Dominans och Undergivenhet...

Oj, vad många förkortningar... blir nästan alldeles knasig. Det är ju en helt ny värld. Ändå, är jag såå nyfiken på det. Nosar lite och känns som jag tassar lite försiktigt här. 

Men jag hänger inte riktigt med än med alla förkortningar.. lär väl mig.

Jaja.. jag känner väl det mest som jag bara påbörjat min resa då. Oj, undra vart det bär hän.. spännande och liiite läskigt. Fast det ska det väl vara. Ungefär som att åka karusell. Det är också spännande och lite läskigt. Opsan.. kanske konstig liknelse... men men

kr iallafall och spännande tråd. Den vill jag följa och kolla in vad som sägs.. lite på håll sådär. 

Jag läser och läser runt på nätet och är så pirrig av denna nya värld.

Rollspel som en UG är verkligen jag. Det vet jag ju då jag redan testat att utöva det på allvar med min nätfling.

Jag klädde mig som en högstadietjej i converse, råttsvansar och kort kjol utan trosor när jag gick på jobb för han hade sagt att nu var det dags att träffas på lunchen på ett för mig knasigt ställe. Och jag lydde och var till och med upphetsad när jag valde ut mina kläder så de skulle fungera på jobbet före. Att kollegerna skulle förnimma utan att kunna sätta fingret på vad det är.

Och sexet var så bra. Bättre än mina långa år med pappan till mina barn. Jag känner mig verkligen som en tonåring som håller på att upptäcka min sexualitet!

Tyvärr, blev jag inte nöjd med att han är upptagen i en relation med sambo så jag bröt. Och ångrar mig dagligen i tusen omgångar. Och är så sugen på att fortsätta upptäcka mig själv i denna nya lek. Gärna med honom, men där är det eventuellt kört just nu. Så jag vill testa vidare. Men hur går jag till väga? När jag bor i en håla?

Darkside ett en sida för bdsm intresserade där jag har fått en del kontakter med andra likasinnade. Ett gott råd är väl bara att sålla väldigt hårt för det finns en hel del idioter som dras till den sidan också tyvärr, men man märker ganska snabbt vilka som är seriösa.
Jag har samma nick på Darkside så du får gärna kika in på min sida där,  jag är själv på jakt efter en ug-tjej nämligen.

Tack Vännen!

Ska absolut titta in där. Men blir till kvällen i så fall, nu måste jag åka på jobb.

Känner igen mig i så mycket som skrivs här. Har inte läst allt, lite många inlägg :)

Jag och min man träffades för 12 år sedan, jag har nog alltid vetat att jag är ug, men efter att ha ramlat in på denna tråd har det verkligen gått upp ett ljus för mig.
Jag har inte riktigt förstått hur viktigt det är för mig, eftersom jag kan vara vad man kallar väldigt drivande. Med mycket ideer, men hemma vill jag inte vara det.

Min man drabbades av en depression för några år sedan och nu när han börjat hitta tillbaka till sig själv har vi börjat prata mer och mer om detta. Och till min "lycka" har han accepterat att endel av varför han mått dåligt är för att han inte velat inse.

Men som sagt, allt är förtfarande väldigt nytt och vi utforskar tillsammans.

Jag vill verkligen känna den psykiska dominansen både i vardagen och i sängen. Men som någon här tidigare skrev så trodde jag att det inte stämde eftersom jag inte heller gillar smärta. Men känner en viss lättnad av att läsa att det inte alls behöver vara så. Känns befriande att kunna erkänna vem man är, vad jag vill och inse att min man är som mig.
Visst fanns det väl där till viss del i början, men vi var ju så unga. Det är härligt läsa denna tråd, dels för att man ser många olika nyanser och samtidigt förvånande att det slår an en sträng hos mig. Lite som att hitta hem.
 

Känner så igen mig i någon innan här som sa att hon kände sig som en tonåring som precis börjat upptäcka sin sexualitet. Precis så är det för mig med.

Fast med ett undantag... jovisst, det finns en man som jag såå vill ha. Och precis som hon tidigare.. nä, nu måste jag kolla vad hon hette.. ciligirl, var det... 
Jo, precis som hon beskrev så var hennes "man" upptagen på annat håll med en relation och vill inte ändra på det.
Vad ska man göra då? Jag vet inte hur sånadär sajter funkar. Och inte tror jag att jag skulle reda ut det heller, har ju knappt med nöd o näppe klarat av att öppna en sida på fl ju.

Jaja.. ville väl bara skriva av mig lite då. Men faktum kvarstår... jag är så jättenyfiken, så jätte på... och det känns som ingen, någonsin kommer egentligen att vilja göra något sådant med mig. Klart jag kan få killar, det är det inga problem med.. men att få Han... den där med stort H, det kan jag nog inte. Så.. jag får nog lägga ned då, eller?????? Hur tänker ni andra som är inne på det här med UG och dominans???

Om ni inte har funnit någon likasinnad eller inte vet hur ni ska göra för att göra det (usch, det var en dålig beskrivning på mitt problem, men ni fattar;)... hur tänker ni kring det? Tips på hur jag ska göra?

 

Helt rätt. Prata massor. Att vara i ett förhållande är att kommunicera så gör det så blir allt bättre.

Sedan ska vi komma ihåg att precis som alla inte är ug OCH masoschister så är inte alla D sadister. Att därför säga till en man som är dominant att smiska hårdare kan vara att få honom att försöka vara något han inte är. Att be honom smiska hårdare är som att tjata på en kvinna att ge oralsex. Skillnaden är att män som gillar sex ofta vill vara bra i sängen och inte alltid tänker på hur det ligger i linje med deras egen läggning. Att backa i ett senare skede kan vara svårt.

Låt era män komma fram till vad de själva vill i sängen och fös inte in dom på det ni vill ha som om det vore den naturliga vägen. Om det visar sig att er man är dominant och lite lagom hård så kanske han ändå inte gillar smisk. Ni kanske ska fundera på vad ni är. Ug, masoschister eller någon som gillar en viss grej i sängen som t.ex smisk. Att stoppa in sig i ug-facket för att man gillar att mannen styr i sängen gör nog att nästan varje kvinna under någon period av sitt liv är ug. Det gör henne inte till en person med den läggningen. Att gilla smisk och att bli dragen i håret gör ingen till masoschist. För att vara det ska smärta i sig tillsammans med sex ge en positiv kvalitativ skillnad.

Det finns ingen anledning att försöka sätta en etikett på sig för det gör ingenting bättre utan kan snarare göra saker sämre. Är man inte ug men sätter den etiketten på sig så kan man antingen bli stressad av allt man ska leva upp till eller hamna i konstiga diskussioner om vad ug är. Bättre att prata om det man gillar och behålla sitt eget namn som den enda etiketten man behöver.

Jag kan inte ha sex där jag inte är den som styr det som händer. Att hon rider är för mig inte upphetsande om jag bara ligger där, jag tappar snarare intresset och det gäller vanliga avsugningar också. För att det ska fungera måste jag göra något annat som jag också vill ha i sexlivet; hennes smärta. Som att tvinga henne att rida samtidigt som jag drar neråt i brösten t.ex. När hennes tårar droppar ner på mitt bröst så njuter jag. Om jag är dominant och sadist spelar ingen roll egentligen då det är viktigare för oss att vi pratar om det vi gör och hittar det som fungerar för henne, mig och oss.

Hej RUSI!

Läste ditt inlägg och tänkte efter. Jag är så färsk på dominanslekarna än att jag inte egentligen kan påstå att jag fått uppleva det i vardagliga livet utan bara i sex.
Nästan så jag kanske borde fråga mig om jag sanningsenlig som påstått mig vara ug till min läggning... ?
Tänkte också på det du skrev att man kanske ska tänka sig för innan man söker en partner och presenterar sig som ug, då det inte egentligen svarar speciellt tydligt på vad just Mina dragningskopplingar består av. Men jag har märkt att jag ändå har stor vinst utav att tala om det. För jag vill å ena sidan inte drabbas av en nypåkommen Wanna Be-dominant för det tror jag kan bli både fel och farligt. Men jag får dessutom chansen att se om han har rätt kvalitet genom det gensvar jag får efter den bekännelsen. Där kan jag få mycket hjälp om huruvida vi kommer att kunna hitta varandra sexuellt - för jag tänder inte annars.... Men får man frågor tillbaka där man märker att motparten känner in sig i ens läggning så kan man snabbt skönja ifall det är en Dominant man hittat. Får man t ex frågan om man har klädnypor hemma... Då är det lugnt
Men även om jag kanske inte borde få kalla mig äkta ug så är det en viktig punkt för att kunna bli intresserad för min del.
Jag kan påstå att jag får en positiv kvalitativ skillnad av smärta och dominansleken med sexet!

Så ditt inlägg kändes inte som ett helt klockrent förtydligande om Ug. För mig. För visst kan man vara det men inte ha möjlighet att få till det annat än vid sexlekarna?! Det är ju också en fråga beroende på hur man hittar sitt samspel med sin partner tänker jag. För är det inte många gånger Där det börjar och sedan Breddar det ut sig även i andra delar av samvaron med tiden?

Mrs Addams

Hej Mrs Addams!

De flesta erfarna dominanta är redan upptagna och det är en läggning man egentligen kan bli medveten om och erfaren i först senare i livet. Så de du kommer träffa på är troligen ganska oerfarna/nya på området. Precis som det är för de som kommer på att de vill vara undergivna på något/sitt sätt. Wanna Be dominanta är nästan hela ditt urval så satsa på att hitta någon du tycker om som människa i första hand och formar er egen dominans/undergivenhet tillsammans är mitt tips.

Att gå ut och säga att du är ug kan vara en falsk bild som du ger. Pratar du med en erfaren dominant kan han lika gärna välja att backa då du verkar överdriva din läggning eller verkar vara omogen och inte känna dig själv. Se dig som en Wanna Be ug.

Sängkammar D/s är betydligt lättare att få till än dominans i vardagen. Då börjar man glida  in på de tunga grejerna där båda egentligen behöver vara erfarna och väl medvetna om hur de själva är. I ug-tråden finns några som lever så medan de flesta är sängkammarugisar. Jag kan inte hålla min dominans 24/7 på ett bra sätt för jag är inte sån. Jag vill leva tillsammans med min fru och det tycker jag att jag inte kan om dominansen är "på" hela tiden. Den finns där att plocka fram vid behov även i vardagen men då är det för ett visst syfte. Jag är alldeles för beroende av min fru som hon är och alltid varit vilket faktiskt påverkas av en tydligare dominans.

Jag tror att det många kvinnor vill ha är en man som ser dem även i vardagen. Som kan ta initiativ och driva igenom sin vilja. Inte egentligen 24/7 eller TPS eller vad man nu kan ha för beteckningar på det. Ett inlägg jag skrev i en tråd ( www.familjeliv.se/Forum-9-191/m61221592.html ) om en man som trodde sig kanske vara för snäll är nog mer vad många önskar sig av sina män. Att han är en person med ett eget djup som kan överraska och förundra. Inte de två kanske mer vanliga tillstånden hos svenska män: Frågande omtänksam eller frånvarande.

Jag kan lika lite svara på vad ug är som vad dominans är. Det viktiga är att man kommer fram till vad man själv är utan att använda etiketter som leder ens egna och andras tankar till sådant man kanske inte är.

Hej RUSI,

Din förmodan att de flesta dominanta är upptagna stämmer inte helt med min erfarenhet. Som singel 40-åring kan jag säga att även de med dominant läggning finns på marknaden, på andra vändan sas. För precis som du beskriver har många nog startat relationer utan att ta reda på den här läggningsfrågan, kanske tom bedömt den som sekundär, och hamnat i en relation av vaniljkaraktär och inte lyckats få det att vara livet ut. De kan ha erfarenheter med sig sedan tidigare relationer eller så har relationen inte hållt av något skäl ändå.
   Men din till synes romantiska tanke vore angenämare att ha som verklighet; "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar."
 Men som människor är vi ständigt i lärande och inte felfria, än iallafall....    

Jag tror att precis som du skriver så ska man vara försiktig med att sätta etikett på sig själv eller andra människor. Men sedan tror jag också man kan göra det på olika sätt! Jag föredrar t ex att istället vända på det och ta det från andra hållet. Jag säger att jag tänder på dominans. Sedan brukar jag helt enkelt starta ett samtal kring det och låta frågor från bådas håll ge klarhet i om man pratar om samma sak och på samma nivå. Detta är kanske lättare när man kommit till klarhet mer om hur man själv fungerar....?

Jag tror en del du kanske klassificerar in som sängkammarundergivna ev är som jag. Att det huvudsakligen används som sexlek och som förspel, även utanför sovrummet, men som känner behovet i ett större sammanhang ändå. En av orsakerna som är grund till att det inte är lika lätt att erkänna det behovet som finns utanför sexet är för mig, att jag värderar in risken att underminera respekten för mina åsikter. Jag är en stark person med kontrollbehov och dominanta drag i vardagslivet. Men som inte vill hellre än att ha en man som kan ta den makten ifrån mig. Det som händer annars är att jag tappar respekten till slut.  
Alla är olika men jag märker att de små smakprov jag fått erfara av hur de Jag kallar "dominanta", är något jag vill ha mer av i vardagslivet.

Sedan ser jag det som att du är lite snabb att se det svart/vitt men jag tror du egentligen är mer gråskalig och vidsynt som person än det låter i senaste inläggen. Det låter för mig som att du ser det som två läger; sängkammarundergivna och 24/7. Jag tror den skalan är mycket bredare! Jag tror alla hittar sin väg till fördelning av dominansen i varje hem. Iom att det handlar så mycket om lyhördhet och respekt så tror jag man måste forma sitt förhållande efter sina behov. För behovet att vara UG finns där hos de som kallar sig UG, men behoven ser olika ut.

Datorn låser sig hela tiden och jag måste iväg så nu vet jag inte om jag var tydlig med hur jag vill kommentera det du skriver RUSI men det kändes som ett intressant ämne som nästan är lite synd att ta i mail där vi skulle ev skulle missa andras tankar i ämnet.