Dominans och Undergivenhet...

Nyfiken: Vår relation ser liknande ut som er, han gör allt för att dominera just nu när han vet så mycket om mig och mina fantasier. Samt att han har lite sårad stolthet eftersom jag dissade honom förra veckan när han ville sätta på mig lite hastigt och lustigt... Han är väldigt mycket för att ställa krav och om jag inte går med på det så säger han typ "ha ett trevligt liv" precis som att om jag inte gör som han säger så lägger han ner. Han vet ju att jag inte vill det så han märker ju att det ofta funkar men inte alltid. Jag har sagt att det är bättre han hotar med fysiska konsekvenser än avslut! Han är verkligen stenhård och utmanande och jag fattar inte hur han vågar säga vissa saker, han måste verkligen lita på mig till 100% och det känns väldigt bra. Jag fattar inte varför hans konsekventa hållning är så jävla tändande...? Han viker ju inte en tum och jag lyckas väldigt dåligt med min annars så verbala förmåga! Han är verkligen en äkta dominant personlighet och jag bara imponeras av hans framåtsträvan, lösningsfokusering och det faktum att han har känslornas utanpå. Samtidigt vill jag bara att han ska ta mig i sin enormt goa famn och krama mig hårt och länge, titta mig djupt i ögonen som bara han kan och få mig att smälta...

Nyfiken: Nej, det är en känslomässig berg och dalbana verkligen. Ena dagen pratar vi länge om allt möjligt och han är fortfarande spydig och respektlös (det är lite vår jargong har blivit..) men på ett skämtsamt sätt. Andra dagen upplever jag att han är sur och irriterad på mig och om jag inte gör som han vill så är han totalt känslokall och rent elak! Jag tror inte att han vet vart han har mig heller och jag upplever att han tror att jag spelar ett spel med honom men det gör jag inte, jag gillar honom på riktigt. Förut kunde vi göra avbräck i "spelet" och vara allvarliga om något kändes fel men nu känns det som att de öppningarna aldrig kommer med honom... Jag är orolig för att han känner sig så dissad att han vill få mig att sluta! Men jag VET INTE och det gör mig galen att han inte kan lugna mig lite på den fronten... Kan det vara något dominanta kör med, att hota med avslut om man inte gör det de kräver? Någon som har erfarenhet av det?

Nu har jag inte någon större erfarnehet i frågan men spontant känns det inte så sunt med att ha ett hot om avslut hängande över sig.
Om jag ska kunna lämna över kontrollen till någon så vill jag vet att han förvaltar den väl och en stor dos trygghet krävs för att det ska fungera. Men det är jag det, alla funkar vi olika.

Jag håller ju helt med och det är också därför jag känner mig så osäker... Gör han såhär för min skull fast han egentligen inte har någon erfarenhet av hur det ska gå till och famlar i mörkret? Han är inte den som ber om vägledning direkt... Är han arg och besviken för att jag var stel som en pinne för att situationen kändes fel när han hade tänkt få till det? Är han intresserad på riktigt (jag tror det) eller leker han bara? Inser han att det aldrig skulle funka ändå pga omständigheter? Jag har lärt känna honom som en väldigt bra person med empati för andra människor, lyssnar och vill väl, logisk och vänlig men bestämd. Jag har sagt till honom att jag fortfarande minns de gånger han varit gullig men att det börjar grumlas och då skrattar han förstående. Det får mig att tänka att han av någon anledning straffar mig just nu, men hur länge ska det pågå? Jag vill bara att han ska visa vad han vill på allvar men inget verkar någonsin längre vara allvarliga med den mannen... Jag känner mig otrygg!! Jag tror han gillar det för när jag påtalar det för honom och säger att jag inte vet vart jag har honom så säger han "Är det jobbigt att inte ha kontroll?" Sen vågar jag inte maila eller Smsa för det säger han att jag inte får göra utan tillstånd! :-\ Grrrrr....

Ok, sakta i backarna nu Det var jag som startade detta från början, "raggade" på honom. Han hade inte tänkt i dessa banor så jag tror nog mer att jag utnyttjat honom för mina egna syften... till en början. Sen blev jag intresserad på riktigt av personen bakom den dominanta personligheten. Han skulle inte kunna fortsätta i den här takten om jag sa till på riktigt allvar och i värsta fall får jag ju sluta om vi inte klarar att ha en bra proffessionell relation. Jag vet att han vill ha mig kvar eftersom han sagt att min rekrytering var en fullträff (och då menar han proffessionellt). Jag har ett väldigt bra självförtroende och är trygg i mig själv så detta med att inte få tillstånd till this n that triggar nog mig mer än gör mig förbannad eller nedtryckt om ni förstår Det som gör mig lite ledsen är att jag gillar den här killen och han gillar mig men jag vet inte riktigt vart jag har honom just nu efter vad som hände... Jag tror mest på att han inte vågar chansa och ta den vägen eftersom det kan visa sig att vi gillar varann på riktigt och det ställer till det en massa iom att vi båda är gifta och har barn. Så nej, han kör inte över mig! Bara om jag låter honom och det har jag inga planer på att göra, men han får gärna köra lite med mig