AP-snack & babbeltråd

Wonder Woman: Jag antar att det är treåringen som marscherar ut med bestämda steg Jag tycker det är intressant att resonera lite kring det här, som du säger är ju faktiskt inte konflikter något ont. Jag vill bara ta i konflikter på ett bra sätt så att säga. Möta barnet där det är i sin mognad. Sen är det nog lite hur man är som person själv också. Jag gillar själv när det finns tydlighet och klara instruktioner. Andra kanske trivs bättre när det är annorlunda och jag antar att vi som föräldrar påverkar vårt förhållningssätt genom hur vi är. Jag är ju på ett sätt noga med sov och ättider för jag vet själv hur jag mår om jag inte följer sånt. Sambon är inte likadan och därmed faller schemat lite när han har sonen, som i sin tur inte verkar lida av något av sätten.

Ladybug: Vad glad jag blir över din feedback

Mens fick jag 10mån efter förlossningen men då ammade jag fortfarande. Den kunde gärna fått väntat lite

Konichiwagirl: Jag känner igen mig lite med det här med krävande barn. Sonen har ju aldrig någonsin kunnat vara still utan det är full rulle konstant. Om han sitter i famnen avslappnad merän 10sek undrar vi om det är något som hänt eller om nåt fel...samma om han vaknar och ligger still en stund blir jag jätteorolig utifrån att han aldrig nånsin gjort det. Sen har vi samma grej med att han vill vara med mamma. Min sambo är dock väldigt lugn med det, jag hade nog haft svårt att ständigt vara nr 2 hur jag änd gjorde men han klarar det väldigt bra. Vi har dragit ner på allt kring oss, bor i lägenhet för att hinna med och ha lugn och ro så jag kan föreställa mig hur det är att ha hus där renoveringen drar ut på tiden.

Jag tycker absolut att du kan be dem lämna hemmet, jag kan själv störa mig lite på att det är jag som får lämna hemmet om jag behöver lite tid själv. För tre veckor sen var jag hos en kompis i Stockholm över helgen ensam, utan sonen. Jag fick ut väldigt mycket energi av två nätter borta. Mycket i att jag faktiskt fick sakna dem och fick slappna av i allt och bara ta det som det kom. Hade en heldag själv i lördags också då sonen var hos mina föräldrar. Nu har jag tur i att han älskar att vara med dem så när jag skulle gå satt han glatt i mormors famn och vinkade Jag behöver de här grejerna själv för att orka med. Hade jag inte varit gravid hade jag åkt på träningsläger en vecka i vår själv. Han hade fått vara hemma med pappa.

Det jag tror jag vill säga är att om man känner behov av något ska man försöka lösa det. Nu vet jag inte vad som är viktigt för dig men om du nämner formge, sy osv är det kanske inte åka bort du behöver utan snarare att pappa och barn lämnar dig hemma för att få vara själv och bara ägna dig åt dina må bra saker.

Nu kom jag med massa råd fast det inte var det du bad om, så du får strunta i dem om du inte känner igen dig Vill nog mest säga att jag känner igen mig och att "ta" tid för mig själv hjälper mig att orka och må bra. Det får också mig att uppskatta mitt barn merän om jag bara skulle vara med honom. Det är väl därför jag inte vill vara hemmaförälder heller, jag behöver lite variation och vara mig själv ibland, inte alltid mig själv som mamma.

Jag kunde inte låta bli att fnissa till när jag läste ditt inlägg "skruttpåväg" om att berätta vad vi ska göra, jag kom att tänka på hur det är hemma hos oss. Sonen älskar att säga nej på alla frågor och påståenden så jag fick tydliga bilder i huvudet hur det blir när jag säger "nu ska vi ha overall för det är kallt ute", han skakar bestämt på huvudet och säger nej i ett av sina tusen varianter Eller kängor "nej nej nej neh nä" Jag försöker ställa frågor så nejet blir ett ja på min fråga så att säga men det går inte alltid hehe. Min sötnos

Frösöblomster: Jag tänkte också så med tåggrejen. In med alla ungar på toan och låsa dörren snabbt Att jag bara sagt "nu ska vi alla gå på toa" och så är det bra med det typ.

Jag hade nog nån halvmessyr på mens innan det kom igång som vanligt igen. Vill du ha möjligheten till att bli gravid igen Skruttpåväg? Inte för jag har med det att göra men jag kan inte komma på nån annan anledning varför man skulle vilja ha mens igen...

Haha vad härligt att höra att det finns fler nej-sägare. Alla har lite roligt åt det, förskolan har försökt lära honom att säga ja Jag har märkt att om han faktiskt förstår och vill säga ja sitter han bara tyst och tittar på mig, typ "vill du ha mer mjölk". Igår kom det nån form av nick och ett annat mer jakande läte än de vanliga variationerna på nej

Okej här kommer min mensredogörelse

Jag fick nån blödning 10mån efter förlossning, han ammade fortfarande mycket och på natten. Därefter kom det igång som vanligt, långa cykler men jag har för mig att jag hade det innan jag blev gravid också. Jag har aldrig blött mycket eller haft ont, det var samma efter barn. Däremot upplevde jag det lite lurigare att köra "billingmetoden" men jag kanske bara inbillar mig. Jag kände aldrig något tecken innan det började stänkblöda utan det bara kom.

Åh vad trött jag är på att inte kunna citera.

Peap: Jag kan tänka mig att föda hemma men kommer troligen att välja förlossningen. Varför?
Jag är inte mentalt förberedd på att välja bort smärtlindring och helt lita på min kropp även om det är min intention att komma till det under resterande 14v. Sen är det väl snålhet också, jag vet inte om västra götaland sponsrar som jag såg de gör i stockholm. Jag känner också lite brist på engagemang som jag tror krävs för att dra igenom det. Som Frösöblomster sa, det är rätt praktiskt med sjukhus. Inga förberedelser, inget efterarbete och för mig då ingen kostnad. Dessutom var inte min första en normalförlossning har jag fattat det som vilket gör att tilliten till min kropp inte är den största. Om jag inte hade dugliga värkar sist, gick över tiden och hade högt blodtryck då känns det som att det blir samma igen. Men detta ska jag prata igenom med mig barnmorska nästa vecka, reda i vad som faktiskt hände den 23 feb 09.

Fördelar som jag ser: Det skulle bli en helt annan upplevelse eftersom jag skulle få ändra inställning till förlossning. Att känna denna totala tillit till sin kropps förmåga, att slippa sjukhus som jag inte gillar, att slippa åka iväg och bara få vara hemma.

På tal om det här med svärmor. Min svärmor är ju tvärtom, hon har träffat sonen två gånger sen juli för hon inte vill lägga sig i och störa. Min egen mamma däremot....jag är för tillfället väldigt ledsen på henne för hennes sätt. Hon lägger sig i allt kring sonen när hon är med. Hon byter kläder jag sätter på honom för de är för varma eller kalla eller nåt annat. Hon sätter fram extra mat eller tar bort om jag sätter fram när han ska äta. Allt jag gör ifrågasätts vilket har gjort att sist jag träffade henne höll jag bara tyst hela tiden tills jag skulle åka hem. Känner mig nästan lite kränkt vilket gör att jag nu inte vill ha henne här eller åka till dem. Det är liksom konstant underkännande, eller allt ska bara vara på hennes sätt. Sonen älskar ju henne vilket såklart är positivt och det viktigaste, men när vi bor en bit från varandra måste vi bo hos varandra när vi ska ses och det är så påfrestande.

Konchivagirl, tycker det låter samma med kiss i blöjan historian. Varför måste det tjafsas, byt blöjan och låt dig bestämma vad han ska dricka!

konichiwagirl: Det är inte lönt att försöka prata med henne. Hon har varit sån här alltid att hon ska styra och lägga sig i precis allt. Just nu kör jag metoden att bara hålla tyst själv och låta henne härja, inte bry mig. Hon tar hand om sonen på ett bra sätt, delar mitt tänk så hon får hållas. Jag är inte orolig för sonen när hon är där. Vi ska dock inte ha honom tillsammans. Nån dag kanske jag ska ta snacket men inte nu, det lönar inte till helt enkelt.

Det som gjort mig mer positivt inställd till hemmafödsel är just min nojja med sjukhusmiljö samt att jag bor mindre än 10min från förlossningen och 15min från stans andra förlossning. Annars hade jag nog inte tänkt det varit ett alternativ. Det är säkert en kulturell grej med tanke på hur de gör i holland men det spelar ingen roll, jag tänker ändå att det är tryggt med sjukhus nära, kultur eller ej.

När det gäller EC har jag inte kunnat se några tecken hos sonen. När jag läste om det och funderade över det blev det ett väldigt fokus på just kiss och bajs från hans sida. Nu gör jag istället så som med allt annat, det får komma när det kommer. Jag tycker inte det är hela världen med blöjor och då tänker jag att när han är mogen kommer han att lämna dem. Vi har potta framme och han sitter på den men det kommer inte så mycket, men som sagt, ingen panik. Fast om jag sett lättare hans signaler, vi haft ett annat golv än plankor som är dåligt ifyllda hemma så hade jag kanske testat