Januaribebis 2012

Ja jag är extremt less!!! Roligt att det börja så TIDIGT!!! Men jag har ju aldrig varit den som njuter av att vara gravid....sist höll ju jag på gå under när jag var gravid...Mådde så psykiskt dåligt...dock inte denna gång utan bara allmänt less...!

jag mådde psykiskt dåligt från hälften av min graviditet ungefär, och det ökade i rasande takt som veckorna gick. Värst blev när jag gick över då rann det över för mig, tog mig knappt ur sängen, grät hela dagarna, ville ta mitt liv. Blev godkänd igångsättning för det var valet de stod mellan eller lägga in mig på akutpsyk. Och jag önska jag kunde säga att det blev bättre efter han var född, men NEJ! Tog mig 3 månader att ens kunna säga till min son att jag älskar honom. Min sambo var den som gav vår son nästan all närhet. Så känner du att du mår dåligt sök hjälp i tid. Det jag fick gå igenom under sista tiden av min graviditet och när min son var 1-4 månader var så fruktansvärt. Jag gråter än idag när jag tänker på hur mycket jag missa. Och längtar sååååå nu att få bara finnas där för mitt barn som jag har i magen. Jag känner ju inte såhär nu, jag är bara less bara gravid för jag gillar inte vara gravid alls!!! Men kommer jag känna nåt denna gång som liknar det jag kände då, kommer jag söka hjälp på SEKUNDEN!!! För den ångest jag fått bära av att känna att jag inte kom nära min son har varit sååååååå FRUKTANSVÄRD.

Hade inte tänkt berätta detta, denna gång....men om jag kan hjälpa nån klara sig ifrån det jag gick igenom så är det värt det.

Tyvärr är det inte så enkelt :( Jag trodde också det skulle försvinna så fort han var ute, då trodde jag det skulle vara PERFEKT! Men jag hade fel. Därför söker jag hjälp om jag ens kommer i närheten denna gång och må dåligt. Fast jag mår verkligen inte dåligt denna gång....har ett inre lugn att det kommer gå bra, men jag vet ju nu också att jag blev "sjuk" så det var inget fel på mig som mor. Jag såg mig ju själv när jag var gravid som den sämsta blivande mamman och även när han kom ut...och skapa en bild av mig själv som inte stämmer..

Oja, och jag tror det är extra lätt när det är första gången man väntar barn (vad jag tror). Mycket därför jag inte stressar med köpa saker åt lillan i magen för jag inte ska känna en stress igen. Sist var allt så planerat, vi hade allt klart enda man kunde göra var att vänta....jag vill känna när jag är i över vecka 30 att jag har saker göra innan bebisen kommer så jag känner att jag gör mig redo igen. Men jag känner inte minsta oro...och jag önska jag hade den kunskapen jag har nu när jag väntade/fick min son. Nu ska jag ta igen allt det jag missa....det kan inte ersätta tiden jag missa med sonen, men det kan göra mig hel igen som mor.

Låter bra det =) Jag valde stänga det inom mig och tänka att det var "normalt" jag var bara less på ha ont och vara gravid. Prata och prata masssssoor med folk du litar på som inte dömer dig, det lättar då. :) Och gör det inte det finns det hjälp få :) Lycka till

104 dagar kvar :P men när man kommer under 100 känns det som nåt händer iaf. :)

vilket underbart mysigt hem du har :)

Jag älskar ju själv vit! :) Skulle lätt ha vit i alla rum. Men insett att vardagsrummet för vara mörkt så länge man har små barn ;)

Ursäkta men idag är det riiiiiktigt synd om mig :((( Jag har fått MAGSJUKA :((( Sååå fruktansvärt och jag har såååå onda sammandragningar för jag får spy så mycket....buuuuu

De kan ju råka tycka på diafragman om jag inte har för mig fel och då kan man må grymt illa. Det jag trodde hände mig igår men visa ju att det var magsjuka :P Som höll på få mig in på FF, fick rent värkar av skiten men under kvällen la de sig och idag är allt lugnt =)