Aprilbebis 2012

Ja självklart är det som känns bra för familjen det viktigaste miss giggle min sambo har inte varit med på alla besök med våra tidigare graviditeter men i denna finns så mycket oro hos oss båda och det känns så tryggt att vi båda är med

Kommer ni fortfarande i era vinterjackor?
Min börjar bli riktigt trång nu, känns ju tråkigt att köpa en ny bara för i vinter..

Jag har två vinterjackor, den som jag tycker allra bäst om är väääldigt svår att få igen nu:( Har en Fjällrävendunjacka också som går utmärkt att ha men den är så kort i rumpan så gillar inte den.. Men som du säger känns det ju onödigt att köpa en ny jacka nu bara för ett par månade!

Nej. Kommer ej i!! Köpte en vinterjacka på pop som man kan ha som vanlig jacka sen :) behövde en ny ändå och är inte enbart till gravida :)

Jag kommer faktiskt i min vinterjacka ännu och hoppas att vintern håller sig undan resten av tiden också
När jag väntade sonen (som föddes den 9/1)
Så tog jag sambons jacka dom sista veckorna.

Min börjar också bli trång, men har en backup-plan Har en skidjacka som nog är rätt stor och neutral i svart, så ska testa den. Annars snor jag en jacka av maken

Med första barnet var maken med på varenda BMbesök.
Nu med trean blir han nog inte med på något (förutom UL). Varken han eller jag har behov av det. 

Än så länge kan jag få igen min vinterajcka. Men kommer den kalla vintern på riktigt och håller i sig får jag ta makens     

 

Jag har testat sambons jacka men då jag är väldigt liten i kroppen (förutom den gigantiska magen då) så ser de bara så dumt och stort ut. Och i mitt jobb på skola är vi ute endel..Hade tänkt låna jacka av han sen när jag gått hem på hp. Men svårt att tro att jag kommer kunna stänga min jacka i 6v till..
Fast är det samma väder i Värmland om några veckor behöver jag knappast så tjock jacka..

Jag dricker mkt vatten och äter så varierat jag kan, men det blir nog att köpa lite mer fibrer.
Jag vill inte bli hård i magen för det är verkligen inte kul...

jag startade på 72 kg denna graviditet så jag är uppe i 75 nu. Jag är inte så lång bara 157,5 cm lång.
Jag var väldigt smal och vältränad innan jag blev gravid på min första bebis, men blev som paralyserad under graviditeten, helt lealös, sov så fort jag kom hem från jobbet osv... Jag tvingade mig själv att äta kvällsmat annars hade jag kunnat sova från det att jag kom hem från jobbet fram till att jag skulle upp och jobba dagen efter. Efter tröttperioden började fogarna att spöka och man fick gå på akupunktur, massage, och annan sjukgymnastik, men kroppen orkade inte med så jag var sängliggande väldigt länge och pricken över i var att jag fick preklampsi mot slutet och var helt död verkligen. Så jag fick sättas igång 40+3 bebben kom ut med sugklocka 40+4.
Men i det stora hela var jag väldigt nöjd med min förlossning, jag hade aldrig ont, själva krystarbetet tog bara 12 minuter. Det var först när bedövningen släppt som jag fick ont då min lille krabat hade sparkat mig i ändan när han var på väg ut... 

Min startvikt vid första graviditeten var 53 kg.Just nu är min sambo hemma fram till den 16 januari så han avlastar mig väldigt mkt. Annars så tvingar jag mig själv att vara uppe och leka med min son. Mata, laga mat, bada, åka till mormor osv... Åker jag till min mamma så avlastar hon mig mkt och jag får sova ut om jag är trött. Men vissa dagar är hemska och jag kan gråta mig igenom dem. Fast min son är väldigt lätt att vara med, han är 13 månader, men väldigt klängig iofs. Han klättrar upp på mig när jag ska diska och laga mat osv.... Men det har sin charm med.

Det står inget på min sida så du missar inget... Det enda jag uppgett är att jag är gravid och förälder.

 

Bullmamma:

Har lite dålig koll på preklampsi, det är väl havandeskapsförgiftning?
Hur får man det och varför?