Ja, jag tycker man många gånger kan märka vem som är dominant och det är väl dom jag faller lätt för. Inte så att jag blir kär, men knäsvag och liksom blir som en liten spinnande katt. Vill bara följa efter och stryka mig mot honom
Finns ju många som tycker det "verkar" spännande med dominans, som "gärna vill ge mig vad jag vill ha", som "absolut inte är rädd för att ta i", som säger "jag är stark, jag kan hålla fast dig", men många av dom har egentligen aldrig direkt gjort något av det och förstår nog inte innebörden av det rent mentalt. Att det inte bara är en krydda i sexlivet, att det inte är "något man som ug vill ha" utan faktiskt behöver.
Som frågar den ug "hur vill du bli bestraffad?", som om den ug ska ha något att säga till om? Eller ja, vissa kör ju så...
Men för mig skulle jag aldrig kunna ha ett längre förhållande med full respekt om jag inte kände mig ug Herrn. Det betyder inte att jag skulle bli straffad konstant, inte ha något att säga till om, bli orespekterad etc etc.
Dominans i sig är ju inte att man binder någon, att man smiskar, att man har analsex, att man förnedrar och liknande. Dominans är för mig ett mentalt tillstånd. Det handlar om Herrns fullständiga makt över mig, som jag faktiskt tillåter honom ha. Det är för mig så intimt det kan bli.