Anonym skrev 2011-06-07 14:38:42 följande:
Du tycker inte att det är skillad på ett halsvirus som ger såna ovanliga komplikationer, och herpes som typ 90% av befolkningen har antingen i munnen eller i underlivet, samt kondylom som kanske 2/3 delar av den sexuellt aktiva befolkningen har? Som är obotliga? Visst är det inga farliga sjukdomar, men de är inte så trevliga heller. Folk får ta den risken om de vill, inga problem. Jag vill bara själv inte ta den. Är medveten om att herpes kan smitta genom vanliga pussar också, men har varit restriktiv med det också så har sluppit undan. Är testad för herpesantikroppar så jag är glad att jag sluppit den delen. Men visst tar jag risken för munherpes för jag vill inte vara okysst heller. Men underlivsherpes vill jag inte riskera att få.
Riskavvägningen är ungefär densamma.
Det handlar inte om hur många som har den, utan om hur stor risken är att få den - om man använder skydd. Statistik vägs in i sannolikhetsberäkningar, men statistik ÄR inte sannolikhetsberäkningar.
Hur vanlig en viss smitta är avgör inte hur stor risken är att bli smittad.
Missade du biten där jag förklarade att du mycket väl kan få munherpes i underlivet och att besvären är i princip identiska? Faktum är att du kan sprida din egen munherpes till ditt egna underliv. Ska du sluta torka dig på toa nu? (Hej, urinvägsinfektion!)
Ängsliga människor vill gärna göra sig talismaner över sånt de oroar sig mycket för. En mycket vanlig talisman är "Jag beter mig inte på sätt X, så jag kan inte råka ut för Y!" (Jfr tex hur rädslan för våldtäkt leder till att en del människor hittar på saker våldtagna kvinnor kunde ha gjort annorlunda - så att de själva kan besvärja sig från rädslan genom att själva göra så, eller försöka tvinga kvinnorna i sitt liv att göra så.)
En sak som tydligt syns i studier är att ju ängsligare en människa är, dest mer tenderar de att felavväga risker. En annan sak som påverkar vår förmåga att avväga risker är samhälleliga normer.
Få människor gillar att höra att sannolikheten att skada sig allvarligt är mycket större vid handbollspel än vid kickboxning. (Och ännu färre är benägna att acceptera de faktiska skillnaderna i risk mellan olika typer av droger. Men börjar vi den diskussionen kommer vi aldrig hem. )
Vad folk _verkligen_ inte gillar att höra är att det föreligger en ganska stor risk att få en smitta från sin "monogama" långtidspartner om man kommit till den punkt i relationen då man slutat skydda sig med kondom. Dels för att många monogama människor inte är så monogama som de låtsas om och dels för att vissa smittor kan ligga latenta och oskyddat är oskyddat även när det är med någon du litar på. Jämfört med risken att ha skyddat sex med flera partners - ja, det går faktiskt mer eller mindre på ett ut i slutänden.
Världen är en stor och kaotisk plats och de flesta känner oro för massa saker. Ett sätt att hantera oron är att skapa sig en gris-gris för att intala sig själv att något inte kan hända en, för man är minsann inte som person B! Ännu mer praktiskt är ju detta om det är ett beteende man redan är bekväm med. (Som att inte gilla choklad och glass - risken att nå en sjuklig övervikt minskar betydligt då.)
Problemet är ju att i samma ögonblick man attribuerar sin egna icke-utsatthet för det fruktade till denna sin egenskap - så far allt kritiskt tänkande ut och man börjar inbilla sig att man är bättre än folk som råkar ut. Det är inte särskilt charmigt och det är slarvigt tänkande. Ett ointresse för choklad betyder inte att inte jag kan bli fet och alla som är feta moffar inte choklad. Om jag upphöjde mina egna behov till ideal på det viset - ja, då vore jag ju, typ, Linda Skugge. Och det vill fan ingen människa vara. Förmodligen inte ens Skugge, trots vad hon påstår.
Ett annat sätt är att faktiskt informera sig, ta ansvar för sina egna beslut - vilka de vara månde - och acceptera att andra fattar andra beslut och att de till och med kan ha mer på fötterna än man själv har.
Antar att jag är "äckligare" än någonsin! 
Om man nu skulle ångra ett ligg, är det också ok.