AP-snack & babbeltråd

enbär, jättesvår sits. Jag vet hur det är att vara hemma länge och vilja börja jobba samtidigt som jag försökte passa på att ta vara på tiden och njuta av det korta osv. Jag vet också hur det är att ha en liten som inte får plats på syskonens föräldrakooperativ. Jag vet inte riktigt vad som är den största "grejen" för dig. Att de är små vid den åldern, ja men om man ser i det stora hela, ett helt barns liv med allt vad det innebär spelar ju inte den månaden nån roll. särskilt inte med tanke på hur ni tänkt lägga upp det, korta dagar. Vi skolade in vår 18-månaders 7.30-15/16 på direkten fem dagar i veckan för vi inte hade nåt val. Det känns att han inte orkar. Jag hade nästan tyckt det varit bättre att skolat in honom lite tidigare korta dagar. Nu går jag snart ner i tid så det har handlat om två månader men det är tydligt, det är för mycket dagis för honom nu.

ATt du ska ta vara på tiden och njuta lär du göra bättre om du får jobba (om det är det du vill). Jag jobbar hundra procent nu och trivs ändå bättre än när jag var hemma heltdi. Längtar, saknar och trivs med barnen när jag är med dem. Det är klart för lite men att ta vara på något man inte uppskattar är bara andras ord. där och då gör man inte det om man inte trivs. Dessutom tror jag att när det gäller folk i den här tråden är vi bättre föräldrar om vi själva mår bra. Mår du bättre av att jobba lite och ha lillen på dagis några timmar i veckan tror jag det är bättre än att du är hemma heltid och inte riktigt trivs. 

Du sätter dig inte i första rummet genom att jobba 50% och ha din 16månaders på dagis några timmar. Isåfall gör du det på ett bra sätt där du tänker på hela familjens välbefinnande och att alla medlemmar behöver plats. Balans är ju jätteviktigt! Sen tror jags om fågelungarna, du kommer att känna vad som blir rätt. Men tänk inte att du är ego för du vill iväg lite, då blir det lite självuppoffrande och enligt mig snett.   

Gud vad irriterande kärring enbär. Men grejen verkar ju vara att man inte ska sova med sina barn eller amma dem för länge. Vi var på 18-månaders koll och vår sköterska skötte det snyggt trots allt. Frågade om han sover bra varpå jag svarar ja. Sen fråga om han somnar själv varpå jag säger nej vi ligger hos honom. Fråga om egen säng, nej han sover hos oss. Trivs ni med det frågade hon. Ja svarade jag och därmed var ämnet avslutat. Inga pekpinnar eller nåt utan mer att om vi trivs är det bra. Det är ju inte så vi kommer att vagga våra tonåringar till sömns. Och vadå orka, man orkar ju det som är bra för ens barn. Personligen orkar jag inte skrik och missnöje, då vaggar jag hellre eller ammar. Inte heller ränna runt i lägenheten på natten för att min 1.5åring ska ha egen säng för samhället tycker det. Himla bekvämt att bara krama lite i sömnen och alla sover bättre. Herregud, som att passa in i bvc´s mall skulle vara den enkla vägen. Åhhh hög irritation här

Haha sorry enbär och Arvidsmamma, jag förväxlade er. Mitt inlägg var såklart till den som råkat ut för taskig bvc-sköterska. Jag blev lite förvirrad nu enbär när jag läste ditt inlägg

Vad fint fågelungarna! Kul att det känns bra och du blir nöjd. När börjar de?

Själv har jag hamnat i nåt dilemma för mig själv. Jag ska som sagt vara själv med bägge barnen i tio dagar, detta är i slutet av november så ett litet tag till. Ändå, vi är fortfarande två om att lägga barnen såvida vi inte kör dem i bilen. Det är ju nån form av nödlösning trots allt, både ekonomiskt och miljömässigt känns det inte helt klockren metod. Men jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra. Lillebror somnar bara i vagn. Både hemma och på dagis. På kvällen funkar det inte med balkongen heller utan man måste ner för tre trappor och sen ut. Vad gör jag då med storebror? Han i sin tur behöver någon som ligger hos honom i sängen och detta tar typ 30min-1h. I somras hade jag lite tur några kvällar att storebror somnade framför tv:n och jag kunde med ett babylarm på honom gå ner och vagga lillen i vagnen utanför. Nu händer det tyvärr inte längre. Åker storebror med i vagnen undertill (vi har en phil&ted) tycker lillebror det är så spännande att han itne somnar.

Tänker vidare att de får väl somna när de somnar men nu är kl 21 och lillebror sover ännu inte. Hur ska de orka dagis om de somnar vid 22-23 vilket de gör om man inte aktivt får dem i sömn.

Har ni några tankar och tips? Vill helst slippa köra runt med bil 10 dagar Och även bli lite friare oss emellan, känns lite trist att vi alltid är hemma kring läggning bägge föräldrar bara för vi inte får till nåt sätt.        

Hehe nej det är lugnt Me like coffee. Jag försöker väl i grunden rubba lite på mitt ordnings och kontrollbehov. Det är så tydligt att ingen mår särskilt bra av det. Min inställning är således att blir det så så blir det så, man löser allt. En kompis till mig berättade att hon var själv med sina två, 1 och 3 år. Alla hade feber och så missade hon sin alvedondos. Hon blev så kass att hon fick lägga sig själv och sätta barnen i barnstolar i en halvtimme tills alvedonen kickade in. Det värsta hon varit med om sa hon, bägge skrek konstant men efter det visste hon att hon överlevde allt. Jag är kanske inte för att spänna fast dem så, var ju inte där men bara inställningen, allt går att överleva och lösa. 

Hursom, Alexe du har helt rätt. Han behöver väl bara vänjas om. Jag vet inte vad grejen med vagnen är. Det är nog att det är ombonat och en trygg plats för honom. Problemet är ju att vi samsover med lillen och den stora sängen blir mycket att böka runt i. Sen kvarstår ju ändå problemet att det tar en stund för varje att somna. Ska nog börja med vagn på balkongen och se om det går att få in, vi har ju gett upp då han varit ledsen där men man kanske får ta lite tårar för att komma till nåt bättre. Var ju inte helt smärtfritt att lära storebror somna i säng heller efter 1.5års sjalbärande
  

Lycka till msKitten! När du kommer hem är ni stärkta av att ni båda klarat er på varsitt håll, vilket är en skön och befriande insikt att ha för alla!

Grattis flickan o kråkan!

Me like coffee: Jag tycker spontant det låter som att hon får nog av kontakter. Det verkar (ta inte illa upp) mer du som tycker hon ska ha något som hon knappt vet hon själv behöver om du förstår vad jag menar Min stora älskar ju dagis numera men jag vet inte om grupptillhörigheten är det viktigaste. Han verkar leka lite med varje vad som passar. Han pekar ut enskilda barn som hans kompisar och sen har han en bästis.

Funderar lite, varför du tänker det är viktigt med återkommande kontakter och grupptillhörighet? Kanske jag som missar något väsentligt här?