Jennypenny83 skrev 2011-08-14 22:19:39 följande:
Låter inget vidare direkt... Hormonerna kan verkligen ställa till det. Jobbigt att han arbetar så långt hemifrån, min sambo pluggade utanför Helsingør i ett par år, så han var ocksp bara hemma på helgerna och jisses vad dåligt jag mådde... Då var jag ändå inte gravid, men tårarna flöt varenda söndagkväll. Vi fick ju liksom ingen vardag tillsammans, det var verkligen kämpigt.
Jag känner mig allmänt uttråkad, tycker dagarna är långa och oinspirerande. Jag mår dåligt på förmiddagarna, har ont i fogar och rygg, kan inte leka och härja runt med sonen som jag så gärna vill. Dyrt blir det också, för shoppa kan man ju alltid ;)
Känner så igen mig,jag käner mig närmast deprimerad av att allt är så otroligt jobbigt nu och har varit hela graviditeten. Jag har ont när jag lägger mig,har svårt att hitta en skön ställning,när jag går upp känns det som någon sparkat på mig under natten...
Mina killar är 8 pch 6 så de klarar sig själva,men jag har världens dåligaste samvete då vi inte hittat på något speciellt i sommar. Sen får vi nycklar till det nya huset den 15:e September,jag har BM 12:e och där är en hel del kvar att göra. Här sitter jag och har viljan men känner mig närmast handikapad,stackas sambon får göra allt tom klä på mig vissa dagar

Shoppa via nätet går ju,men jag vet inte om det finns så mycket mer att beställa... har allt och litte till. Väntar bara på vagnen som kommer den 25:e och så ett antal paket som kommer i veckan (kläder mm till mina stora killar). Samtidigt som jag vill att knytet ska komma NU,så tycker jag att han kan vänta tills nästa vecka igen för på Torsdag börjar min 6 åring skolan och det vill jag INTE missa.
Förlåt,nu har jag också gnällt av mig lite el mycket. Känns genast bättre