Jo, vi har sökt dagis men vi får inte plats där vi vill till hösten utan måste vänta. Hon går ju nu men eftersom vi flyttar så måste hon börja på nytt dagis. Jättebra tips om att gemensamt sätta sig ner och planera. Det ska vi verkligen göra. Tack för tipset!
Vad härligt Chokladkaffe! Visst är det skönt när man får till det där extra. Jag känner så väl igen det där att inte riktigt kunna gå in i ena barnets situation utan istället fokusera på att bara få det att flyta. Det är nog det som jag har tyckt gjort ondast i mitt hjärta sedan vi fick två barn och jag njuter verkligen varje gång jag lyckas få till det så där som jag vill. Härligt att läsa!
Åh vilken ångest jag har idag!! Har båda hemma idag och jag vill bara fly!! 
. Ändå bad jag maken jobba hemifrån så han är hela tiden tillgänglig som back-up och han är liksom med hela tiden. Ändå råder kaos. Just nu sitter jag i bilen själv för jag behöver en paus och det kan jag omöjligt få inomhus . Jag orkar inte! Lillebror somnar endast i sjal är någon annan är hemma. Är det bara jag hemma och det är lugnt och tyst kan han somna ammandes i min famn men inte när dottern är hemma. Och i sjalen måste han somna utomhus. På morgonen funkar det bra då hundarna ändå måste ut. Problemet är när vi sen kommer in. Han är otroligt lättväckt på dagarna (på kvällarna skulle vi kunna spränga huset utan att han vaknar). Idag kom vi in och dottern skulle klä av sig men tröjan fastnade så då skrek hon rakt ut. Lilla höll på att vakna men somnade om fast mycket ytligare sömn efter detta. Dottern vill ha vattenmelon och min man ska fixa. Men tydligen går det inte tillräckligt fort i hennes värld utan hon vrålar från vardagsrummet "jag vill ha melon!!!" och då vaknar lilla. Detta är ett stort problem. Lilla kan ibland ligga själv på soffan när jag är hemma själv men det krävs tutte några gånger emellanåt för att han ska sova sig utvilad. När dottern är hemma funkar inte riktigt detta. Sedan funkar det inte riktigt att sitta med honom i sjalen heller för då vaknar han också. Det känns bara som att jag inte får det att gå ihop med lillas sömn och ha dottern hemma. Just nu är hon dessutom på humör att ständigt provocera. Prova nypa lite, sätta en fot i ansiktet, skrika lite extra högt och göra allt som inte är välkommet. Och med en energinivå på minus så fixar jag det inte! Dessutom har hundarna behov också och även om de kan klara sig på lite mindre en dag så kommer det ju att vara så här hela tiden till hösten... Ahhh, jag blir galen!!!
Flickan och kråkan: Tack för dina tankar! Jo, han är från och till rätt svårsövd men det är ju mest när det händer något runt omkring. När jag är hemma själv så är det inga problem och inte heller ute i sjal. Mycket i problematiken tror jag ligger i att jag saknar rutiner kring hela situationen. På helgerna är vi ju tillsammans allihopa och då är det ju lättare. Men jag måste nog hitta en rutin som funkar, ex liknande den du skrev. Dock är nog det största problemet att han nästan bara vill sova i min famn. Idag lyckades vi ändå få till en läggning då han ammades till sömns samtidigt som jag läste sagor för stora och det gick jättebra. Sen la jag ner honom och pysslade en stund med stora under tiden lilla sov. Men då sover han bara i max 30 minuter utanmug och vaknar långt ifrån utsövd. Nu kunde han sova en mini-kortis i bilen senare på eftermiddagen men det är inte alltid det går att få till det heller... Försöker lägga ifrån mig honom under veckorna när vi är själva också, liksom för att vänja honom men det går saaaaaaakta. Men det går ju över det här också och det är ju egentligen inte så troligt att situationen är densamma till hösten. För en sak är ju säker med barn - de förändras och inte förblir som det var 
Alexe: Så försöker jag också lösa det, att åtminstone ett pass blir långt för då går det iaf an att det andra blir lite kortare. Nu kommer han ju att vara 10 månader och då kan det ju inte vara länge kvar tills han bara sover en gång om dagen och det blir ju lite lättare. Sedan efterlyser jag också tips kring hur man söver om på bästa sätt
Det är faktiskt befriande att läsa att jag inte är ensam om dessa situationer. Det är få som pratar om det och många av de bebisar jag ser omkring mig verkar sitta lugnt och nöjt i babyskyddet i kundvagnen på ICA, sova sig genom hämtningar och lämningar på dagis, älskar att åka bil eller somnar omgående under en biltur... Men inte mina barn... Fast å andra sidan har de så mycket annat underbart och helt säkert har andra föräldrar andra problem. Jag vet att jag inte blir lycklig av att jämföra men ibland känns det bara provocerande att se dessa bebisar och föräldrar. Fast ändå så vill jag självfallet ha mina otroligt kraftfulla barn som alltid leder mig i rätt riktning till vad de behöver. Det går liksom inte att göra fel med dem då de är övertydliga med hur allt ska vara . Men det är tufft emellanåt och ja, att ha två hundar kräver sitt och jag tar dem på mycket stort allvar så de är nog jämförbara med ett barn till 
Tack alla för er input! I helgen har vi infört gemensam sagovila då lillebror ammas till sömns medan någon av oss läser för stora. Fattar inte att jag inte har tänkt på det förrut men det funkar i alla fall jättebra för lillebror att somna så och stora mår bra av att ta det lite lugnt. Nu återstår bara problemet med att han så lätt vaknar när jag inte sitter med honom men vi försöker se om det går att vänja av honom med det. Snart är det ju sommar och vi båda är hemma så då kan vi ju lägga ner honom på sängen och sedan får en sitta bredvid honom och snabbt vara framme och lägga en hand på honom, bära, vagga eller amma om det behövs. Kanske funkar det, kanske inte... Det återstår att se . Men som du sa Chokladkaffe, det är långt till hösten och vem vet vad som väntar då? Ibland har jag funderat på vagn men varje gång jag tänker på det så tilltalas jag verkligen inte av det. Kanske ändrar jag mig senare men nu vill jag verkligen inte använda vagn . Vi får väl se hur vi löser det men jag känner mig iaf lite mer hoppfull efter helgen och den införda sagovilan.
Fast för mig har valet att inte använda vagn absolut inget att gör med att det på något sätt skulle vara dåligt för barnet (så länge det inte ligger ock skriker såklart). Utan för mig handlar det om att jag är praktisk . Vi får inte plats med någon vagn i bilen utan att plocka den i delar eftersom vi har två hundar. Jag går långa promenader i skogen varna dag så då är en vagn lite otymplig . Att dessutom ha två hundar och ett cyklande barn att hålla reda på samtidigt som jag ska styra en vagn tilltalar mig inte alls. Dessutom har jag sedan några år tillbaka en handledsskada som gör att jag snabbt får värk av en rad saker, däribland styra en barnvagn långa sträckor. Och sen älskar jag att bära mina barn! Så nej, valet till vagn är nog ganska långt bort för min del .
Sen är ju det tyngsta skälet av alla, mina barn har aldrig gillat vagnen. Min dotter började åka vagn när hon var knappt två år, för då började hon gilla den
Alexe: då är våra små födda samma månad . Jo, stora slutade sova på dagarna förra sommaren med några undantag då och då. Vilan är toppen för henne då hon har svårt att varva ner annars och vill absolut inte missa något. Så i helgen när hon vaknade klockan fyra och påbörjade sin morgon blev sagovilan till en mycket välbehövlig sovstund . Visst har både bära och vagn sin för- och nackdelar. Det jag skulle uppskatta med vagn är ju friheten att röra sig i lek med stora barnet men jag tänker att det blir lättare när jag börjar bära på ryggen. Den önskan av frihet med vagn förutsätter ju också att barnet vill sitta kvar i vagnen eller att det sover vidare när vagnen stannar. Dottern gjorde nästan aldrig det och sonen känns verkligen inte som ett sådant barn .