chokladkaffe

Äldre 26 Oct 08:02

3559 svar

AP-snack & babbeltråd

Jag känner också igen tuttigheten trots att jag inte ammar. Särskilt på natten blir det så uppenbart att de är trygghet. Han vill ha sin hand på dem, krama och dra (vilket han inte får eftersom det gör ont ;) ). Klart de är trygghet för små barn, de som har ammats iaf.

Frösöblomster: Nu har jag ju min son på förskola sen 18mån ålder men jag tycker det är rätt överskattat med pratet om att ha stora barn kring sig. Jag tror verkligen att hur man än gör blir det bra om man gör det bra.

Det vill säga är ni hemma med båda på heltid kommer det att bli bra, de har ju varandra. Jag är uppväxt så och minns inte alls att jag led av det, snarare att det var så det var typ, visste ju inget annat. Med mitt egna barn har vi valt förskola som är liten, lugn, trygg personalgrupp och barn i alla åldrar, det vill säga syskonmöjlighet. Det märks hur sonen utvecklas på andra sätt än han gjorde tidigare men egentligen inget som inte kunde gjorts hemma om man varit mer aktiv hemma som förälder. Vi kunde också sjungit mer, pysslat mer, haft lektema hemma osv. Det är väl det jag menar med att vad man än väljer blir det bra, bra förskola eller aktivera barnen själv. Om de nu ens behöver aktiveras i oändligheten, jag är lite osäker på vad jag tycker där också.

Det är för vår skull vi har han där nu, sambon vill bli klar med sin utbildning och jag vill jobba, tycker inte om att vara hemma på heltid. Men att det skulle vara nödvändigt för min son och hans utveckling är skitsnack enligt mig. Tror dock han har det bra där, så det är inte dåligt för det men nödvändigt, nej absolut inte.

chokladkaffe

Äldre 26 Oct 10:44

#411

Lottilina: Alla har inte möjligheten att kunna vara hemma i tre år, det är inte busenkelt. Vissa kan genom att försaka materiella grejer, planera ett billigt boende och att den som jobbar tjänar bra. Men det är inte alla som kan det....fördelen med föräldraförsäkringen är ju att man får ett antal dagar som man kan ta ut fritt hur man själv vill. Den är ju väldigt fri på det sättet så har man ekonomiska resurser i övrigt går det ju att vara ledig länge.

chokladkaffe

Äldre 28 Oct 21:08

#416

k girl skrev 2010-10-28 10:34:24 följande:

Apropå den senaste amningsdiskussionen - sonen har fått för sig att han vill ligga och dra i och nypa den andra bröstvårtan när han ligger och ammar, framför allt då han är trött. Han höll på med det ett tag när han var runt sju-åtta månder kanske, men slutade då jag började hålla för handen eller dra för tröjan. Nu fungerar inte det, han blir arg och ledsen om jag gör det. Några tips på hur jag kan göra för att få det att upphöra? Jag tycker att det är rätt obehagligt, annars skulle han få hållas...

Jag brukade ta fingret och sen fick han hålla i det istället. Tyvärr har det här vrida och dra i bröstvårtan kommit tillbaka nu trots att han inte ammar. På natten vill han krypa tätt intill och så börjas det. Jag sover i t-shirt nu vilket gör att funkar lite bättre. Han hade fått hållas men jag tycker det gör rätt ont.

chokladkaffe

Äldre 1 Nov 13:10

#418

Me like coffee skrev 2010-11-01 12:59:29 följande:

Här har vi också en som gärna ska dra/vrida/pilla på den andra bröstvårtan. Jag brukar försöka lägga hela armen över, vilket funkar hyfsat bra. Tycker inte alls att det är trevligt annars hade jag nog inte brytt mig... Men det känns som om det går i vågor. Ibland vill hon göra det ofta och då är hon rätt intensiv och ibland verkar hon ha glömt bort det...

Här hemma är det just nu MYCKET mamma! Dottern gallskriker om pappa kommer in och nattar om när hon vaknar efter hon somnat första gången (jag lägger henne alltid nu eftersom det verkligen inte funkar för pappa). När jag är borta funkar det lite bättre men hon gråter ofta lite och ropar på mamma

Hon har ju alltid varit väldigt mammig men nu är det väldigt extremt. Tack och lov är min man väldigt avslappnad i det hela och låter det ta tid. Han spenderar massor med tid tillsammans med henne när hon är vaken och då funkar pappa utmärkt. Men läggdags... knappast.

Hon är ju 1,5 år nu. Antar att det är separationsfas igen... Känner ni igen detta?

Japp. Sonen har alltid varit "mammig" och nu är det i en av de värre faserna. Det var rätt hyggligt när han var pappaledig och jag jobbade heltid. Men nu när vi båda är iväg och förskolan börjat har det blivit jättemammigt igen. Sambon tar det med ro och säger det är ju inget att göra och det har alltid varit så.

Så separationsfas visst, det går ju upp och ner det där, kan säkert spela in.

Själv funderar jag över det hela. Jag tycker nästan lite själv att det är jobbigt, han duger aldrig om jag är med. Till och med puttar bort pappa om jag är där redan, som om han skulle störa den underbara dyaden med mamma eller nåt. På natten om han vaknar och hamnat hos pappa kryper han så fort han kan till mig och lägger sig där. Nåja, det kommer ju att gå över nån gång men frågan är när. Trodde ju på det här med föräldraledighet men när inte ens det hjälpte.

chokladkaffe

Äldre 2 Nov 09:47

#435

Jag är jätteglad att bb fanns. Sen har jag väl alltid varit en relativt stark person i avseeendet att jag skiter i folks åsikter hit och dit. Jag kunde ju knappt stå på benen efter förlossningen efter allt blod jag förlorat, amningen funkade sådär osv. Tycker jag fick rätt bra stöd av personalen och efter två dagar åkte vi hem. Alla barnmorskor är ju inte dumma i huvudet. De försökte hjälpa mig med amningen, gav mig amningsnapp med varning om att det inte är det bästa, sa att ersättningen tar vi inte i nuläget utan först ska vi jobba med amningen om inte jag prompt ville nåt annat, satt på sängen och lyssnade på mig, hjälpte mig med mat och annat. Tog sonen om jag behövde ut på toa och sambon inte var där osv osv. Om jag skulle tvingas föda hemma hade jag inte haft ett barn i magen nu så alla är vi olika

chokladkaffe

Äldre 2 Nov 10:10

#439

Makadam skrev 2010-11-02 09:59:45 följande:

Jag har inte sagt att alla BM är dumma i huvudet.

Vi har väl pratat om det här förut?
Jag tror att sjukhus, förlossningen, BB i sig kan skapa problem hos många, osäkra, föräldrar.

Absolut har vi det, de var inte menat att du skulle ta illa upp (för tolkar ditt svar som du gjorde det!?). Ibland vill jag bara belysa att man kan tycka annorlunda i vissa frågor även om man har samma grundsyn i sitt föräldraskap vilket jag upplever att jag har med de som diskuterar i tråden. Jag tycker ofta att det är påhopp på sjukvården och barnmorskor vilket jag reagerar på, vill säga att alla är det inte fel på. Jag gillar inte heller när åsikter blir helt enkelspåriga, då vill jag gärna se det från andra håll eftersom jag aldrig tror det finns enkla universella svar på frågor kring föräldraskap. Hemmafödslar är ju en fantastisk möjlighet för de som vill och att minnas sin förlossning så underbart som du ger intryck av tycker jag är roligt att läsa.

Jag är verkligen ledsen om du tog det som ett påhopp

chokladkaffe

Äldre 2 Nov 10:16

#440

k girl skrev 2010-11-02 10:02:41 följande:

Jag tror att det största problemet för oss var att det var en personal som var lite "high chaparall" och sket i rutiner och inte var speciellt smidig. Dt första hon sade till mig, minns jag, var "usch så otrevligt det ser ut, han fryser ju!", och så slängde hon filten på min son. Då hade jag fått hjälp med att klä av honom tidigare av förra skiftet, för att han inte skulle somna så fort han fick bröstet. En person förstörde så himla mycket för oss, det var hon som stod för de dubbla budskapen, missade rutiner, att man kände sig överkörd... Överlag tycker jag att vi har ett bra BB, majoriteten av de som jobbar där är oerhört duktiga. Bara en sådan sak som att jag faktiskt fick chansen att föda vaginalt för att de vågade testa en spinalbedövning så att sonen kunde sjunka ner (han fastnade i de taggiga utskotten), istället för att rulla iväg mig för kejsarsnitt - och jag hade fullt förtroende för dem, det kändes bra. Men, nästa barn kommer vi att resonera annorlunda med.

Hur kommer du att resonera nästa gång? Jag funderar jättemycket på förlossning och bb för nästa barn eftersom det snart är dags. Jag vet att jag vill föda på sjukhus och jag är inte främmande för smärtstillande. Däremot är jag jätterädd för att bli snittad samtidigt som jag inte vill krysta ut ett barn till, jag gillar inte alls att tänka på det. Jag höll ju emot krystvärkarna sist för jag inte riktigt fått pratat igenom min rädsla för det. Tänker också att jag nog åker hem med bebisen tidigare nästa gång om det funkar med min kropp och att jag kan stå på benen. Usch, jag borde kanske ta tag i den här rädslan på riktigt den här gången. Jag vill vara så övertygad som många är hur bra det går.

chokladkaffe

Äldre 2 Nov 11:55

#449

Nu har jag bytt barnmorska på mvc så jag börjar där. Kanske jag får en remiss till auroramottagningen men vi får se. Får jag en barnmorska där kommunikationen funkar tror jag det kan räcka så. Jag tror ju inte på att ha koll i alla lägen, lita till min kropp och allt det där. Jag tror en del av det som gör att jag tvivlar inför nästa förlossning är att jag var så väldigt trött efter att ha haft värkar i två dygn och inte kunnat sova. Efter två sömnlösa nätter och två dygn i värkar var jag rätt matt när jag slutligen kom in på förlossningen. Om det blir lite snabbare än så den här gången har jag mer krafter och då tvivlar jag inte på att det ska gå bra. En annan bra grej nu är ju att jag faktiskt vill ha barn och jag tror inte jag kommer att vara så deppig som jag var sist. Tror också det kan hjälpa

Peap: Jo vi har ju pratat om det men jag kände mig nog lite ifrågasatt och kände inte riktigt då för att gå igenom hela min förlossning. Jag kände lite att jag blev ifrågasatt för jag inte protesterade mot värkstimulerande och igångsättning. Jag hade nog inte gjort annorlunda den här gången om jag haft värkar så länge ohc var så trött. Jag kan nog säga att jag faktiskt inte orkade mer där och då, och med facit i hand hellre värkstimulerande och bedövning än akut snitt (eftersom barnet var tvunget att komma ut pga överburenhet och jag var så trött att jag inte orkade mer). Så egentligen vill jag ju prata om det men jag vill inte känna mig ifrågasatt för jag inte tycker att bedövning är av ondo, att allt inte måste vara "naturligt" till max i den situationen. För mig är förlossningen att få ut barnet som jag sen vill komma nära.

När jag kollade på Östras (göteborg) hemsida står där om vikten att vara barnet nära och en bild på mamma i sjal Jag fick hjälp att knyta den på bb minns jag Östra kanske är ett bra sjukhus att föda på trots allt...

chokladkaffe

Äldre 2 Nov 12:10

#450

örtagård skrev 2010-11-02 10:43:25 följande:

Jag har hafty tre lätta förlossningar. Att den första var lätt har säkert underlättat de andra i och med att den gav mig ett Jag hoppas du hittar ett sätt att bearbeta dina oro. Finns det inte personal på sjukhuset att tala med? Din kropp klarar det säkert fint och på ett sjukhus finns ju akuthjälpen

. Förlossningspall hjälpte mig att krysta! (Men jag hade bara krystvärkar 20 min med ettan fem min med tvåan och tre med trean så¨jag har verkligen haft det lätt.) När är du beräknad?

10 mars

så jag har lite tid på mig. Tack för du delade med dig av din historia

Jag tror visst att man som icke påläst överdriver farorisken med att föda hemma för vi är så inskolade i att det ska göras på sjukhus. Samtidigt är det ju rätt snävt fält av gravida som barnmorskorna tar emot. Jag tyckte när jag läste bloggen som Peap länkade till att jag hade en normal graviditet men sen fattade jag att jag inte skulle fött hemma oavsett. Överburen, högt blodtryck och avtagande värkar hade satt stopp för det.

chokladkaffe

Äldre 2 Nov 12:35

#454

Makadam skrev 2010-11-02 12:25:59 följande:

Ja, vi pratade om värkstimulerande och dess vara och icke varande i allmänhet och så kom vi in på din erfarenhet.

Det känns nog lite fel att ta det här, inför alla, eller?

Jag tänker så här:
är man rädd för att föda, så är det ju självfallet att man inte förespråkar att föda hemma.
Om man ser framför sig att att krysta ut sitt barn som någonting otäckt, så ser jag att det är där det finns något att bearbeta. Man ska inte vara rädd. Rädslan måste bort. Hanteras. Jag tycker att det måste bearbetas/ "fixas" innan man ska föda. Då finns det ingen bedövning som kan hjälpa det, för det som ligger och gror där kommer ligga kvar.

Lästips till dig:
www.profylaxgruppen.com/produkter
fodautanradsla.se/
Signekursen: www.viforaldrar.se/gravid/psykoprofylax/

Tack

Jag ska ta tag i det lite bättre den här gången, jag vill liksom inte känna så här. Sen är det som du säger, smärtlindring är lindring som dessutom alla bär med sin negativa biverkningar, de är inte smärtborttrollare. Jag vill föda utan, lustgas fine, men inget annat egentligen. Jag kan hantera smärta ganska länge och andas efter år av yogaträning och mental träning för idrott. Det är nåt annat som skrämmer mig här och det känns lite onödigt.

AP-snack & babbeltråd

INNEHÅLL