Dominans och Undergivenhet...

Gillar tempot i tråden och det engagemang som frågan väcker.

Bara ett förtydligande. Det är inte TS som uttryckt en önskan om att hennes man ska svara på hennes önskan/krav om dom/ug utan Anonym (exi).  

Kram exi! Jag förstår hur frustrerad, ledsen och besviken du måste vara. Jag har också upplevt samma process i mitt förhållande, fast inte just vad gäller dominans/ug-biten. 

Redan första gången vi träffades berättade jag om mitt intresse. Eller livsstil. Jag har vetat om min läggning sedan tonåren. Det är en del av mig. Jag levde i ett äktenskap utan den biten och jag ville inte träffa en ny vaniljare. Aldrig i livet. Men maken gillade bdsm, påstod han. Han hade själv haft det med sin x-sambo. Men efter ett tag dog den biten och jag blev olyckligare och olyckligare. Han påstår fortfarande att han gillar bdsm och han vill gå på festerna, men inget händer. Varken på festerna (där lek är tillåtet) eller hemma.
Jag tycker istället att det är förbannat fult att ljuga för att få någon på kroken. Jag vill inte leva utan bdsm-biten för resten av livet. Det är något jag måste ha för att må bra. Och det gör jag inte nu. Så jag tvingar inte någon att dansa efter min pipa. Jag vill dansa tillsammans!

Sorry, det visste jag ju eg. Tack för att du påpekade det. Jag måste ha varit ofokuserad eller så var det vanans makt.

Ja, då kan man inte säga så mycket mer än att det verkar som att ni båda verkligen försökt allt och också varit villiga att testa även det som i mångas ögon ses som extremt och omöjligt.

Då är det nog i slutändan bara du själv som kan avgöra hur viktigt det är för dig att få uppleva bdsm i ditt förhpllande. Är det så viktigt att du är beredd att lämna ett i övrigt fungerande förhållande? Det kan bara du själv bestämma. I slutändan tycker jag att varje människa har rätt att hitta det sätt att leva som gör henne lycklig... Vi har bara ett liv. Visst är det elakt att såra andra men det är också elakt att inte vara ärlig.    

Ja, detta hände ju inte på en helg. Vi har varit tillsammans i 9 år. Och han säger att han vill. Han köpte en uniform för 5000kr. Det är han som skickar sms och mejl om vad han ska göra "nästa gång". Det är han som vill ha regler (typ nigning när vi ses). Men när "nästa gång" kommer, händer ingenting. Bara vanilj. Och för var gång blir jag mer och mer ledsen.

Oj. Verkligen att hållas på halster... som att lukta på chokladen men aldrig få smaka, få presenten undanryckt precis när man ska öppna den, som att få åka hem från flygplatsen utn att få ha kommit iväg på resan. I nio års tid.   Låter jättejobbigt.

Huvudet på spiken!

*kramar tillbaka*.

Har faktiskt lust att kommentera mer här....

Det håller det ju inte ihop, det du skriver RUSI.

OM det vore så att man inte visst om sin läggning förrän senare i livet så är ju jag som sagt 40 och har inte dejtat 22-åringar på herrans massa år...
De 40-50 åringar jag träffat på vanliga dejtingsajter som visat sig vara dominanta till sin läggning har varit erfarna och ganska långt ifrån Wanna Be-stadiet.
Har de mungag och piska i garderoben har de varit med förr - Det är min bestämda hållpunkt!!

Och eftersom jag inte "kom på att jag Ville vara" undergiven utan snarare försökte leva kvar i mitt äktenskap och förneka den sidan, ihop med en man som var ug utan att själv förstå det...
(han hade väl helt enkelt inte kommit på att han ville vara det utan bara fått det i present när han var tonåring men glömt att öppna det gratulationskortet med det presentkortet i !   )     
...så är det mer falsk marknadsföring att bli ihop med någon jag inte för mitt liv kan tända på eller attraherar mig än att föra det på tal och ta ett öppet prat om vad det betyder för just mig!

Tro mig; Vare sig dominanta eller vanlijkillar har backat för den informationen. Vid 40 och uppåt verkar killarna blivit män, och kan prata om sex även om de själva inte är intresserade av själva utövandet  i den beskrivna formen alla gånger. Reaktionen är snarare Blyg för de som inte är dominanta, medan de som känner sig hemma på området ställer artiga frågor om vad man gillar och inte. Ingen har tyckt att jag verkar överdriva min läggning - För det kan de ju knappast ha en aning om! Jag påstår ju självklart inte att jag gillar något jag egentligen inte gillar...

Och SKULLE de tycka att tant verkar omogen skulle tant bara bli smickrad! ;-D

  

 

Mej oj, låter lite som ni hamnat i bdsm-limbo; ett steg fram och två steg tillbaka. Jag förstår verkligen din frustration.
Fast om han aldrig riktigt visat sig vara dominant och aldrig tar klivet så är han ju helt enkelt inte det. Då gör han ju våld på sin personlighet om han försöker vara något han inte är. (obs, har bara skummat igenom tråden så jag kan ha missat något här).

Jag har själv gått in i ett äktenskap där han påstod att han var dominant. Sen har det visat sig att det i princip bara rör sig om bondage och då helt utan sex inblandat.
Står och velar om jag vill vara kvar eller inte.