AP-snack & babbeltråd

Jag funderar lite vi väntar lois, varför det "verkligen inte känns okej" att din ettåring skriker. Här skriks det också i jättestora mängder av lillebror när något går honom emot. Som du säger funkar det inte alltid med avledning men man kan behöver inte ignorera heller. Jag gör som med storebror, bekräftar honom verbalt och tröstar honom. "Ja du ville kasta ut det där från balkongen och så fick du inte...klart du blir arg" eller nåt sånt. Det är ju ettåringars sätt att uttrycka missnöje och inte så mycket att göra åt merän att finnas där.

Me like coffe: Instämmer helt i mitt hat mot gnällen De är hemska verkligen. Dock minns jag att storebror var likadan som du beskriver när han precis blev 3. Han var jämt trött och ville ingenting. Var hans standardfras, även på dagis. På nåt sätt har det försvunnit. Det är verkligen som det kommit ett stort utvecklingssprång nu strax efter tre, han är född feb 09. Det jag vill säga är att det inte är säkert anledningarna ligger utanför henne och att det är något ni ens kan påverka. Också att det lär gå över men det fattar ju du också. Men i det ingår ju på nåt sätt att klara sig själv genom fasen. Vad behöver du för att orka? Är det att maken tar ut barnen hela kvällarna så du kan pilla naveln i soffan tre timmar så är det så. Bara du vet vad som gör dig piggare. Känslan av otillräcklighet tycker jag är lättare att hantera bara genom att säga det högt, inte så barnet hör men annars. "Vad han är sjukt gnällig nu och jag känner mig så otillräcklig, men det är inget personligt så ignorera det bara eller finns där för honom". Bara där känner jag mig starkare, sen behöver man såklart sina avbrott också.

På tal om alla de där grejerna du tar upp som du tänker att hon påverkas av. Min stora fattar inte sånt riktigt, eller han fattar väl men det verkar sakna betydelse för honom. Utskolning och sånt, jag vet inte om han greppat det om vi förklarat eller om det spelat så stor roll. Vi säger ju att de och de barnen slutar på dagis till hösten, lillebror ska börja osv. Han säger han förstår men det verkar inte vara nåt han påverkas så mycket av.

Vår storebror har ju fortfarande blöja. Vi har lockat med potta sen årsskiftet typ men vad att göra när han verkligen inte vill. Nu börjar jag känna lite oro, hur ska det gå att bli av med blöjorna. Han är ändå 3år och 3mån och inget intresse. Idag skrotade jag helt enkelt blöjan hela tiden vi varit hemma. Han har kissat i tre kalsonger med en tvättlapp i. Tänkte då börjar han väl märka att han kissar iaf. Efter andra gången satte han sig på pottan men det kom ju såklart inget då. Jag vet inte om det är rätt strategi att gå, rycka blöjan helt enkelt och låta honom kissa igenom hela tiden. Fortfarande vill han ju inte testa på pottan när jag frågar utan vi väntar på "olyckorna". Känner mig rätt desperat om jag ska vara ärlig, jag orkar inte ha blöjor mer och det känns så hopplöst. Ja jag fattar han kommer att sluta nån gång men jag ser inte hur, och det är det som tär mig. Det verkar som "alla andra" barn bara följer efter föräldern in på toan när det är tal om potta eller att de en dag bara sätter sig där självmant. Men jag kan inte tvinga mitt barn att sätta sig där, blir ju bara värre. Suck...tips, tankar eller funderingar?

Hm...min tolkning av det ni skriver om potta är egentligen att så jag gjort idag inte är fel. Jag blev bara lite orolig att han skulle se det som misslyckande men så har jag inte tolkat det alls egentligen, säkert typiskt mig att tänka så. Han har bara sagt till, mamma jag har kissat. Sen vill han inte gå på pottan när jag frågat, läste att det kan ha att göra med att de vill visa vem som bestämmer Det kändes lite lättare att se det så. Han ville dock sitta på toaletten så vi kanske får fixa en toa-ring.

Men då kör vi vidare nu, vi är hemma en hel vecka framöver nu till midsommar. Perfekt att låta han gå omkring i kalsonger. Jag vill gärna han har kalsonger och nån tvättlapp för inredningens skull men det blir väl samma. Okej, skönt med lite bekräftelse att jag inte är helt fel på det och så kör vi på. Som ni säger, en dag är ju för kort tid för han ska greppa Tack snälla ni!  

Jo naturligtvis. Var väldigt odramatiskt idag, han bara konstaterade han kissade. Bad aldrig om blöjan eller så. Det är väl därför det kändes bra men som sagt, jag funderade ändå en vända. Vi ska fortsätta imorgon iaf med samma approach.

Nu är maken på väg att köpa toaring med storebror, vi får väl se om det går bättre för honom Han har fortsätt där jag började igår med samma resultat

k girl: klart man blir orolig, jag kan känna igen mig, det ena kan vara det andra. Samtidigt är det ju som du säger, bra det kollas upp. Vi upplevde att teckenspråk gjorde jätteskillnad för storebrors språk. Nu var han kring två då det lossnade vilket jag antar är normalt men efter han börjat förskolan där de jobbade med tecken hela tiden kom språket snabbt. Vid 1.5års ålder sa han mamma och katt, inget annat. 

Åh ett genombrott här. Vi har ju haft kalsonger på storebror och kisset har flödat fritt i en vecka. Jag har undrat om han verkligen varit redo men vi har kört på ändå, han själv misstycker ju inte att det rinner hit och dit. Så imorse...nattblöjan var fortfarande på och han säger "mamma, byt blöjan jag har kissat nu". Nån form av tecken att han fattar vad som händer. Sen nu satt han naken i soffan och pillade lite, jag frågade "behöver du kissa" varpå han nickar och vi springer ut till toan där han kissar Sån lättnad och glädje, det kanske kommer att bli blöjfritt här nån gång också Det var himla lättnad att läsa att ni andra gjort ungefär på samma sätt, annars hade jag nog tvivlat och tagit på honom blöja igen.