AP-snack & babbeltråd

Jag tänker lite som kråkan och flickan Mama bear. Nu inser jag ju min nog varit redo sedan ett tag men vi inte vetat hur vi skulle göra. Tänker ändå att 21mån inte är så gammalt, inte ens två år. Sen tror jag deras faser är viktigt också, är de inne i en känslig fas blir det säkert svårare att rucka på en trygghet. Vet ju inte var din son befinner sig nu.

Om det är så att storebror är klar med kissandet nu, han har varit det hemma två dagar och det går tydligen bra utan blöja hos farmor och farfar också. Då får jag nog hålla med de som menar att en dag är de redo, jag tycker det har gått så bra

Jag känner mig inte påhoppad, jag har aldrig förstått grejen personligen med EC själv men känner heller inget agg mot de som kör  Ni som kör det, inget emot det alls men för mig känns det lite konstigt att lägga så mycket energi på nåt som kissa Men vi har alla olika grejer vi lägger energi på gällande barnen och vad vi tycker känns viktigt för oss. Nu är storebror tydligen blöjfri här dagtid sen midsommarafton. Det gick ju lite väl lätt kan jag tycka Får jag ett tredje barn blir det lätt blöjor på dem också, tycker det funkar bra på det hela taget. 

Jag tänker ändå att man gör sitt val från början typ. Antingen kör man blöjgrejen och då blir det kanske sent eller så gör man inte. Men börja med blöja och sen avvänja tidigt tänker jag kan bli svårt fast jag kan ju ha fel där.  

Tänker också att man kan vänta tills barnet är redo. Det gör man ju med det mesta annat. Kanske inte tandborstning och hårtvätt men lämna bort barnet, sova i egen säng, fast föda osv. Allt sånt har jag försökt vänta ut barnen. Förskola har varit lite tidigt här, 18mån men så har det ju kanske inte heller varit optimalt.     

Tips och lite perspektiv om ni orkar önskas:
 Vi har ju en sommar hela familjen hemma, eller maken jobbar lite natt men det blir inte så många nätter trots allt. Mycket tid hemma alla fyra och vi var så ense om att vi inte skulle göra så mycket utan mest vara. Jag vet inte riktigt vart det går snett men nånstans gör det. Imorse slutade det i smått kaos. Jag går upp med barnen på morgnarna, han sover för han varit kvällsmänniska och nu med nattjobbet. Likaså imorse, då kände jag mig inledningsvis rätt pigg ändå. Efter två timmar bara jag föll igenom nåt och nån form av ångest/orolighet växte på. Barnen klängde som apor på mig och jag fick panik. Väckte maken och sa jag vill vara ifred men han morgnade väl sig väl länge eller nåt. Försökte säga till storebror att nu säger mamma stopp, vill inte leka mer, mammas kropp vill vara ifred. Lillebror klänger i panik och skriker och förstår inte de resonemangen varpå det blir svårt för storebror att göra det. Till slut får jag bara nog och går in i lekrummet, dörren flyger upp och barnen efter. Då går jag till slut ut i trappen och sätter mig och tårarna bara rinner, lillebrors vrål upphör efter max 1min hör jag. Sitter där en stund och går sen in och ber i klartext att få vara ifred och får vila en stund på sängen.

Det känns som det är så mycket om och men när vi ska nåt eller itne ska nåt. Barnen är så mammiga att jag inte orkar mer när jag är hemma. Det går bra när jag inte är här men deras hierarki är solklar och rubbas aldrig. Jag får tid själv genom min träning men jag drar in mer och mer på den vilket bara stressar mig för vi ska göra saker ihop. MEn de sakerna blir jag som får planera och organisera, så typiskt hemmamamma fällan känns det som, att jag knappt vill gå ut genom dörren. Känner mig som arbetsledare hela tiden.

Hur gör ni andra som är hemma hela familjen. Min man saknar ju itne förmåga att ta tag i saker men barnen är så mammiga att jag kan itne ta ett steg tillbaka som han kan göra hemma. Sätter han sig och läser lite eller kollar tv eller datorn är det okej, jag har alltid två barn som klänger om jag gör detsamma. Så hur gör man för att få en mysig hemmatillvaro eller är det bara min dröm som inte är realistisk? Till saken hör att jag sover väldigt väldigt dåligt för tillfället, mycket mardrömmar, svårt att komma till ro och sen nätter själv där barnen vaknar nån gång och behöver tröst så är nätterna väldigt splittrade. Hjälp mig gärna med ltie perspektiv eller tips om ni orkat så här långt

Tack snälla ni för er kloka input. Så mycket bra sagt

VI pratade lite nu på kvällen efter barnen somnat om dagen. Jag hade svårt att få fram vad jag vill men vi kom iaf fram till att jag vill ha 1-2h varje dag själv. Är det träning så blir det så, är det vilodag (är en sån i veckan men ändå) får jag bestämma annat jag vill göra. Maken var tydligen inte så emot att ta ut dem, var mer om det regnade det var "bökigt med kläder" annars gick det bra. Jag bet mig rätt rejält i tungan om bök med kläder efter en hel vinter med dagislämningar och overaller    Himla bra tips Flickan och kråkan, curla lite med lunch  

Ett barn var kör vi en del här, en verklig hit för alla inblandade. Lillebror är superlugn när han slipper fajtas med storebror och oroa sig över att pappa ska ta upp honom  Storebror ganska samma faktiskt. 

Själv tänker jag väl att jag ska sänka förväntningarna också. Vi måste inte göra merän gå ner på gården eller till vår lilla skog som vi alltid gör. Jag har nog haft idéer om stora utflykter hela familjen för det är sommar. Som om barnen bryr sig. Nej nu får det bli gården på förmiddagen och skogen på eftermiddagen, det räcker för dem.

Gällande sovandet hamnar jag nog i att jag tar alla morgnar Alexe. Nu har vi iaf gjort så att vi varierat någon men då har den som gått upp fått sova en timme eller två när den andra vaknar. Och har man ingen stress med en massa saker som ska göras så är det ju helt underbart  Jag måste sova på dagen nu när nätterna är så usla. Dessutom är det som du säger, hans problem att han är uppe. Det blir dubbelt snett att han sitter uppe på nätterna och har det jättelugnt och sen får jag morgnarna med att utfodra två barn och få iordning dem för dagen. Helt snett.

Tack snälla ni, nu har vi en hel vecka tillsammans. Vi ska göra ingenting förutom lekplatsen, sova och vila. Inga krav, inte från mig iaf.          

Borås djurpark låter ju underbart LIkaså gungställning och rutschkana

Jag vet inte riktigt varför jag blir stressad över sommaren så, är nog van hemifrån att på semestern ska man "passa på och göra saker". Mamma gillade att resa med oss. Var ju trevligt och jag är glad för det men jag minns mer alla dagar i trädgården eller på stranden. Sommarlunket liksom. Jag och barnen ska förvisso flyga till mormor och morfar på landet en vecka, det är ju faktiskt stora grejer.

Borås djurpark var faktiskt bra idé, tillsammans med en tur i skärgården med kollektivtrafiken så är sommaren spikad.      

Det är bra med lite perspektiv ibland. Som me like coffee sa, enkelt att ge andra men svårt att ge sig själv alltid.     

Sommarplaner är ju kul att se när de har kul men samtidigt är det ju lite roddande med två små. Då är det roligare att göra det vardagliga utan att behöva be om ursäkt för man stressat upp sig vilket är mitt case.

Klart man blir arg ibland och säger förlåt. För mig handlar det ofta om att jag hamnar i ett mönster där jag hela tiden blir irriterad och ber om ursäkt. Då kanske det är läge att fundera lite över vad som egentligen är orsaken. för mig handlar min irritation oftast om att jag är stressad av tid eller annat som ska göras.   

När det gäller det här med ilska. Arg är ju något jag har lätt att bli Vi har läst grodan-böckerna och jag kan verkligen rekommendera dem. Särskilt den som heter "GRodan är arg". Där kommer grodan själv fram till att han mest är arg på sig själv. så säger maken ofta här, "jag tror mamma är som grodan nu...arg på sig själv". Det greppar iaf storebror

Okej nu kommer nästa vädring för tips. Det gäller sovandet. Vi har ett sovrum som består av tre sängar, blir väl 2.50m sammanlagt, en tvättkorg och en byrå så det är rätt fullt där. I det andra rummet har vi barnens grejer inklusive en 105-säng. Jag har sovit rätt mycket i barnens rum för jag varit så trött på slutet, maken har sovit med barnen. Nu är maken också less eftersom det blir bök. Jag vet själv hur det är eftersom jag sover hos dem själv flera nätter då han jobbar. Lillebror sover alltid hos oss. Om jag inte sover i barnens rum lägger vi storebror där och så får han komma in när han vill till oss el så sover han där hela natten. Vi har också problem med att lägga lillebror i sängen på kvällarna. Jag har inte gjort det på två månader drygt för han skriker så mycket och kommer inte till ro. Vi går helt enkelt ut med ungarna varje kväll i vagn för det är det enda som går relativt smärtfritt. Nu ligger maken och sover på förmiddagen, den som har barnen måste nästan det för att orka efter en natt med dem. först har lillebror sin uppvak under förnatten, inkluderat ett vrål varje gång. Senare börjar storebror sitt klappande.

Nu till mina funderingar. Måste det verkligen vara så här tröttsamt? Vi bryr oss inte om vi samsover eller inte, vi vill bara sova och att barnen ska kunna somna inomhus utan för mycket gråt och skrik. Är det för mycket begärt av oss? Borde lillebror få en säng? Saken är ju att han bökar rätt mycket och väcker oss på ett sätt storebror inte gjorde när vi bara hade han, vi väcker ju även honom får jag för mig. Han vill liksom inte kramas utan bara få sin vattenflaska och snuttis och sen somna om när han vaknar ledsen. Kramas jag blir han bara mer förbannad.  Jag har tänkt vi kanske kunde särat på de tre sängarna i stora sovrummet så lillebror fått egen säng men det känns också som det blir trångt i en 160 säng om alla får för sig att sova där.     

Lillebror behöver lite vuxen tröst på natten, han vill gärna få sin vattenflaska tillrättalagd och ibland en strykande hand på ryggen. Därför tänker jag han får sova hos oss, i vårt rum. Det som slagit mig är att ha två dubbelsängar med en vuxen och ett barn i. Problemet är att barnrummet är rätt litet så en säng till där blir halva rummet sängar vilket jag försökt undvika. Isåfall en 120-säng kanske skulle varit en lösning. Jag kan tänka mig att en stor säng till barnen tillsammans kan vara en option sen. Med tanke på storleken tänker jag egentligen våningssäng åt dem, storebror där uppe men än är han för liten då han vill gå in till oss ibland och hasar ner från sängen, faktiskt trillar ur den ibland.

Skrev mest att vi inte har nån prinicp att samsova, vi gjorde det med storebror för dte var smidigt. Andra verkar reda ut det fyra i en säng men jag gör inte det och därför får vi hitta en annan lösning. Fast ibland vill jag bara ha ett vuxet rum med en dubbelsäng där vi kan sova själva En stor dubbelsäng så barnen kan komma in dit om de behöver.

Främsta anledningen att lillebror kanske skulle ha en egen säng i vårt rum är för att få en naturlig sovplats för honom. Det går ju som sagt inte riktigt bra att lägga honom men med en designerad plats åt honom kanske det skulle lugna sig lite. Tja, det kanske är värt ett försök och sen ha storebror i lekrummet, han gillar ju att somna där. Natta i varsitt rum behövs känner jag spontant.       

Jag har inte heller så mycke tips att komma med merän att jag känner väl igen det hela. Mina bägge har alltid varit mammiga, trots att pappa var hemma heltid med storebror i 9mån hjälpte det inte. Nu är storebror dryga 3 år och pappa funkar bättre och bättre. Nu kan han till och med be om pappa och sträcka sig efter pappa när han blir ledsen. Lillebror verkar istället leva i konstant ångest över att pappa kanske ska ta upp honom eller på nåt sätt separera honom från mig. Skrattade högt Flickan och kråkan över apunge, kan se din lilla som är som min stora sitta på din rygg i stan

Egentligen tycker jag den jobbigaste biten med mammigheten är att lillebror blir så gnällig när pappa är hemma. Det där med att aldrig få paus. Han blir så osäker och måste ha närkontakt för att verka trygg. Inte konstant kanske men ganska ofta. Han vaktar liksom mig konstant, så minns jag inte att storebror gjorde. Han bara föredrog mig.

Blir man som mamma närmare sitt yngsta barn? Jag undrar lite när pappa ska ta över lillebror. Vi insåg idag att de faktiskt aldrig spenderar någon längre tid själva. Tänkte att jag och storebror kanske ska åka till min bror och hans famillj själva i sommar. Tycker det skulle vara jätteroligt att göra nåt själv med storebror, åka tåg och sådär och pappa får ha lillebror i lugn och ro själv två dagar. Tja..vi får se. Ja nu blev det lite av varje men det jag ville ge var en igenkänningsgrej och lite tankar bara.