AP-snack & babbeltråd

Åh nu känns det sjukt jobbigt med denna mammighet!! Främst för att jag tycker såå synd om min man som aldrig får känna att han duger men även för egen del som nästintill alltid är första och enda valet i de allra flesta situationer. Lilla är just nu som en liten apunge som inte kan släppa mamma en decimeter ens i vaket tillstånd. Sedan är stora som alltid ska tröstas, nattas och få hjälp av mamma. Pappa duger inte! Ikväll var det stora och pappas tur att somna ihop (då tar jag lilla i sjal och går ut med hundarna). Vi byter och kör varannan kväll. Men nästan alltid när det är pappas tur att lägga stora så säger hon att hon vill gå och sova med mamma. Sen blir hon ledsen och nästintill panikslagen . Ikväll frågade min man henne varför hon inte vill gå och sova med pappa och hon svarar "För jag tycker inte om det" . Känns sååå oändligt tråkigt och jag tycker så synd om min man som alltid bemöter henne väl, är så fin med henne och vill allt väl i världen. Det är ju mycket som händer här just nu med flytt och allt och stora är lite mer orolig men det här funkar inte. Tidigare lyssnade vi en hel del på henne och jag tog rätt många kvällar men de senaste månaderna har vi kört rätt hårt på varannan eftersom vi båda vill lägga båda barnen. Samtidigt vill jag ju att hon ska känna att vi lyssnar på henne... Aaahh vad jobbigt det känns!!! Jag blir så ledsen för min mans skull

Jo, de hänger en hel del på dagtid och då funkar pappa bra! Hon är ofta också positivt inställd till läggning med pappa på dagtid men när det väl är dags så funkar det många gånger inte. Men du nämner trötthet och att det gör det hela värre och det känns igen. Ikväll (kl 18.15!!) gick hon i princip in i väggen och då var det kört. Jag tog nattningen och det löste sig. Men jag tror ändå på att köra varannan eftersom vi vill turas om att lägga barnen (eller ja, lillebror somnar ju i sjal) men det är svårt när stora nästan får panik.

Bra tips! Tack så mycket! Ja, stora behöver också hjälp att bryta tankarna och när jag tänker efter så lyckas vi ju faktiskt med det ibland så vi får jobba mer aktivt med det.

Känns iaf skönt att vi inte är ensamma! Jag tycker dock inte att vi har några större problem med att göra saker med pappa så egen tid har dom en hel del tillsammans. Hon vill gärna vara med där det händer något och följer mer än gärna med om pappa gör något. Då är det nog snarare så att hon och jag gör alldeles för lite bara hon och jag. Jag tänker att kanske är det så att hon ser nattningarna som en ultimatat tid då det bara är hon och jag helt ostörda av både pappa och lillebror... Då är det liksom bara hon och jag med saga, mys och underbara pratstunder, något som vi båda verkligen njuter av och uppskattar. Kanske kan mer ensamtid oss emellan leda till bättre nattningarna för pappa och hon? Med självklarhet att de fortsätter göra en hel del saker tillsammans ändå. Jag och stora drog i väg själva lite häromdagen och när jag sa till henne att jag tyckte det var jättekul att bara hon och jag gjorde något tillsammans utan pappa och lillebror säger hon "Ja mamma, för vi behöver faktiskt vara ensamma ibland!" . Störtskön kommentar!

Tillägg: Det är alltså mest i lite mer kritiska skeden som pappa verkligen inte duger och då är hon (över)tydlig med att det är så. Det räcker med att han frågar hur det gick om hon slår sig lite och då kan hon nästan gå till attack rent fysiskt samtidigt som hon argt skriker "du får inte säga så!" eller "mamma ska komma!". Men samtidigt så har det gått bättre och bättre för pappa med mycket på slutet så vi får glädja oss åt det. Det kändes bara så otroligt tråkigt för maken igår när hon sa att hon inte tycker om att gå och sova med honom...

Alexe: nja, jag vill nog inte ta alla läggningar... Dels för att jag även vill natta lillebror, dels för att jag vill att hon ska vänja sig vid att nattas med pappa och dels för att jag helt enkelt vill ha lite variation. Men många kvällar funkar det faktiskt rätt bra för stora och pappa och när det inte funkar så byter vi rätt många gånger.

Jag kollar också bara denna tråd! Var länge sen jag slutade kolla övriga trådar. Eller det var nog mer så att jag knappt började

Jag hänger också gärna kvar här. Följer med till fb om det blir aktuellt men har inga problem att kolla denna tråd. Undviker dock helst övriga familjeliv

Det låter jätte jobbigt Chokladkaffe! Jag har ju haft min beskärda del av utbrott så jag känner verkligen det när du beskriver att paniken kommer . Säkert spelar alla delar du lyfter fram roll i hans beteende. Det är ju en hel del förändringar i hans liv och om jag har förstått dig rätt tidigare så tycker han att förändringar är lite jobbiga. Men jag tror också att han söker både egen kontroll och kontroll från er sida. Mycket av det du beskriver tycker jag att han kanske kan fixa själv. Som att lägga upp mat själv, välja ut tröja, avgöra om han tycker att det är nödvändigt med en extra tröja när ni går ut osv. När det kommer till att välja saga på kvällen, släcka lampan, borsta tänder, vem som ska gå först eller sist och annat liknande brukar vi lösa med att vi föräldrar sätter målet och presenterar kanske två valmöjligheter som dottern sen får välja mellan. "Ska du eller jag släcka lampan?" eller "ska vi borsta med den gröna eller den rosa tandborsten?" osv. Du fattar . Målet går inte att rubba, lampan ska släckas, tänderna ska borstas, vi ska ligga ner eller så men vägen dit får hon påverka. Jag tycker att det har gett vår dotter en trygghet där hon känner att vi håller i situationen och sätter ramarna men det finns ändå utrymme för henne att bestämma och hon känner att hon får vara med och kontrollera en del. När det kommer till situationerna där han försöker kontrollera dig och ditt utrymme (dottern har gjort detta en hel del - nästan uteslutande då hon har varit för trött) så väljer jag att sätta stopp. Om hon försöker bestämma hur jag ska ligga på kudden så säger jag bara lugnt att jag bestämmer hur jag ska ligga på min kudde så kan hon bestämma hur hon ska ligga på sin så länge det är inom rimliga gränser. Ibland är jag lite medgörlig och vi har ett uttryck att "vi börjar om". Då har hon kommit i en låsning och då funkar det bäst för alla att vi helt enkelt börjar om längst ner i trappen eller att vi tar bort all tandkräm och börjar om på nytt igen. Tar tid men ändå mindre tid än om vi inte gör det och jag hoppas att hon lär sig att vi är personer som visar tålamod inför människor och deras handlingar när de har det jobbigt. Och hon har det jobbigt i dessa situationer då hon är trött och det verkar vara väldigt viktigt att det blir ungefär som hon har tänkt sig.

Tillägg: att han själv ska avgöra om han behöver en extra tröja eller inte när ni går ut betyder ju inte att jag tycker att han får stå sitt kast och frysa ifall han inte tycker sig vara i behov av en extra tröja utan i vårt fall tar jag alltid med en extra utifall hon ångrar sig. Numera säger hon det ofta själv att det är bäst hon tar med sig en ifall hon ångrar sig