• Anonym (Salope)

    Dominans och Undergivenhet...

    Här diskuteras det. Så fritt och öppet som möjligt.
    Tankar kring det hela, erfarenheter, fantasier och annat.
    Det är ett ganska laddat ämne och jag hoppas att anonymiteten i tråden kan respekteras, så att ingenting är för svårt eller pinsamt att fråga om.

    Enjoy...

  • Svar på tråden Dominans och Undergivenhet...
  • Anonym (UG)
    chiligirl skrev 2011-09-20 20:06:34 följande:
    Ja hjälp, vad ska jag säga?

    Jag undrar om jag inte har dolt för mig själv i 45 år att jag gillar att vara UG?

    Nyligen separerad och träffat en nätdejt som gillar rollspel, analt och är mycket dominant i sitt sätt. Och han är stygg med mig på ett upphetsande sätt och jag vill ha mera.

    Jag tror bestämt att jag måste utforska detta mera!

    När jag läser här känner jag igen mig i så mycket.

    Trodde inte jag kunde vara UG då jag är så dominant i min vardag. Men oj så lockande allt är att läsa.......

    Det är väl härligt att inse att det finns saker man inte trodde om sig själv och att man kan tillåta sig själv att njuta på ett annat sätt? Grattis!

    Att kombinera en undergivenhet med att vara dominant i vardagen/yrkeslivet är inte alls ovanligt och kan vara otroligt triggande för båda parter..   
  • Anonym (Lara)
    Anonym (Filmtips?) skrev 2011-09-20 15:50:51 följande:
    Ok. Tack! Ska kolla upp. Finns det annat som inom kategorin porrisar som kan rekomderas ock så? Nog liite lättare att få min andra hälft att titta på skulle jag gissa ;)
    Jag gillar porrklippen som finns på kink dot com. 

    Kolla på free-hardcore (com) för att få överblick över vilka sajter de har.  
  • Anonym (Eugenie)

    Jag har en fråga, men ställer den lite motvilligt eftersom jag troligen kommer få klart för mig att jag missat något... väsentligt...

    Alltså, det här med UG, hur ihopblandat är det med smärta egentligen? Jag älskar att vara UG och att bli dominerad, och för mig ingår motvillighet i det, att bli tagen/smiskad med våld t ex. Men om det verkligen gör ont, blir jag avtänd och tycker inte alls om det.

    Jag har inte varit medveten om den läggningen förrän jag träffade en man som inte alls behärskade balansgången utan antingen var dominant så att det gjorde ont eller inte lät mig vara UG alls. Det fick mig att fundera på vad jag njuter av och jag känner mig plötsligt väldigt osäker i det. Det känns inte som att jag är på "riktigt" eftersom jag inte kan ta smärtan. Samtidigt tänker jag att man inte bestämmer vad man tänder på, och det är ju inte så att jag direkt rädd för smärta som sådan, jag vill bara inte ha den i sänghalmen.

    Finns det något speciellt ord för det här, någon kategori? Känns så fånigt att tända på smärta med inte smärtan. Är det bara en mänsklig paradox, är jag hämmad, eller mesig eller precis som många andra? Det känns som om jag missat något...

  • Anonym (UG)
    Anonym (Eugenie) skrev 2011-09-20 20:39:58 följande:
    Jag har en fråga, men ställer den lite motvilligt eftersom jag troligen kommer få klart för mig att jag missat något... väsentligt...

    Alltså, det här med UG, hur ihopblandat är det med smärta egentligen? Jag älskar att vara UG och att bli dominerad, och för mig ingår motvillighet i det, att bli tagen/smiskad med våld t ex. Men om det verkligen gör ont, blir jag avtänd och tycker inte alls om det.

    Jag har inte varit medveten om den läggningen förrän jag träffade en man som inte alls behärskade balansgången utan antingen var dominant så att det gjorde ont eller inte lät mig vara UG alls. Det fick mig att fundera på vad jag njuter av och jag känner mig plötsligt väldigt osäker i det. Det känns inte som att jag är på "riktigt" eftersom jag inte kan ta smärtan. Samtidigt tänker jag att man inte bestämmer vad man tänder på, och det är ju inte så att jag direkt rädd för smärta som sådan, jag vill bara inte ha den i sänghalmen.

    Finns det något speciellt ord för det här, någon kategori? Känns så fånigt att tända på smärta med inte smärtan. Är det bara en mänsklig paradox, är jag hämmad, eller mesig eller precis som många andra? Det känns som om jag missat något...

    För mig är det i första hand den psykiska känslan som är viktig. Jag är väl medveten om att i princip vem som helst med våld skulle kunna slå mig sönder och samman och det skulle självklart inte tända mig. Men om en person med rätt blick och rätt handlag är i närheten så smälter jag totalt och vill bara lyda...

    Så nej, jag tycker absolut inte att det måste handla om smärta. Till viss del visst, men det finns som du säger en gräns och den menar jag att båda parter ska respektera (även om det säkert finns tillfällen då gränsen flyttas).   
  • Anonym (Lara)
    Anonym (Eugenie) skrev 2011-09-20 20:39:58 följande:
    Jag har en fråga, men ställer den lite motvilligt eftersom jag troligen kommer få klart för mig att jag missat något... väsentligt...

    Alltså, det här med UG, hur ihopblandat är det med smärta egentligen? Jag älskar att vara UG och att bli dominerad, och för mig ingår motvillighet i det, att bli tagen/smiskad med våld t ex. Men om det verkligen gör ont, blir jag avtänd och tycker inte alls om det.

    Jag har inte varit medveten om den läggningen förrän jag träffade en man som inte alls behärskade balansgången utan antingen var dominant så att det gjorde ont eller inte lät mig vara UG alls. Det fick mig att fundera på vad jag njuter av och jag känner mig plötsligt väldigt osäker i det. Det känns inte som att jag är på "riktigt" eftersom jag inte kan ta smärtan. Samtidigt tänker jag att man inte bestämmer vad man tänder på, och det är ju inte så att jag direkt rädd för smärta som sådan, jag vill bara inte ha den i sänghalmen.

    Finns det något speciellt ord för det här, någon kategori? Känns så fånigt att tända på smärta med inte smärtan. Är det bara en mänsklig paradox, är jag hämmad, eller mesig eller precis som många andra? Det känns som om jag missat något...
    Det behöver inte vara ihopkopplat alls, att vara undergiven är inte samma sak som att vara masochist och njuta av smärta.
    Det fina med BDSM-världen (gillar inte det ordet men använder det i brist på annat) är att det är ett smörgåsbord som man kan plocka det man vill ifrån tillsammans med sin partner. För att det ska bli bra är det dock väldigt viktigt att man kommunicerar med sin partner och gemensamt provar sig fram till vad man mår bra och njuter av. 

    Jag vet inte om själva kategoriserandet är så viktigt egentligen? Du vet ju själv vad du gillar och inte gillar, vad det kallas är kanske mindre viktigt? 
  • Anonym (Eugenie)

    Men det här med att smörgåsbord, det är så svårt. Min njutning försvinner om jag måste berätta för min partner att si och så vill jag ha det. Är inte det vanligt?

    Det hade varit så mycket lättare att bara säga att man tyckte om att bli smiskad och så blev man det. Men så funkar det ju inte. Ska jag säga att jag gillar att bli smiskad så att det verkar som att det gör ont och han ska göra det för att det ska göra ont, men det får inte göra ont, förvirrar jag bara allihop. Det hade varit skönt med ett ord så att den andre kunde förstå...

  • Anonym (Lara)
    Anonym (Eugenie) skrev 2011-09-20 20:59:33 följande:
    Men det här med att smörgåsbord, det är så svårt. Min njutning försvinner om jag måste berätta för min partner att si och så vill jag ha det. Är inte det vanligt?

    Det hade varit så mycket lättare att bara säga att man tyckte om att bli smiskad och så blev man det. Men så funkar det ju inte. Ska jag säga att jag gillar att bli smiskad så att det verkar som att det gör ont och han ska göra det för att det ska göra ont, men det får inte göra ont, förvirrar jag bara allihop. Det hade varit skönt med ett ord så att den andre kunde förstå...
    Det kan ju vara lättare att prata om det vid ett neutralt tillfälle istället för att hojta instruktioner till sin partner under pågående session...lite svårt att känna sig undergiven om det är du som bestämmer liksom. ;)

    Vad gäller smisk så tycker jag att det har varit lättare att börja långsamt. Min partner har fått sätta tempot åt mig där och han är väldigt försiktig. Det har tagit ganska lång tid att hitta en nivå som är bra och det tog lååång tid innan jag fick så mycket att jag var nöjd. Han gav sig alltid ganska snabbt och när vi pratade om det efteråt så brukade jag säga att jag ville ha mer, hårdare, längre. Ändå vågade han inte riktigt släppa loss.

    Att börja med dominanslekar är att starta en resa tillsammans med sin partner. Det kan ta tid att hitta en bra nivå på det och man måste prata om det under tiden. Mitt råd är att gå ut försiktigt och ta det därifrån. Och prata, prata, prata om det. 
  • Anonym (Eugenie)
    Anonym (Lara) skrev 2011-09-20 21:11:52 följande:
    Det kan ju vara lättare att prata om det vid ett neutralt tillfälle istället för att hojta instruktioner till sin partner under pågående session...lite svårt att känna sig undergiven om det är du som bestämmer liksom. ;)

    Vad gäller smisk så tycker jag att det har varit lättare att börja långsamt. Min partner har fått sätta tempot åt mig där och han är väldigt försiktig. Det har tagit ganska lång tid att hitta en nivå som är bra och det tog lååång tid innan jag fick så mycket att jag var nöjd. Han gav sig alltid ganska snabbt och när vi pratade om det efteråt så brukade jag säga att jag ville ha mer, hårdare, längre. Ändå vågade han inte riktigt släppa loss.

    Att börja med dominanslekar är att starta en resa tillsammans med sin partner. Det kan ta tid att hitta en bra nivå på det och man måste prata om det under tiden. Mitt råd är att gå ut försiktigt och ta det därifrån. Och prata, prata, prata om det. 
    Tack för ett bra svar. Ska tänka på detta, verkligen.
  • Anonym (Slynan)
    Anonym (Eugenie) skrev 2011-09-20 20:59:33 följande:
    Men det här med att smörgåsbord, det är så svårt. Min njutning försvinner om jag måste berätta för min partner att si och så vill jag ha det. Är inte det vanligt?

    Det hade varit så mycket lättare att bara säga att man tyckte om att bli smiskad och så blev man det. Men så funkar det ju inte. Ska jag säga att jag gillar att bli smiskad så att det verkar som att det gör ont och han ska göra det för att det ska göra ont, men det får inte göra ont, förvirrar jag bara allihop. Det hade varit skönt med ett ord så att den andre kunde förstå...
    Nej, det är inte alltid så att man behöver sitta och rita upp menyer mm för varandra.
    Jag har haft turen att träffa en fantastisk man som läst av mig fullständigt och hela tiden prickar in rätt nivå och saker på mig. Men han är extremt uppmärksam och lyhörd.
    De är svåra att finna men de finns.

    Och naturligtvis läcker jag med jämna mellanrum ut små hintar för att leda honom åt rätt håll men han har verkligen koll på mig och jag kan släppa all kontroll och bara njuta.

    Vad det gäller smisk så verkar du ha råkat ut för en med sadistisk läggning. Om du själv inte är masochist och inte tänder på smärta (extrem ibland) så kommer det inte blir rätt.

    Ett bra D/s förhållande har stoppord eller nivåer (tex gul, orange, röd) för att kunna flagga när det inte känns ok och du börjar hamna på gränsen.
  • Anonym (omd)

    Det är ju lätt att tro att det finns "regler" inom bdsm som att kvinnor är ug, män är Dom, ugs är masochister och Doms är sadister. Så ÄR det ju inte. Det finns ugs av båda kön, Doms av båda kön. Man kan vara en dominant masochist. Jag har träffat på en på en sajt. Man kan vara sadist eller masochist utan att vara så särskilt Dom eller ug.

    Det som gäller som god regel är väl SSC. Stoppord är bra att ha. Viktigt är att hitta sina preferenser och att ta dem på allvar. Lite kompromissar man väl alltid i en relation men man får inte kompromissa bort sig sjäv för då börjar man undergräva relationen. Den som dominerar måste göra det på ett sätt som passar ug. Gillar man inte smärta så finns det andra sätt man kan domineras på. Jag håller med Lara om att det är en resa. Det är både en resa inom en själv och en resa tillsammans.  

Svar på tråden Dominans och Undergivenhet...