Aprilbebis 2012

Här är en till med bf i April :0)
Den 22:a enligt sista ul:et (blev tillbakaflyttad 5 dagar...)ska vi få våran tredje knodd!
Vi har inte & tänker inte ta reda på könet denna gången heller,har en kille född 2005 och en tjej 2007 sen innan.
Det här blir den siste så jag försöker njuuta av graviditeten,men det finns ju så mycket att oroa sig över ...
Jag mår prima och har så gjort sen dag ett...börjar nu i v 21 få en liten mage...trodde jag skulle vara gigantiskt vid det här laget eftersom det är tredje,men icke...har dock gått upp ca 6-7 kilo redan som satt sig lite överallt förutom på magen...

Med killen gjorde vi planerat snitt då han satt upp & vägrade vända på sig trots vändn.försök men med tjejen så födda jag vaginalt och hoppas så på det denna gången oxå då jag upplevde det jobbigt tiden efter snittet...
    

välkomna sandraa01 och camelen 

emeliee rider du fortfarande eller har du tagit paus?

Bullmamma81:

Men dåså, då har du ju rena lyxen. :p
Det är få förunnat som har en mamma som storstädar åt en, en gång i veckan. :)

Ditt inlägg fick dig nämligen att låta som att du är väldigt ensam när du skrev att du går på stan hela dagarna i väntan på sambon och allt vad det var, därför jag undrade...

Ann Ank
Instämmer. Vilken lyx att få hem gratis städhjälp...

Här har vi inte ens haft barnvakt en sekund sen dottern föddes för tre år sen... Fullt upp dygnen runt m två småttingar och ett tredje på väg. Men vi har ju valt det själva och vet att vi inte kan få hjälp med någonting.
Spelar ingen roll om vi har värk, ligger i kräksjuka...Det är liksom bara att klara det - på något sätt.

Charlotta1:

Jag håller med dig, vi har valt det själva, men inte ens vi skulle tacka nej till barnvakt någon gång då och då. : )
Det gör mycket om man vet att det alltid finns någon som kan ställa upp när man behöver det.

Har ni inga vänner som ni umgås med och kan avlasta varandra?

Sedan tror jag att parrelationen blir starkare ju mer prövningar man utsätts för, klarar man av dem ( utan hjälp från andra) vet man att man hör ihop! : )

AnnAnka

Jaa du, nu när vi klarat de här tre åren med vakennätter och en hel del tjafs, så vet vi(?) att inget kommer att kunna skilja oss åt...

När barnen är lite större kommer vi säkert kunna ordna barnvakt någon gång. Tycker de har varit för små än så länge iom att vi inte har någn naturlig barnvakt såsom mor- och farföräldrar.

Charlotta1:

Det finns inget värre när båda föräldrarna ligger halvdöda i kräksjuka och samtidigt behöver ta hand om en liten också, DET är verkligen tufft!
Men man klarar sig igenom det också, gudskelov. : )

Charlotta1:

Jag skriver med mobilen och kan därför inte välja tummen upp! ;)

Även om vi hade haft mor-och farföräldrar eller någon annan nära, hade jag inte lämnat över mitt barn/mina barn till dem längre än ett par timmar och det när de är över ett år. Under ett år skulle tanken aldrig falla mig in. Då hör de hemma hos sina föräldrar. Det är inte särskilt nyttigt för barn att separeras från sina föräldrar när de är så små, spelar ingen roll vem/vilka det är. De kan aldrig ta en förälders plats.
Jag har lite svårt att förstå föräldrar som lämnar över sina små och låter de sova borta när de är så små!
Men det är jag det. :)