**Den stora feta LCHF-tråden**

PS. Jag har inte sett till den där LCHF-glassen och eftersom vi nyss köpte en glassmaskin så blir det nog hemmagjord glass här även fortsättningsvis. Kaffeglass på LCHF-vis var obeskrivligt smarrigt!!!

vispgrädde
äggulor
mascarpone
vaniljpulver
superstark shot espresso
sukrin

=

HIMLEN

SB: Kom ihåg att det inte finns nåt OT i tråden, vi ventilerar om allt

Jucea: om köttet luktar bra så är det ingen fara....däremot om lukten är mysko... Bläh :(

Jag har tidernas äckligaste historia om just det! Antagligaste det pinsammaste jag varit med om, men samtidigt så har jag aldrig skrattat så mycket. Förlossningen vid  barn 2. Barn ett var 1,5 år, en riktig plåga som aldrig lät mig vara ifred på toa.

Kommer in på förlossning efter vansinnesfärd i snöstorm och redo att ringa ambulans för det kändes som en övervägande risk att föda i bilen. När jag kom in så var jag vidöppen som en ladugårdsdörr och de konstaterade att bedövning inte skulle hinnas med, barnet skulle komma inom några minuter trodde bm.

Men kom inte, bm blev brydd, konstaterade att barnet inte komma ut pga förstoppningen! Kunde inte ge lavemang för då skulle barnet antagligen trilla ut samtidigt. Så där fick jag sitta på en "bajsstol", vid sängen och försöka bajsa. Med lustgas. Det hela slutade med att jag insåg det sinnessjuka och asgarvade aspackad av lustgasen, personalen låg och skrattade i rummet. Personalen sa att de aldrig varit med om en förlossning med SÅ mycket skratt. Alla asgarvade och det blev en så rolig stämning.

Så jag kan konstatera att jag asgarvade mig genom förlossningen, och det just pga det pinsammaste jag varit med om i hela mitt liv. Men samtidigt så kändes det inte som pinsamt, personalen har upplevt allt och är coola! (Detta hade de dock ej aldrig varit med om tidigare, så var lugn)

Oj vilken aktiv tråd

Jag har hållt på med LCHF sen i januari för att bli av med gravidkilon + tidigare övervikt (det där att man rasar i vikt under amning måste ju vara en myt??! Iaf i mitt fall...) och hittills gått ner 11 kg. Målet är väl att tappa runt 12 kg till så jag kämpar på.
Anledning till att det gått så bra tror jag är bristen på "alternativ" här i Brasilien. Antingen så lever man på kött, ris, bönor, sötsaker och tropiska frukter (som resten av befolkningen), eller så gör man som jag gjort senaste tiden och lever på kött, sallad, och ägg. Det finns ingen möjlighet att halvfuska med exempelvis mörk choklad, lchf-bakande (finns inte sukrin eller annat fusksocker) eller lågkolhydratsbröd etc. Vi får se hur det kommer gå efter hemflytten nu i maj då jag kanske får fnatt och trycker i mig lchf-bröd (bröd är det jag saknar mest) och annat mums

Jag såg att ni diskuterade förlossningar och kan inflika att här i Brasilien så föds ca 85% av alla barn med kejsarsnitt. Folk trodde inte att jag var klok när jag sa att jag verkligen ville ha en vaginal förlossning, och vi fick kämpa länge för att hitta en förlossningsläkare som inte försökte övertala mig att köra KS istället (min första läkare bokade vid FÖRSTA besöket in exakt datum och tid för mig att snittas. Vi bytte snabbt läkare...) Jag anlitade även den enda doulan i staden, men hon hann tyvärr inte komma eftersom min dotter föddes efter endast 14 minuter på sjukhuset.
Jag följer "En unge i minuten" på TV4 Play och slås av hur fantastisk den svenska förlossningsvården är där man verkligen fokuserar på föräldrarna och deras önskemål. Här kände jag mig mest "i vägen", ingen frågade hur jag kände det eller förklarade någonting för mig vad som hände, min man missade hela födseln för att han tvingades vara kvar i receptionen och fylla i papper, och det dröjde flera timmar efter förlossningen tills jag fick in min dotter till rummet och kunna lägga henne på bröstet.
Om det blir ett till barn så kommer det födas i Sverige, det är ett som är säkert

Tack så jätte mycket helene!
Ja jag vet, jag tror att allt med graviditet och hur kroppen hastigt blev en annan än jag känt tidigare har gjort mig lite "chockad" och gjort att jag har svårt för att älska min kropp för stunden och inte hänga upp mig mer på det utan istället göra små förändringar som sakta tar mig tillbaka till min mer normala kropp (om än inte densamma vilket jag kan acceptera)

Ja, det är allt ett litet mirakel.. jag trodde jag visste vad kärlek var, men den dagen jag blev mamma då förstod jag att jag inte riktigt vetat vad det kunde vara. Att man kan älska nåt så enormt, ja det är magiskt!
Som min älskade svärmor sa; man är inte bara beredd att dö för sitt barn, man är bredd att döda!. Är så glad att jag har henne, som var ett otroligt stöd under min förlossning och som är ett otroligt stöd för mig nu :)
Och min lilla dotter, för att beskriva hur glad man kan bli;
Jag var jätte ledsen( JÄTTE) innan idag och slängde mig i soffan medans min sambo lagade mat. Då får hon syn på mig och SPRINGER fram med sin gåstol mot mig och vinkar "hej hej" och säger mmammaamama. Jag sken upp som en sol och glömde alla tårar helt... SÅ underbar!!

Jag ska lära mig att älska mig själv, för min egen skull och för min dotters skull!
det kommer kanske ta tid, men det får det göra, jag ska ta små steg :)

*nickar*

Joller: Du e klok! Tänk om fler resonerade som du...

Nu ska jag masa mig ut i köket och göra kvällens middag; fläskpannkaka. En favvo! Och sen ska jag glana på Du är vad du äter, och förfasas samt skämmas i smyg att jag faktiskt tittar. 

ja du vart ska ja börja..kommer ju nya saker hela tiden men ja försöker lite grann..  det började med att ja hade ont i högerskulderblad.. kändes som att det inte satt fast lixom glappade.. sen fick ja ont i hela övre delen av ryggen upp i nacken och huvudet och fram i brösten, ont när ja andades och villa absolut inte hosta, konstant huvudvärk, ont i fötterna och ena knät, strålar ner i fötterna och i från ner i armar och händer.. ja har gjort en MR på ryggen då dom trodde diskbråck men den visade inget, då var det helt plötsligt en inflamation i ett muskelfäste så dom ville ta en kortisonspruta i axeln men ja vägra... efter de tog dom alla 10 rör med blod..
Nu förtillfället har ja "bara" ont i höger arm.. känns som att den bara hänger i några små trådar, den vill inte lixom hänga med, på mornarna känns händerna svullna och kan knappt böja fingrarna och det strålar ner i båda händerna, höger knä är svullet och har ont , det värsta är ju mina fötter, har så ont så ja mår illa och har svimmat 3 ggr pga smärtan i fötterna.. känns som att gå på glas eller att alla ben i fötterna är av, kan inte böja på tårna på vänster fot och nu har det börjat samma på vänstar...
Idag för allra första gången undersökte dom mina fötter och han böjde och greja... ja grät under hela tiden.. och då påstår läkaren att ja har förkorta muskler därför har ja ont och det som ja ska göra är att stretcha... men då fråga min man varför ja har ont på dom andra ställena.. så påstod han att ja har förkorta musklet i hela kroppen?!? vaaa kan man ens ha det??!?!?

Då har man vart på intervjun och det blir inte hemtjänsten. Tackade nej för det var 90% ensamjobb och jag har inte tillräcklig med erfarenhet för det känner jag. Samt att jag itne har bil så det kan bli svårt menar hon., Men hon ska skicka tillbaka ansökan och skriva att jag passar bättre på ett boende och hon skulle lägga in ett gott ord för hon tyckte jag var trevlig hihi

Ikväll ska vi äta den där fisken som Anna skipper gjorde, med spenat och grädde över, mumms!

Ja alltså jag tog i väldigt lite ekologiskt ströbröd, det fick bli så helt enkelt det gick fint!

En annan fråga: på lördag ska vi ut på äventyr hela dagen, kommer behöva ha med både frukost lunch och middag, lunchen och middagen funkar med olika sallader och tillbehör, men jag faaaasligt sugen på att göra mackor! Pones har jag hört om? Tror ni det funkar om jag gör dom på fredagen och förbereder mackorna till lördag?