Dominans och Undergivenhet...

Jag undrar om det kan vara behovet att bearbeta som gör att jag vill leva ut undergivenhet på ett tryggt sätt. Går ju inte att göra så realistiskt hos en terapeut. Tänder dock inte alls på våld men utelämnad, liten undergiven.

Dominant - upplevde du det som hon bearbetade eller var självdestruktiv eller hade den läggningen helt oberoende av vad hon varit med om?

Jag tror väldigt många kvinnor har en undergiven läggning i grunden men som inte direkt vet om det eller ens vill veta av det. Så händelsen i sig tror jag inte ändrade hennes läggning men snarare att den kan ha lyft fram och aktualiserat den då den gjort att hon reflekterat så mycket kring det hela, att släppa över kontrollen till någon annan.

Sedan kan det även ha varit bearbetande i den mån att hon med vilje försätter sig i en situation som på något sätt påminner henne om våldtäkten men som ändå är ok med en person hon tycker om.

Det bör poängteras att hon precis som du också tänkt mycket på att det egentligen borde kännas fel att vara undergiven med tanke på hon blivit våldtagen, och att hon inte ville att det skulle påverka henne som person. Så till en början så försökte hon förskjuta sådana tankar, men en läggning är inget man i längden kan förskjuta om man vill känna välbefinnande.

Det kanske bara är så att det krävs ett visst mått av sexuell undergivenhet för att bli penetrerad och ett visst mått av dominans för att penetrera. Hela parningsakten kräver samma sak. Ett normaltillstånd och ska inte ses som att jag tror att människans ursprungligen fortplantatde sig genom våldtäkt.

Fast det är ju en enorm skillnad att släppa över kontrollen och att fråntas den mot sin vilja.
Det är helt olika dynamiker varav den ena säkert riskerar bli en slags destruktivitet.
Att vara undergiven, överlämna kontrollen, vilja bli vad man blir i hans händer, är i allra högsta grad ett aktiv val, sprunget ur ren och skär njutning. 

Ja, det säger väl sig självt?

Hon upplevde som sagt inte våldtäkten alls som njutningsfull utan det var en ren plåga.

Jag har en liten fråga, eller egentligen tusen men orkar inte skriva alla.

Jag har haft kontakt med en dominant man, men fick tillslut känslan av att det inte va på riktigt, så tog upp diskussion med han om att jag ville gå vidare, inte bara ha kontakt via dator och telefon utan faktiskt gå vidare, jag vill ju ha en riktig relation inte bara en lek.

Han menade då på att han vill ha all kontroll och så innan vi går vidare, finns det verkligen kvinnor som går med på det. Jag kunde det inte, varpå han blev grinig och önskade mig lycka till i fortsättningen, i det läget kändes han mer som en trotsig unge än en dominant man.

Tänker jag fel?

Jag är totalt oerfaren.

Nej du tänkte helt rätt. Att ge sig helt till nån kräver extremt mycket, och att kräva detta innan man känner varandra ordentligt är inte bara löjligt, utan kan vara farligt.  Men visst finns det förhållanden där all makt ligger hos ena parten men de är inte så vanliga. Sen finns det ju ändå alltid en spärr, du kan aldrig äga en person till 100%.

Jag skulle vilja komplettera med att många människor har en undergiven läggning. Jag kan inte se det som något som är reserverat för kvinnor även om kvinnor kanske har lättare att välja ug än Dom om de är intresserade av båda aspekterna och själva dynamiken. Kände att det kliade i fingrarna att skriva det eftersom jag är allergisk mot att undergivenhet ses som något naturligt kvinnligt.
 

Hade du någon längtan efter att vara ug före våldtäkten?

Det finns ju sexologer mfl terapeuter som ser bdsmutlevelse som ett sätt att bearbeta traumata. Jag känner mig långt ifrån övertygad om att de har rätt även om jag tror att det kan vara så också och för vissa. Jag tänker mig att man kan berarbeta det man varit med om med hjälp av terapeut men utöver det också under trygga former med rätt parnter pröva bdsm på ett sätt som passar en och då helt utan skuldkänslor eller tankar om att man skulle vara sjuk eller inte borde gilla ngt sånt. Att gilla att bli dominerad är helt ok och inget som alls behöver sitta ihop med en tidigare våldtäkt. Att leva ut de ug fantasierna behöver man heller inte i sin hjärna knåpa ihop till att det gjorde att man betedde sig si eller så eller bad om att bli våldtagen eller någonstans gillade det ifall nu någon gör de kopplingarna.