AP-snack & babbeltråd

Oj det vill jag ha rapport om, hur det funkar med att inte tappa humöret på en hel vecka. Jag är så himla kluven i den här frågan. Jag tycker ju samtidigt att saker flyter smidigare och mer humant på nåt sätt om det inte blir så mycket utbrott. Samtidigt tänker jag att man curlar sina barn i nån mening genom att inte ha utbrott, det är ju faktiskt en del av livet och något som barn bör förberedas. Konsensus är bara nåt som finns i fantasivärldar och man gör dem ingen tjänst att undvika utbrott. Men som sagt, jag är lite kluven så berätta gärna hur det går

En helt en annan grej....låter ni era barn använda begagnade skor? Jag är väldigt kluven. Känns självklart att jag själv inte gillar att använda skor formade efter någon annan, att barns fötter är ännu känsligare. Samtidigt känns det vansinne att köpa dubbla när alla storlekarna ligger i källaren. Hur gör ni här?

Det känns som många kämpar på här. Jag har inte upplevt det här med bortskämdhet som ni beskriver, eller kanske har det men jag har nog inga förväntningar på att storebror ska göra nåt för mig. Ibland gör han det och ibland går han bara iväg som msKitten beskriver. Att jag tagit bort förväntningarna är mer för att inte få utbrott. Jag har nån konstig grej hos mig själv att jag har svårt att ge mig om jag börjat. Så förväntar jag mig att han ska göra nåt och han inte gör det bubblar ilskan upp inom mig på ett mindre bra sätt. Därför försöker jag hålla låg profil och se det som positivt när han gör något. Det här med att plocka undan har funkat bra sen jag läste här att "barnet ska hjälpa till med en grej" . Har anammat det och då kan jag lägga ner striden inom mig snabbt och hela situationen blir bättre. Jag vet inte, men hänger inte allt det här ihop. Vi blir provocerade av olika beteenden...och jag blir nyfiken på vart de kommer ifrån. Det eftersom jag själv har lättare att lära in mer bra beteenden hos mig själv om jag identifierat något och fattar lite vart det kommer ifrån.

msKitten, jag kan itne låta bli att tänka att ni har ju haft era duster men nånstans har ju storebror passat in sig i familjen och lärt sig lösa saker på ett bra sätt. Jag tyckte det lät bra hur han kom tillbaka och uttryckte sig som du säger    

Usch jag vet inte, är vi mammor funtade olika helt enkelt? Jag har ju känt hela tiden att jag på det hela taget trivts bra med att vara hemma länge (18mån) men nu känner jag mer och mer som en snara som dras åt. Jag får liksom inte plats själv och det är mycket gnäll. De har varit sjuka i flera veckor och först i söndags fick storebror pencillin för halsfluss och öroninflammation så gnället är helt förklarligt. Inget dagis i veckan och jag får spel hela tiden med att ha dem bägge. Jag älskar mina barn men inte att vara med dem hela tiden som det är nu. Igår var jag på jobbintervju och kände verkligen att nu är det dags, jag behöver lite balans i min tillvaro. Träffa vuxna människor och bara vara lite för mig själv utan att det är något som ska förhandlas om och hållas på. Jag vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, är ju fel tråd att "gnälla" över lesshet att vara hemma. Misstänker att jag är ensam om att känna så här.

Vad härligt det låter Flickan och kråkan. Det är ju den dagen jag känner jag kämpar för med två täta barn Det är min dröm, att de ska ha den glädjen av varandra och jag som förälder kan ta ett litet steg tillbaka emellanåt.   

Hm, när jag funderar har jag inte följt min egen regel jag haft under den här tiden. Att varje vecka göra något socialt med någon annan. Träffa någon merän maken och dagisfröknarna. Det har gjort att jag mått bra på ett annat sätt. Kanske dags att ta upp det igen?

Tack kära  ni för era värmande ord. Jag tycker det är skönt att veta att fler kan känna som jag gör ibland, det är en tröst. Idag lämnade jag faktiskt även lillebror hos farmor när jag och barnen var där. Tog en lång löprunda i skogen själv vilket är min ventil. När jag kom tillbaka var lillebror jätteglad, han hade haft det bra. På vägen hem ringde jag en kompis som kom över. Hängde med mig och barnen och sen gjorde vi lite mat ihop. Detta var en bra dag. Jag tror verkligen att äldre barn kan vara hemma från dagis men jag märker på min storebror att han visst kan behöva den stimulansen för jag ger honom inte den. Han lever verkligen upp när det kommer besök här eller vi är iväg. Nu vill jag njuta av sommaren jag är ledig men sen vara nöjd med att börja jobba. Det är ju inte på heltid ens och vi har mycket föräldradagar kvar. Är glad vi inte bränt alla nu,hade kunnat vara hemma i höst också men alla i vår familj mår nog bättre av att ha långa lov framöver och lillebror börjar dagis 17 månader gammal.

Kryssarinnan, på tal om att borsta håret. Jag sätter i linser och sminkar mig varje morgon, bara för att Jag gör det när jag jobbar och då kan jag göra det för att vara hemma tycker jag. 
Sen håller jag också med dig om att ursprungligt föräldraskap kan knappast varit att bara vara med sin mamma i flera år. Som du säger fanns det ett större nätverk kring familjen, man levde ju ihop. MIn mamma växte upp med flera generationer på landet exempelvis. Sov hos sin mormors mor i flera år

Mamabear, vad härligt med sommarlov. JAg känner igen mig i att njuta mer när det inte är samma hela tiden. Jag ser också framemot att få vara hemma kanske 6-8v på somrarna.         

Håller med dig fullt Flickan och kråkan. Att vara ensam med min treåring är nåt av det mest underbara som finns. Höra hur han pratar och berättar om allt, är "lätt" att ha att göra med då vi är två och allt är lugnt. Man behöver inte vara på helspänn hela tiden. Lillebror är lite mer intensiv och hetsig. Han skriker "da" med bestämt röst och pekar på det han ska ha för tillfället Får han itne det blir det ett jätteutbrott då han lägger sig och sparkar och skriker på golvet....suck känner jag efter ett tag. Nåja, en dag i taget.

Vad hemskt med så få vuxna på avdelningen. Vi hade ju jättevånda över vilket dagis vi skulle välja. Kommunalt med lite högre nivå på pedagogiken eller mindre grupp med mer barnpassningskänsla. Vi bestämde oss till slut för lilla gruppen där vi är nu. Fyra pedagoger på 17 barn där flera dessutom är föräldralediga och några är ju alltid sjuka. Men det var faktiskt inte helt självklart då jag tänker personalen är jätteviktig del. 

Acelise, så var det ju på storabarnsavdelningen, fast de hade 21 barn på 7 pedagoger. En våning var tre avdelningar så det blev 63 barn(!). Vi hade svårt att ta till oss det som positivt. Visst var det bra med många vuxna men ändå.

Vi har ingen AP-förskola men det är rätt litet där så att säga. Syskonavdelning med 17 barn. Fyra vuxna. Samma vikarier alltid. Alla barn vaknar i famnen på en vuxen...det känns bra så. Det är det pedagogiska som faller, en förskolelärare och tre barnskötare. Bara jag i föräldragruppen verkade se det som ett problem   

På tal om dagis. I höst börjar jag ju jobba, 75-80% tänkte jag. Hur blir bäst för barnen att lägga sin tid? En ledig dag i veckan eller sluta tidigt varje dag. Innan var jag inne på en ledig dag men nu vet jag inte. Kanske bättre för dem att bli hämtade 14 varje dag istället för 15.30 och en mamma som går på tight schema? Hur gör ni eller hade ni gjort?

Tanken är att jag börja jobba 6.30 eller 7.00 eftersom jag är morgonmänniska. Maken börjar skolan 9 och måste lämna dem till frukost 8.00. Så den tiden är fast. Det är mer om jag kan sluta tidigt då jag börjar tidigt och kan därmed hämta tidigt. Tänker att kortare dagar också ger en lugn morgon när maken har praktik och måste börja tidigare än 9. Då kan jag lämna till 8 och ändå hinna hämta till 15. Det blir liksom marginlaer överallt om jag har kortare dagar. Är väl mer min dröm om heldagar i Slottskogen och på badhuset som försvinner men det kanske är mer bra att ha det så när de blir äldre. Nu med en 1.5-åring på fsk är nog så korta dagar som möjligt att föredra. Mormor kommer att ha dem en del utöver de så de får ju hemmadagar ändå lite då och då. Har man korta dagar läggs det lätt på flexen hit och dit vilket gör att det lbir nån dag med mig här och var också.

Samma tider är inte viktigt utan mer att det är så få timmar som möjligt typ.