Cellprov, måste man gå?

Nej, som redan skrivits _måste_ man inte gå. Men jag är en sån jobbig typ som inte försitter chansen att uppmana alla kvinnor skarpt att verkligen göra det. Det är inte det skönaste man kan vara med om och jag har full förståelse för att man känner obehag. Men det kan trots allt vara en billig och snabb livförsäkring. Jag hoppade över en gång och fick sedan ett prov taget i samband med gynbesök av annan orsak. Detta visade sedan på cellförändringar av medelsvår grad vilket krävde en mindre operation (som sedan slutade i ett beslut om hysterektomi, men där fanns andra orsaker som bidrog också, jag fick inte ens svaren från den mindre operationen innan så jag vet inte om de var cancer eller ej), och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag blivit allvarligt sjuk...

de e klart att du ska gå!!!!! Varför inte?
Jag sket i detta en sväng när jag var yngre och när jag sedan gick till gyn ett antal år eteråt upptäcktes det att jag hade cellförändringar.
Jag fick tid jätte snabbt på sjukhuset och läkaren var väldigt alvarlig när han pratade med mig och talade om att de först ska börja med en rätt tor operation för att sedan se hur det ser ut...
Jag fick göra en stor och en mindre operation och gå på flera efterkontroller...allt detta hade jag kanske sluppit om jag hade gått på de kontroller som jag skulle!
Idag är allt bra men jag kommer aldrig att hoppa över sådana hära viktiga saker igen, nästa gång kanske det inte slutar lyckligt. 
Så det rådet jag ger dig är, gå!!!!! 

Gör det, det gör inte ont och det är viktigt att man gör det. Vanlig kontroll men VÄLDIGT VIKTIG!

Jag tycker också att det är dumt att strunta i det. Som flera sagt tidigare så är det en billig livförsäkring.
För fyra år sedan gjorde jag mitt första och allt var bra.
För ganska exakt ett år sedan var det dags igen och då hade jag kraftiga förändringar så det kan hända mycket på så kort tid.
Jag var dessutom gravid så jag fick kolla mig extra under och efter graviditeten och först för tre veckor sedan kunde de ta bort dem via konisering.
Är så glad att jag gick trots att jag var gravid (ville egentligen väntat till efter förlossningen men min bm tyckte det var lika bra att få det "överstökat").

Man måste inte, men det är med livet som insats som man låter bli.Vi har inte cancer i släkten, jag var ung och hade aldrig haft problem. Men cellförändringar hade jag och utan operationerna hade jag utvecklat cancer. Utan provet hade det aldrig upptäckts, ja, innan det kanske varit för sent då. Provet gör inte det minsta ont. Säg innan att du tycker det är jobbigt så att de förstår att visa extra hänsyn.

Vad du än gör - strunta inte i provtagningen! Är du inte oskuld kan du fått viruset genom sex, det vet du inte.

Jag har fått veta att du inte behöver göra provet om du bara har haft en sexpartner som i sin tur inte har haft någon annan partner än dig. 

Livmoderhalscancer drabbar i stort sett bara kvinnor som har smittats av sexuellt överfört virus så kallat högrisk-HPV (humant papillomvirus).Välkända riskfaktorer för att få högrisk-HPV-infektion är bl.a. tidig sexuell debut, antal partners och partners som i sin tur haft flera partners. 

Alla som har haft sexuell kontakt kan dock ha blivit smittade av HPV, det räcker med att ha haft en partner så kan du bli smitttad (eftersom han/hon kan vara smittad). Men har han/hon heller inte haft någon annan partner så kan han/hon inte bära på smittan, om jag fattat det rätt.....

I och för sig skadar det väl inte att göra provet ändå...jag gjorde det, trots att jag bara haft en sexpartner som i sin tur bara varit med mig.... 

Om man har "gyn-skräck", så måste man nog försöka få hjälp med det. Det finns ju de som har blivit våldtagna eller utsatta för andra hemskheter - då är det kanske inte så konstigt att man drar sig för att gå till gynekologen.

Jag vet flera som säger att de inte "har tid" för cellprov osv, fast de egentligen är rädda.

Cellprov görs bara var tredje år och själva ingreppet tar högst några minuter. Självklart har man tid! (Man kan få en ny tid om den på kallelsen inte passar).

Hur sköter de som säger sig inte "ha tid", andra läkarbesök? Tandläkare? Akutbesök? 

För sin egen hälsas skull, MÅSTE man försöka komma över sådana rädslor, men man kanske behöver hjälp med att göra det? Finns sådan hjälp?

Och när det gäller risken för livmoderhalscancer: Jag tror att man kan få det, även om man inte har haft sex med en enda människa. Även fast det är ovanligt. HVP-viruset är inte det enda som kan ge cancer - dock det vanligaste. De flesta sexuellt aktiva män och kvinnor har någon gång burit på detta virus - oftast utan att veta om det. I de flesta fall leder det inte till cancer eller ens cellförändringar, men det KAN göra det. Och eftersom det är så vanligt med detta virus, kan det räcka med att man har haft samlag en enda gång med en enda person för att få det!

Det är alltså inte som andra sexuellt överförbara sjukdomar - där risken ökar exponentiellt med antalet sexpartners i kombination med brist på skydd, samt där "riskgrupper" i viss mån spelar in. (T ex HIV). Har man någon gång haft sex, är man en "riskgrupp" för HPV. Skillnaden är att viruset i sig, oftast är ofarligt och sällan ger några symtom, som de flesta andra könssjukdomar förr eller senare gör. Men viruset KAN som sagt leda till cellförändringar och att upptäcka det i god tid, är avgörande för behandlingsresultatet!

Livmoderhalscancer är en ovanlig sjukdom idag - tack vare regelbundna kontroller. Men 90 procent av de som får det, har struntat i sina cellprovskontroller! Är inte den statistiken talande nog?

Som sagt - staten skulle inte erbjuda detta till ALLA landets kvinnor, om det inte fanns goda skäl...