Cellprov, måste man gå?
Fått kallelse till cellprov.. Måste man gå eller är det ok att inte göra det? Pratade med min bm, men för henne var det så självklart att gå att jag inte fick svar på om man kan strunta i det.
-
-
Svar på tråden Cellprov, måste man gå?
-
Behöver ju inte handla om att våga utan att inte vilja. Hon gjorde kanske snitt.Trynträ skrev 2011-04-10 22:08:32 följande:Hur kunde du föda barn då om du inte vågar ta ett ynka cellprov? Låter aningen skumt i mina öron.
-
Jag blev rådd att ta provet i början av min graviditet.Anonym (Va?!) skrev 2011-04-10 21:48:48 följande:
Själv missade jag cellprov pga täta graviditeter. Vilket innebar att man missade den växande cellförändringen som blivit till cancer vid upptäckten. Jag överlevde, men med bortopererad livmoder och en avklippt och ihopsydd slida. Jag hoppas du slipper det ts.
Jag blir provocerad av denna diskussionen. Jag kan lova dig att de ingrepp och tester de gör efter de hittar en tumör i ens underliv är fruktansvärt mycket värre och smärtsammare än en ett cellprov. Cellprovet är det enkla och enda sättet att slippa ifrån den resa jag tagit mig igenom.
Du har något jag inte hade - du har vetskap och möjlighet att göra cellprov - gör det.
-
Tror mer på att folk är rädda att det ska visa cancer eller att de är rädda för att visa sitt underliv. Ja, ts bm var inte neutral.Anonym (barnmorska) skrev 2011-04-10 21:36:58 följande:Väldigt många tackar nej, förmodligen för att många är stressade och inte har tid.
Men det skulle vara betydligt fler som blev allvarligt sjuka om man inte upptäckte så många fall tidigt och kan sätta in eventuell behandling.
Och man vet inte vem som drabbas.
Det jag tycker är lite upprörande TS, är din barnmorskas bemötande av dig. Hon svarade inte på din fråga! Hon hade åsikter om vad hon ansåg var det rätta för dig.
( Känns som en typisk "pracka på folk p-pillerbarnmorska" för att HON tycker det är bäst..) -
Trynträ: jag sa ju att det inte hade med rädsla att göra.
-
Farligt farligt. Jo, det KÄNNS. Men gör oftast inte ont.lavli skrev 2011-04-10 21:34:02 följande:
Jag har redan gjort ett cellprov.. det känns inte ens..
Jag tycker att alla ska gör det.. Tänk om det är nått fel.
Det är bättre att veta tidigt om det är något fel..
-
Vilket sätt att resonera. Skriver det igen. Av alla kvinnor som får cervixcancer (livmoderhalscancer) så är 90 % av alla dessa fall kvinnor som tillhör de 10 % av den kvinnliga befolkningen som inte gått på sina cellprovskontroller. Alltså är det inte 450 fall av 9 miljoner.Anonym skrev 2011-04-10 21:29:31 följande:Jag är snart 31 oxh har aldrig tagit cellprov. Avbokar tiden så fort jag får den.
Kanske att man skall göra det nån gång men nej jag är inte intresserad och 450 fall/år av 9 milj människor känns inte som någon överhängande risk faktisk.... -
Jävligt korkat! Men det är ditt val. På mig upptäcktes förändringar vid vanlig rutinkontroll. Lätta sådana tack och lov..men hade det inte upptäckts..ja då vet jag inte vad som hänt. 24 år dessutom!
-
Jag tog cellprov precis när vi planerade att skaffa barn, och blev gravid innan svaret kom. Visade på lätta cellförändringar, så jag fick gå till gyn (det var där jag testade +). Gjorde flera kolposkopier under grav + efteråt, och vid kontroll 2 efter graviditeten, tror dottern var 9 månader då, hade cellförändringen försvunnit. Väntar nu på svaret från förra veckans test. Jag har gynskräck, och vägrar ta biopsier, och är rädd för biverkningar av konisation + att jag är rädd att bli sövd. Jättesnällt av min gynekolog att ställa upp på kontroll m kolposkop en gång/halvåret + att han fixar provtagningen utan ngn mer i rummet...iom.att jag testar så ofta, så minskar ju risken att man ska missa en cancerutveckling om förändringen kommer tillbaka. Förvärras förändringen, så har jag bestämt mig för att försöka fixa att göra en konisering...får väl ta till psykologhjälp...Anonym (Va?!) skrev 2011-04-10 21:48:48 följande:
Själv missade jag cellprov pga täta graviditeter. Vilket innebar att man missade den växande cellförändringen som blivit till cancer vid upptäckten. Jag överlevde, men med bortopererad livmoder och en avklippt och ihopsydd slida. Jag hoppas du slipper det ts.
Jag blir provocerad av denna diskussionen. Jag kan lova dig att de ingrepp och tester de gör efter de hittar en tumör i ens underliv är fruktansvärt mycket värre och smärtsammare än en ett cellprov. Cellprovet är det enkla och enda sättet att slippa ifrån den resa jag tagit mig igenom.
Du har något jag inte hade - du har vetskap och möjlighet att göra cellprov - gör det.
-
Hur tänkte du nu egentligen? Förutom de fakta som Frila2 presenterade här ovan är det väl inte helt rättvisande att ta med Sveriges 4 694 402 män i statistiken.Anonym skrev 2011-04-10 21:29:31 följande:Jag är snart 31 oxh har aldrig tagit cellprov. Avbokar tiden så fort jag får den.
Kanske att man skall göra det nån gång men nej jag är inte intresserad och 450 fall/år av 9 milj människor känns inte som någon överhängande risk faktisk.... -
Jag råder dig att gå.
Man vet aldrig om det kan finnas någon förändring.
Har du en förändring betyder det ente alltid att det e något farligt utan kroppen kan själv ta hand om det.
Då får du iafl veta hur det ligger till. Varför skulle du dra ut på det?