Dominans och Undergivenhet...

Mmm, en speciell blick. En sådan som får en att krypa för den andre direkt.

Jag är väldigt mycket mer gråskalig än svart/vit. I ett inlägg så blir det lite nerkortat jämfört med ett muntligt samtal eller i mail.

Jag gör egentligen ingen strikt uppdelning mellan enbart sex och när det gäller allt. Däremot så kan det bli problematiskt om man ska matcha D/s i vardagen jämfört med om man bara har det i sängen. Å tredje sidan tror jag att den som börjat med det i sängen kommer märka att det kryper ut ur sängkammaren av sig självt. Till att börja med genom att D/s har en förmåga att "sexualisera" hela relationen men sen att det också blir en "avsexualiserad" D/s i relationen.

Det där med blicken, taget och tilltalet som många efterlyser tror jag nästan alla män kan ge. Män är däremot uppfostrade att inte göra det. Man ger inte sin fru/flickvän/kvinna generellt en blick laddad med makt för det vill inte fruar/flickvänner/kvinnor ha. Kvinnor vill ha närhet, kärlek, romantik och mjuk omtanke. Man ska fråga, lyssna uppmärksamt och vara tillmötesgående. Ni har fått de män ni velat ha och nu pyr visst ett missnöje. Är det något ni vill ha så kan det vara en bra idé att låta er man känna att hans kulor är hans om ni förstår. Att vilja ge sig själv rätten att ifrågasätta vad man har lust till både före men särskilt i efterhand knäcker effektivt varje liten grodd av vilja till att ta initiativ. Att vara den sorts dominant som de flesta efterfrågar handlar mer om att våga vara det och orka vara det än att ha något speciellt i sig.

Om er man vid något tillfälle uppvisar lite dominans så fall då inte direkt in i den första reaktionen vilket är att börja testa den. Det är läskigt att släppa taget men er man är inte stark nog i sig själv att pressa er till det. Bäst är om ni kan öva upp er följsamhet så han har en chans att öva upp sin dominans. För att inte tala om att hitta sig själv och vad han vill med den.

Nu var det här väldigt kort också och därför inte så klargörande. Min starka övertygelse är att om ni kan behålla känslan och beteendet från när ni träffades och hur det var första tiden så är han betydligt närmare en egen dominans än den relation ni har efter barnen har kommit. Det är bara om ni ser honom och behandlar honom som Mannen i ert liv som han kan vara Mannen i ert liv.

Jag rekommenderar dig att registrera dig på en sida som heter darkside. Där har jag redan hittat flera stycken att utforska dessa saker om mig själv med genom att mejla med varandra.
Just nu har jag en fling på gång som är så heet!

Är på uselt humör. BDSM-biten funkar inte. Han säger att han gillar det, men det händer inget! Är så utsvulten på dominans att jag funderat på att separera nu efter 9 års äktenskap. Det är brutna löften gång på gång. Varje gång vi ska ha sex, tänker jag att "Idag kanske!". Men varje gång slutar det med besvikelse. Det blir vanilj och inget annat. Det gör mig så besviken och vi bråkar i dagar. Ska man ge upp kärleken och separera? 4 barn som ska ha delat boende? Nytt hem och ny skola för att föräldrarnas sexliv inte funkar. Fan, vill bara dra täcket över huvudet och gråta....

Finns det några alternativ till att ni ska få ert sexliv att matcha dina behov bättre? Se nån film tillsammans? Kan du beskriva för honom hur du skulle vilja ha det och därefter ge honom utrymme att fundera och pröva?

RUSI och Mrs Addams, gillar era tankegångar!     

UG: Jag har förklarat, visat, fixat filmer, fixat mentorer, varit på flera bdsm-fester, gett honom manualer osv. Jag har bönat, bett, gråtit, tiggt, vädjat... Och han lovar att det ska bli ändring. Det blir det inte.

Ah.. okej. Ja du har ju du verkligen gjort allt och lite till. Antingen så är det inte hans grej (och han kan inte ens göra det "på låtsas") eller så kanske han vill men inte orkar just nu? 

Det finns ingen möjlighet att du kan få det du behöver på annat håll? Trekant med en dom-man?   

Funderat på att söka en del av det sexuella utom äktenskapet? Kanske värt att prata med din partner om? För vissa människor kan det fungera. Kanske är mycket annat i ert förhållande bra, som vardag, ekonomi, socialt liv, emotionell närhet, familjeliv, barn et c. Det här samhället ser ju ut så att man också ska få alla sina sexuella behov tillfredsställda med sin partner, men det kanske är värt att ifrågasättas. Vi förväntar oss inte att vår partner ska vara vår enda bästa vän, vår psykolog, tandläkare, lärare, arbetsgivare, frisör eller vad det nu må vara. Kanske dags att fundera på om er relation skulle kunna fungera med det ni faktiskt har och att du får din dos av perversioner tillfredsställda på annat håll....

Jag håller med du RUSI! Etiketter ska man akta sig för. De kan hjälpa och förenkla när man pratar om bdsm som fenomen men när man är på jakt efter sina egna och partners preferenser så är det inte alls osannolikt att det leder till fler missförstånd än klargöranden.

Stackars man. Kan se framför mig en tråd där en man har gjort samma sak med en kvinna. Den väntade och inte helt orimliga responsen är då: Hon vill inte!

Din man älskar dig och är troligen villig att försöka gå med på vad som helst för att inte förlora dig. Det du håller på med är en slags känslomässig utpressning. Ska jag vara helt ärlig tycker jag det är förbannat jävla fult.

Vad jag förstår ingick inte D/s i er relation från början. Nu vill du ha det för annars går du. Du får välja att vara trogen den relation du gick in i och dess förutsättningar eller vara trogen den du upplever dig vara nu. Tvinga inte någon annan att dansa efter din pipa nu när du ändrat låt. Inte särskilt ug och väldigt svårt att vara dominant på kommando.

Jag är helt riktigt väldigt upprörd om det var någon som inte har märkt det.