Vad är barnfattigdom?

Tror inte alls att det är en omöjlighet. Det handlar om att vi måste utnyttja vårt "överflöd" till att arbeta mindre istället för till att konsumera mer. Dvs istället för att höja lönerna (gäller alltså för dem som har bra betalt, inte i låglöneyrken!) så sänker man arbetstiden. Finns forskare som på mycket goda grunder förespråkar detta. Allt fler väljer ju detta av egen fri vilja, att gå ned i arbetstid för att få mer tid över till familj och fritidsintressen, och därmed istället kunna konsumera mindre. Tyvärr uppmuntras inte detta av samhället som fortfarnade bara skriker efter ökad tillväxt, men förhoppningsvis kommer fler och fler att komma till insikt så småningom. Det handlar om att få jordens resurser att räcka till alla!

Planerar själv att gå ned i arbetstid. Både jag och min man tjänar numera så pass bra att vi skulle kunna jobba 80% och fortfarande få det att gå runt. Känns som en bra mycket bättre lösning än att satsa på att slita häcken av sig för att köpa Iphones till barnen och årliga semesterresor till Thailand...

Nej ett barn med två föräldrar ligger gränsen för deras totala inkomst efter skatt vid 16-17 000 kr för att få kallas fattig.

De flesta familjer som räknas som fattiga är faktiskt ensamstående mammor. Antingen har de inte heltidsjobb eller så är de sjukskrivna eller arbetslösa.

Jag har växt upp i en "fattig" familj. Fick sällan nya kläder utan ärvde av kusiner mm. Fick aldrig syssla med hobbys då det jag ville göra kostar pengar. Julen var ok men blev värre å värre ju äldre man blev... Det hände att man fick vara hungrig när det var som värst.... Jag var fullt medveten som barn att vi hade dåligt med pengar, och mådde jättedåligt för det. Ändå finns det de som har det värre idag... Så är verkligheten men många vill inte prata hur illa det egentligen är utan hankar sig fram månad efter månad.... Inget jag önskar något barn....

Ingen förälder vill se sitt barn ledset och besviken att inte kunna hänga med på aktiviteter eller alltid bli nekad nya kläder, cykel etc. Det är svårt att förstå för er som som har råd att säga både ja och nej till barnet hur svårt det är för oss andra att oftast säga nej. Att man då i bland låter barnet få gå på macdonalds med kompisarna eller köper ngt barnet verkligen önskar sig tror jag bara är mänskligt. Sen får  man  som följd av det ett annat problem hur man ska kunna sätta mat på bordet eller hämta ut medicin på apoteket. Så ni som säger att man kan klara sig på lite pengar alltid göra storkok, vara ekonomisk, vara kreativ o hitta på gratis aktiviteter tillsammans med barnet etc vet INTE hur det är när man alltid har det kämpigt med ekonomin och att man inte ens ibland kan tänka klart och orka vara så kreativ o rolig förälder som skulle behövas för att täcka upp för den sociala biten barnet missar med kompisarna när de inte kan hänga med på saker...

Hmmm efter att ha äst endast sista inläggen så inser jag att de flesta anser att moin familj måste vara superfattig :-O
Jag är 39 år och min sambo är 34, vi har 6 barn ihop, två gemensamma. Jag har bitvis haft så dålig tmed pengar och mått riktigt pissigt äver det.

Vi har sex barn att ta ansvar för och jag jobbar endast halvtid och jag tjänar alltså endast hälften av vad som anses vara "fattigdom", sambon ligger kanskenågra tusen över det....ändå får vi det att gå runt....

Nu när jag är hemma o föräldraledig så är det ännu tuffare men vi har valt att istället vara hemma längre med minstingen  pga detta är vår sista bebis. Sambon har steriliserat sig.

Jag får stämpla upp men sa jag vara ärlig så vågar jag inte av rädsla för att de ska sicka iväg mig långt bort pga att jag måste söka jobb i t e x malmö eller haparanda. Så jag har jobba tlite extra då o då. Efter föräldraledigheten hoppas jag kunna gå upp på 75% istället för 50%.

Jag kommer ihåg hur det var att "stämpla". Jag hade tack och lov en bra ontakt på AF men fy fan vad stressad jag var mot slutet....jag hade 46,5 dagar kvar att stämpla på då jag fick nys om ett städföretag som precis vunnit upphandling på ett stort ställe och därför måste nyanställa.....så jag gjorde mig dum och ringde och presenterade mig och sökte jobb...och jag fick det!! Fick först sommarjobba, sen provanstälning men efter ett halvår blev jag fast anställd.....

I början jobbad ejag heltid men häll på att slita ut mig...så jag gick ner i arbetstid till 62,5 % men jobbade alltid mellan 75-100% iallafall. Nu pga att alla drar in har vi inte lika mycket jobb så jag har fått gå ner på 50%. Men jag är glad åt mitt jobb för då har jag iallafall en fast inkomst om än en liten sådan. Jag har ett ställe att gå till och arbetskamrater.

Mina barn börjar bli stora nu. Vi har 4 tonåringar, en 6 åring och en på 7½ månad....men de är så himla bra och gulliga, tjatar inte om allt o ha de to det. De får studiebidrag/barnbidrag men får betala det mesta själva. Men jag ser oss inte som fattiga....man är inte fattig förrän man inte har råd att äta och ha kläder på kroppen....

är jag fattig då?

har csn = 10 900:-/mån
bostadsbidrag = 2 500:-
hälften av barnbidragen = 1850:-

lever ensam med 3 barn varannan vecka och har en bostadskostnad på  8700:- exkl el och tv och telefon och försäkringar...
efter jag betalat räkningarna, transport och försäkringar är det 4000:- kvar att leva på inkl mat, blöjor, kläder, nöjen, presenter och annat. 

tycker inte att vi räknas som fattiga...har inte mycket pengar men vet ju att det finns ett slut på fattigåren när jag studerat klart

Däremot får jag ont i magen av detta med insamlingar till presenter på skola och dagis, till sommarn och till julen + föräldrafikan och annat som ska betalas utöver. Där går det hål i kassan för mig. Och det känns jättetråkigt att mina barn aldrig får vara med i de där gemensamma prensterna till lärare....

Ja du är fattig. Men bra är ju att du kanske får ett bra jobb någon gång när studierna är slut. Och det är just det som jag försökt skriva förut. Att visst pengarna kanske räcker till mat men tyvärr är det ju annat än mat man behöver på en månad och då kan såna här fikor o insamlingar o andra extrasaker göra att man sen inte har råd med mat ens. Och att barnen inte kan ha fritidsaktiviter osv som kostar. Vissa mammor låter sånt få kosta o går sen själv hungriga. Det är fattigdom i svenska mått. Sen är det så att tillfälligt leva knapert fungerar bättre än för de som alltid har det tufft. Har man tidigare haft bättre ställt kanske man köpt vissa saker som cyklar till barnen, barnvagn, har en bra basgerderob till sig själv etc men när man under lång tid lever så här så får man det bara sämre o sämre ställt.
Jag tycker det är bra av dig att kunna säga att dina barn inte är med på gemensamma presenter. Säger du då rakt ut till de som samlar in pengar att du inte har pengar? Och uftlykter osv som kostar hur gör ni där? Är barnen hemma på frilutfsdagar o liknande?

Men varför skaffar man ett halvdussin ungar om man egentligen inte har råd? Och sedan gnäller om sin ekonomi?

Tack och amen till det inlägget.
För det är ju det som det handlar om, något mycket större än vår privatekonomi, det handlar om jordens resurser.
Det är dags att tänka om nu.
Det går inte att hela tiden vilja ha mer prylar, vi kan inte utnyttja jordens resurser hur långt som helst.
Jag tycker också det är intressant att trots att tillväxten har varit så hög senaste 40 åren, har vi inte blivit lyckligare som människor, enligt dom undersökningr som gjorts.

Såå skönt att läsa att det inte bara är vi som ser det såhär.