Sänk abortgränsen!
Jag tycker gränsen för fri abort ska sänkas från vecka 18 till vecka 12.
Sverige är det enda land inom EU som har fri abort fram till vecka 18!
-
-
Svar på tråden Sänk abortgränsen!
-
Det yngsta barnet som överlevt var väl sent i v 22 om det jag stämmer läst. Även om man idag inte kan rädda ett barn fött i vecka 20 eller 21, så är det för mig att tangera gränserna. Det blir för små marginaler. Visserligen har man ganska mycket koll på hur fostret och nervbanor, medvetande och sånt utvecklas, men precis som utanför magen finns det nog skillnader i magen också, hur fort barnet utvecklas. Det känns otäckt för mig. Givetvis är det inte önskavärt med fler oönskade barn i världen, men det argumentet kan man ju då också använda för att abortera barn i vecka 25 eller 27 i såna fall. För att förhindra det krävs det andra åtgärder.
Sen tycker jag även att det ska vara stenhårt när det gäller särskilda skäl efter v21. Där SKA det enbart handlar om att det ska tillåtas om barnet kommer att vara mycket sjukt och lida och man vet att barnet kommer att dö väldigt tidigt i livet. Aborter så sent ska absolut inte få förekomma enbart av sociala skäl som jag läste i nån tråd nyligen där mamman beviljats abort enbart pga. av hennes egen situation där hon absolut inte skulle kunna ta hand om barnet, och må mycket dåligt av en graviditet. Fruktansvärt för henne att vara tvungen att genomgå graviditeten mot sin vilja naturligtvis, men man KAN bara inte avliva ett livsdugligt barn i livmodern i det skedet (hon upptäckte att hon var gravid i v23 om jag minns rätt) Då är jag beredd att gå så långt att man skulle få tvångsvårda modern under graviditeten, för att förhindra att hon skadade sig själv och för att hjälpa henne klara av den svåra upplevelsen, och sedan ge henne snitt och adoptera bort barnet istället. Samt massor av stöd efteråt givetvis.
-
Oj.
" tvångsvårda modern under graviditeten, för att förhindra att hon skadade sig själv och för att hjälpa henne klara av den svåra upplevelsen, och sedan ge henne snitt och adoptera bort barnet istället. Samt massor av stöd efteråt givetvis."
en sann humanist minsan.
Märkligt hur viktigt fostret är, och hur lite man bryr sig om det som händer efter förlossningen ....
-
Vad är det som känns otäckt?Queenie70 skrev 2010-08-29 13:50:04 följande:
Det yngsta barnet som överlevt var väl sent i v 22 om det jag stämmer läst. Även om man idag inte kan rädda ett barn fött i vecka 20 eller 21, så är det för mig att tangera gränserna. Det blir för små marginaler. Visserligen har man ganska mycket koll på hur fostret och nervbanor, medvetande och sånt utvecklas, men precis som utanför magen finns det nog skillnader i magen också, hur fort barnet utvecklas. Det känns otäckt för mig. Givetvis är det inte önskavärt med fler oönskade barn i världen, men det argumentet kan man ju då också använda för att abortera barn i vecka 25 eller 27 i såna fall. För att förhindra det krävs det andra åtgärder.
Är det tanken på att fostret kanske lider eller har ont under aborten?
Om det är det som känns otäckt så får vi ha i åtanke att en senabort är detsamma som en förlossning och är vi då rädda för att de kanske om möjligt eventuellt känner smärta så skulle det innebära att alla förlossningar som genomförs borde inkludera en kraftigt neddrogad mor och då med medel som även påverkar fostret. Så naturliga förlossningar skulle rimligtvis förbjudas i och med att vi vet att fullgångna barn känner och uppfattar smärta.
(Nu vet vi att foster vid den tidpunkt vi diskuterar här inte känner och uppfattar smärta)En abort beviljas inte om barnet är livsdugligt och därför är abortlagstiftningen utformad som den är. Den är inte statisk utan den ändras i takt med utvecklingen och möjligheterna att rädda för tidigt födda barn.Queenie70 skrev 2010-08-29 13:50:04 följande:.
Sen tycker jag även att det ska vara stenhårt när det gäller särskilda skäl efter v21. Där SKA det enbart handlar om att det ska tillåtas om barnet kommer att vara mycket sjukt och lida och man vet att barnet kommer att dö väldigt tidigt i livet. Aborter så sent ska absolut inte få förekomma enbart av sociala skäl som jag läste i nån tråd nyligen där mamman beviljats abort enbart pga. av hennes egen situation där hon absolut inte skulle kunna ta hand om barnet, och må mycket dåligt av en graviditet. Fruktansvärt för henne att vara tvungen att genomgå graviditeten mot sin vilja naturligtvis, men man KAN bara inte avliva ett livsdugligt barn i livmodern i det skedet (hon upptäckte att hon var gravid i v23 om jag minns rätt) Då är jag beredd att gå så långt att man skulle få tvångsvårda modern under graviditeten, för att förhindra att hon skadade sig själv och för att hjälpa henne klara av den svåra upplevelsen, och sedan ge henne snitt och adoptera bort barnet istället. Samt massor av stöd efteråt givetvis.
Ett avbrytande kan i och för sig beviljas när som helst under graviditeten även efter vecka 22 OM 1: barnet/fostret är livsodugligt eller 2: Om kvinnans liv eller hälsa är i farozonen.
I alternativ två så gör man allt i sin makt för att rädda både mor och barn. -
Tabba skrev 2010-08-29 13:23:30 följande:Mitt förslag är att behålla reglerna.
Och att kvinnor som inte tycker om abort inte gör abort.
Och att ingen kommer med idiotiska förslag med motiveringen " jag tycker ... " -
Där har du fel, det går visst att rädda barn i vecka 22.Sussi S skrev 2010-08-29 13:34:43 följande:Man kan inte rädda ett barn i v 22... yngsta barnet som räddats är i v 23, men efter v 24 är de störst chans att rädda ett barn.
tycker abort gränsen är bra som den är, fostret är inget barn i v 18... ännu bara ett foster som inte klarar sig utanför mammans mage!
Varför sänka gränsen på abort, och få en massa oönskade barn till världen... finns det inte tillräckligt med barn som redan är färdiga barn som lider och är oälskade (över hela världen)??
Då kommer jag väl få höra att: man kan skydda sig eller man kan göra abort tidigare eller bla,bla,blaaaa....
Men om man inte vet att man e gravid, har mens mm.. och får veta för sent?
Vid ung ålder och man kanske inte vet bättre??
vid psykisk ohälsa??
listan kan göras lång... men att abort används som preventivmedel, så är det ju inte alla... ni som tror det läs lite statistik!!!
tycker sverige har bra abort lagar, och hoppas dem aldrig ändras!!!!!! -
22+ d.v.s. 23 veckorHannaVirrpanna skrev 2010-08-29 14:02:10 följande:Där har du fel, det går visst att rädda barn i vecka 22.
-
Tja...jag inser hur det kan verka. Men jag som sagt inte abortmotståndare. Men det känns lika oacceptabelt för mig att avliva ett livsdugligt foster I magen, som att kväva barnet med en kudda om det föds i vecka 24.Tabba skrev 2010-08-29 13:58:30 följande:Oj.
" tvångsvårda modern under graviditeten, för att förhindra att hon skadade sig själv och för att hjälpa henne klara av den svåra upplevelsen, och sedan ge henne snitt och adoptera bort barnet istället. Samt massor av stöd efteråt givetvis."
en sann humanist minsan.
Märkligt hur viktigt fostret är, och hur lite man bryr sig om det som händer efter förlossningen ....
Och vem sa att jag inte bryr mig om vad som händer efter förlossningen? Massor av stöd måste givetvis till för mamman som behövt gå igenom det traumatiska. Men jag kan inte tycka det är rimligt att moderns lidande går före det livsdugliga barnets rätt att få slippa avlivas. Det är inget foster i vecka 23 utan faktiskt ett barn. -
Ja det känns otäckt att tänka sig att barnet skulle uppleva smärta, panik och kanske dödsångest i samband med aborten. Jag anser det inte jämförbart med en förlossning, då resultatet ju oftast är liv och tillgång till kärlek och möjlighet att kompenseras för det trauma en förlossning är. Som sagt, även om man har kunskap om hur fostret utvecklas så kan man ju aldrig veta på dagen precis hur utvecklingen ser ut för det individuella fostret, och därför önskar jag att marginalerna var större. Sen är det ju naturligtvis en komplex sak. OM man framöver lyckas rädda barn födda i vecka 18, ska man då ytterligare sänka abortgränsen, eller ta bort den helt? Och vad får det för konsekvenser etc. Jag håller fortfarande på att bearbeta allt detta i mitt sinne, men nu kan jag bara konstatera att det inte känns helt ok med en abortgräns så sent som vecka 18. Det är ändå nåt jag kan leva med. Men jag tycker det är fruktansvärt att det bevijas en hel del aborter även mycket senare av enbart sociala skäl eller saker som downs syndrom.VirrigaVerna skrev 2010-08-29 14:00:29 följande:Vad är det som känns otäckt?
Är det tanken på att fostret kanske lider eller har ont under aborten?
Om det är det som känns otäckt så får vi ha i åtanke att en senabort är detsamma som en förlossning och är vi då rädda för att de kanske om möjligt eventuellt känner smärta så skulle det innebära att alla förlossningar som genomförs borde inkludera en kraftigt neddrogad mor och då med medel som även påverkar fostret. Så naturliga förlossningar skulle rimligtvis förbjudas i och med att vi vet att fullgångna barn känner och uppfattar smärta.
(Nu vet vi att foster vid den tidpunkt vi diskuterar här inte känner och uppfattar smärta)En abort beviljas inte om barnet är livsdugligt och därför är abortlagstiftningen utformad som den är. Den är inte statisk utan den ändras i takt med utvecklingen och möjligheterna att rädda för tidigt födda barn.Queenie70 skrev 2010-08-29 13:50:04 följande:.
Sen tycker jag även att det ska vara stenhårt när det gäller särskilda skäl efter v21. Där SKA det enbart handlar om att det ska tillåtas om barnet kommer att vara mycket sjukt och lida och man vet att barnet kommer att dö väldigt tidigt i livet. Aborter så sent ska absolut inte få förekomma enbart av sociala skäl som jag läste i nån tråd nyligen där mamman beviljats abort enbart pga. av hennes egen situation där hon absolut inte skulle kunna ta hand om barnet, och må mycket dåligt av en graviditet. Fruktansvärt för henne att vara tvungen att genomgå graviditeten mot sin vilja naturligtvis, men man KAN bara inte avliva ett livsdugligt barn i livmodern i det skedet (hon upptäckte att hon var gravid i v23 om jag minns rätt) Då är jag beredd att gå så långt att man skulle få tvångsvårda modern under graviditeten, för att förhindra att hon skadade sig själv och för att hjälpa henne klara av den svåra upplevelsen, och sedan ge henne snitt och adoptera bort barnet istället. Samt massor av stöd efteråt givetvis.
Ett avbrytande kan i och för sig beviljas när som helst under graviditeten även efter vecka 22 OM 1: barnet/fostret är livsodugligt eller 2: Om kvinnans liv eller hälsa är i farozonen.
I alternativ två så gör man allt i sin makt för att rädda både mor och barn. -
-
håller med!