigt men jag var nojjig helt klart. Efter ett tag provade jag kokta grönsaker som var väldigt mjuka att plocka med. Vi gav vanlig gröt i början och sen när han blev större blev det industrigröt. Dock har jag alltid sett det som ett dåligt alternativ men det var väldigt enkelt och han gillade verkligen den gröten. Jag har aldrig varit nån direkt sockerfashist (hur det stavas) utan har lagt på lite av vår hemmagjorda lingonsylt på havregröten och så, då har det gått lättare. Har också haft en del hemmakokt äpplemos som är osockrat vilket uppskattats.

Det finns många sätt med maten, det bästa tror jag är att inte göra sån grej av det som bvc gör. Dels när det gäller schema, näringsämnen men också hur de ska äta. Nästa gång kommer jag att köpa puréer på burk, inte stå och koka själv, känns så meningslöst , och erbjuda det. Äter vi nåt den lilla kan plocka så fine. Hemmagjord gröt eller industri, det får ge sig. Det viktigaste, inte göra nån grej av det på nåt sätt utan bara låta det komma för det är jag övertygad om att det gör.

Hundägare: Jag kände precis som du när jag slutade nattamma. Började också jobba och kände att jag inte orkade. Sambon fick ta honom och jag sov på soffan två tre nätter, sen kunde jag flytta in igen. Jag vet inte hur det blivit om sonen visat mer motstånd men nu gick det smidigt och det var väldigt skönt att få sova när jag jobbade heltid på dagarna. Maten löste sig efterhand, han åt mer och mer på dagarna av det som erbjöds.

Peap: Är inte samsovning bra för anknytningen, liksom bära? Sen tror jag inte anknytningen blir dålig om man har barnet i en egen säng och tar upp det när det blir ledset och så.

På tal om sömn, har följt en 5min-metod tråd. Det är verkligen hemskt hur vissa människor utsätter sina barn för det. Nu kanske inte alla är så ödmjuka när de påpekar vilka nackdelarna är vilket gör att förespråkarna går i försvar direkt och det inte går att förmedla någon kunskap. Men ändå, hur kan man och varför har många såna enorma behov av att styra sina barn till varje pris? Jag känner alltid att sonen faktiskt får vägleda och vad gör det att jag ammade honom till sömns i 8mån, bar honom i selen varje kväll 9mån och nu sista månaden ligger bredvid honom i sängen en halvtimme timme varje kväll. Vad är det i mitt liv som gör att jag inte skulle ha utrymme för det, att jag känner att jag måste tvinga barnet att sova själv trots att det så tydligt visar att det inte vill? Jag kommer aldrig att förstå det

Måste höra en annan sak. Sonen har blivit så "aggressiv" på sistone. Han slänger saker hårt, särskilt när han inte får som han vill tar han det som han kommer åt och slänger hårt. Han slår också på oss och nyps. Är detta något nån annan känner igen, kommer det från dagis?

Peap: Jag tror inte på att saker blir svårare för man väntar men det kännetecknar väl oss alla. Jag är övertygad om att om vi gett sonen en egen säng hade han sovit i den, men om han vaknat och velat ha tröst hade vi fått lägga oss hos honom eller flyttat över honom till oss.

Somna själv tror jag tar tid...lång tid. Det gör de själva när de är redo men är det märkligt att man behöver vara gamma och kunna resonera logiskt för att klara det. Ett mörkt rum helt ensam i en säng...tja, jag klarar ju det som vuxen men jag vet ju också att där inte finns nån faror, mitt huvud vet det. Hur ska barns huvuden klara ett sånt resonemang?

Hm..jag var nog inte ritkigt med på vad du menade nu heller Har bvc sagt att det finns bra tidpunkter för att de ska läras sova själv och du behöver ett bra svar för dig själv?

Hehe nej jag har aldrig hört talas om sovfönster. Däremot har jag hört att man ska sömnkura vid 6mån för det sovbeteende som är då kommer att hålla i sig sen. Att folk kan vara så dumma att gå på sånt!

Du mäter, väger och vaccinerar eller går på läkarkoller heller?