Har ni alltid undrat över hur det är att ha sex med en tjej/kvinna? Hur det är att vara i ett förhållande med en tjej/kvinna? Eller bara funderat över hur är det att vara flata i Sverige idag. Och så vidare.
Jag är flata, tänkte att har ni frågor så go for it!!
Så svarar jag så gott jag kan.
Vilken intressant tråd!
Jag är lyckligt gift med en man och har barn och älskar vårt familjeliv. I min ungdom hade jag en del bus för mig och utforskade mina känslor med andra tjejer också. Jag hade en period då jag gick ganska mycket in i gayvärlden och funderade på om jag var lesbisk, dejtade och älskade med tjejer mm, men kom fram till mer bisexuell. För mig har med åren attraktionen till kvinnor minskat och jag känner mig mer och mer hetero. Jag är glad, speciellt när jag läser en del inlägg här, att jag hade möjlighet att utforska den delen av mig som dras till kvinnor tidigt i livet, det har gjort mig mer säker på vem jag är och var jag står idag.
Jag har en till liten undran:
Vissa tjejer ser man ju mycket tydligare att de är lesbiska, dvs de som är lite "killiga" (kallas det butch?), och helt genom automatik så blir jag mer intresserad av en tjej som är "uppenbart" lesbisk än en som är lite svårare att klura ut (kvinnligare).
Varför sjutton blir det så? Om jag fick välja mellan en lite "killigare" lesbisk och en "kvinnligare" lesbisk så skulle jag ändå ta den sistnämda. Men just när jag ser en sån tjej så börjar jag nästan flörta med detsamma. Hmmmz...
Jag blir kallad lipstickflata. Jag är en femmetjej som gillar rosa och smink. Med killar har jag alltid haft dom "manliga" delarna i förhållandet trots mitt väldigt kvinnliga utseende. Jag går gärna på krogen, säger till min kille att ta en öl till, har alla verktyg som finns och kan använda dom. Känslomässigt så sa jag "jag älskar dig och säger till om det förändras" Tyckte inte att man behövde älta och tjata om de.
Min tjej är butchig men med långt hår, själv har jag kanppt 1 cm och är ändå kvinnlig. Tjejen som ser manhaftig ut är den som pysslar och stryker, ställer ut blommor och annat krimskrams. Jag hade inte en matta eller en blomma före jag flyttade ihop med henne.
Jag gilla butchtjejer, eller egentligen utstrålinigen av att dom kan knulla mig mot väggen!! Även om jag varit med och attraherat av femmetjejer så butchflatorna jag tittar mest efter =)
Jag har bytt arbetsplats nu och träffar tyvärr inte tjejen jag är kär i särskilt ofta. Vi stöter på varandra ibland. Och hon kommer ofta och stryker omkring på min våning. Sist frågade hon rakt ut om vi skulle hångla. Hon har nämnt det tidigare ockå. Men jag är så osäker ändå. Är det på allvar eller skämt?
Hon är gift med barn. Jag likaså. Och jag vet fasiken inte vad hon vill. Om hon vill. Eller om hon leker med mig för jag blir alldeles röd och generad och pirrig och HJÄLP när hon tittar på mig. Jag stärker kanske hennes ego. Vem vill inte vara attraktiv, liksom?
Samtidigt så verkar hon känna samma sak för mig. Vi kan titta på varandra korta, korta stunder men sedan blir vi båda flammiga, fliniga och konstiga. I samtal möts våra blickar bara tillfälligt men vi spanar på varandra hela tiden. Jag ser hur hon ler när jag är i närheten.
Hörrni. Fan. Jag vill ju hångla. Testa lite. Men jag vill inte skilja mig. Vill inte såra. Vill inte bli sårad. Vad ska jag göra??
Anna: Ni är flirtiga med varandra. Du vill hångla. Hon frågar om du vill hångla. Vad svarade du? Det är väl bara att köra på och testa! Du behöver ju inte låta det gå hur långt som helst om du inte vill vara otrogen.
Och jag minns inte - har du pratat med din man om det här?
också flata: Det var en massa människor i rummet och jag blev lite ställd. Kunde ju inte hångla där och då hursomhelst så jag svarade något svävande som "en annan dag". Men jag vet inte när den dagen ska bli av eftersom vi inte jobbar ihop mer eller umgås i samma krets. Det är skönt på ett sätt eftersom hon bleknar ju längre tiden går mellan vi ses men sedan när vi ses, och när jag tänker på henne, så vill jag hångla. Eller vara nära henne. Se vad sjutton det här är.
Jag har inte pratat med min man, och har inga tankar på att göra det heller. Jag är givetvis jätterädd för att dra igång någonting med henne som skulle göra mig tvungen att berätta. Jag vet inte vart gränsen för otrohet går? Kan man hångla utan att berätta för sin partner?