Aprilbebis 2012

Nope, mitt blodtryck var normalt under hela graviditeten och under själva förlossingen. Sen när "anfallet" kom gick det upp till 210/nåntning. Så det kom som en chock för alla, inkl läkarna. 

Nu går jag på täta kontroller hos barnmorskan för att hålla koll på mig men allt ser bra ut. Mitt blodtryck är helt normalt. Dock är jag lite smårädd för att föda igen. 

usch, stackars dig! Nu blev jag livrädd över att bli snittad, min moderkaka sitter nämligen långt ner, ska kolla så den åkt upp i v 32, annars bli det planerat snitt. Är mest orolig över att det är en så stor operation

Sandra: är jätte ovanligt dock!! Var inte rädd. Det är som navelsträngsprolaps som jag råkade ut för, 1-2 st på 6500 födslar sa läkaren. Vet inte varför jag prickar in allt :/ Min satt också helt för med trean men den flyttade sug :) den brukar göra det på de flesta.

Charlotta: ja det var inte kul, gör mig nervös. Kunde ju inte bedöva mig på vanliga vaginala fl heller. Låg 28 timmar och många var dubbelvärkar... Men inget tog. La om epidural tex 3 ggr. Men icke. Ska på samtal med läkare osv innan snittet. Som sagt, jätte ovanligt. Men är rädd att det händer igen.

usch, stackars dig! Nu blev jag livrädd över att bli snittad, min moderkaka sitter nämligen långt ner, ska kolla så den åkt upp i v 32, annars bli det planerat snitt. Är mest orolig över att det är en så stor operation


Gullig du är, ska försöka att inte oroa mig har siktat in mig på att det blir vaginal förlossning, och blir det inte så får jag ta det då.

Ja, du verkar ha erfarenhet med det mesta! Det är så man blir stark kram på dig!

Sandra: Jag var också inställd på vaginalt med första (säte) och att jag skulle amma. Men är det något jag lärt mig under dessa tre barn ;) jo, det är att det är utanför ens händer lite... Det blir alltid som det blir, och huvudsaken är att bebis kommer ut och mår bra. Men man kan känna sig snuvad och ledsen, gjorde jag och särskilt med trean. Och med amningen, med första.. Lät på mammagruppen att bebis kommer ut och efter typ 20 min tar bebis bröst... Ville verkligen amma! Sprang på amningsmott i 5 v! Funkade ändå inte... Han hade ingen sugreflex och fick länge mata honom med kopp. Så där satt man med pumpen och var en ko hela dagarna ;) inte kul men det gick. Så man ska ha ett öppet sinne men självklart känna önskan :) har en kompis som har ett otroligt kontrollbehov, och henne var det svårt för när det inte blev som hon planerat och bestämt.

Nä oroa dig inte, vad det än blir så kommer det säkert bli bra... Även om mins varit lite eller mycket jobbiga så gick det ju bra tillslut :) och ja, hihi varit med om det mesta när det gäller grav, fl och bebis. Haft tre kolikbarn också. Så bara att fråga om det är nåt ;) kram!!

Ja, tur vi har dig här! <3

Tur att vi har alla :) <3

Hej Lovis!

Jag har hittills bara gjort glukosbelastning i v. 12 (då låg jag på 5,3) men anser mig vara i riskgruppen eftersom min pappa har diabetes och min syster fick grav.diabetes förra gången hon var gravid. Ska göra nytt test den 17 jan. Min BM sa att om jag hade haft över 8 skulle jag fått göra testet en gång till och om det var högt då också skulle jag skickas till specialist. Jag vet inte säkert men tror att 12 räknas som diabetes och definitivt bör kollas upp. Är det som du har testat själv eller? 

Jag har ingen sköldkörtel (har opererat bort den pga överproduktion) så man kan väl säga att jag har underproduktion nu. TSH ska inte ligga över 2,5 och helst ännu lägre när du är gravid. Jag äter nu 275 microgram levaxin om dagen och har ett TSH under 1. Fritt T4 tror jag är över 20 men minns inte säkert. Min endokrinolog säger att det är bättre för bebisen att ligga lite för lågt (i TSH) än för lite för högt. Därför är det bättre att ta mer Levaxin om man ligger på gränsen. Sist jag testade hade jag förhöjt TSH (men fortfarande långt under 3,5) och höjde då Levaxinet med 25 microgram. Ska tillbaka i slutet av jan och kolla igen. Det är täta kontroller nu under graviditeten. Jag tycker att du ska be att få komma till specialist ang det där. Min uppfattning är att de ofta inte tar det på allvar på vårdcentralen. Min ena syster har efter flera år av underproduktion fortfarande inte kommit längre än vårdcentralen och därför självmedicinerar hon och höjer sin dos själv efter behov. Känns inte så kul att göra det när man är gravid. Om du säger ifrån ordentligt så kan du säkert bli skickad till endokrinologen. De tar det åtminstone på allvar.

Känns trist att diabetes och sköldkörtelsjukdomar hör ihop. Har man det ena är det större risk att få det andra. Som att det inte räcker med en... Lycka till i alla fall. Vi får kämpa på ändå. Som tur är går det ju att behandla. Och om man får grav.diabetes så försvinner det oftast efter förlossningen och nu har vi ju bara tre månader kvar!

Elsa1981: Åhhh TUSEN TACK för ditt svar!!! Då var min intuition rätt även denna gången att jag ligger helt fel och ingen bryr sig... Det är som det brukar då inom sjukvården. Jag är så sjukt van att inte få vård att det här känns som ren vana. Nu har jag ju ett tredje mvc (hade två andra för första och andra barnet) för att försöka komma till en professionellt ställe där de lyssnar på mamman/reagerar med professionalism om något avviket, men ack nej inte heller denna gången!!!  Sockret mätte jag på mvc, aldrig själv hemma. Det känns väldigt olustigt allting...

Jag får försöka orka stå på mig, det är så förbannat jobbigt bara, har fått kämpa hela hösten för vård för min äldsta dotter som haft ont i ben/armar/muskler/huvudvärk/feber i 2 mån...  Och de försöker skylla på de mest otänkbara diagnoserna (halsfluss) trots att hon inte ens hade ont i halsen då... Efter flera v konstaterades Borrelia som hon är behandlad för men hon blev inget bättre ändå...

När mitt andra barn föddes, föddes hon med en mycket ovanlig svår tarmsjukdom som inte syns på utsidan. Den yttrade sig genom att hon inte kunde bajsa, alls. Hon bäckade dock lite några dagar för sent men sedan bajsade hon aldrig mer. Hon åt givetvis inte heller då eftersom hon bra kräktes o mådde illa. Så hon började spy grönt sedan eftersom man spyr grönt (det är liksom som nedbruten mat som kommer upp). Men kära bb skickade hem mig ändå med notisen i journalen att "mamman är orolig för att dottern inte äter". De skrev alltså inte det jag sa att "dottern äter inte. "Dottern bajsar inte" Dottern bara kräks grönt".

Men jag stod ju inte på mig mer utan de lyckades intala mig att allt är normalt (hon hade INTE vänt i vikt) och jag åkte hem, var hemma 2 dygn och ringde till bb konstant och vad så SJUKT OROLIG för jag kände att så här kan det väl inte vara, hon äter ca 2 sek sedan sover hon 5 h igen. Till slut gick hon inte att väcka. När vi själva åkte in akut när hon vart hemma 2 dygn var hon väldigt dålig och nära döden... För att IGNEN lyssnade på oss. Inte ens bvc som vi besökt en gång, trots att hon gått ner 600 g i vikt och inte vänt.... Och att hennes mage såg ut som en mkt undernärds mage som stod rätt ut... (extremt uppsvälld, som en ballong). Bvc tyckte vi kunde åka hem och tillmata henne på kopp, men jag försökte förklara att allt som komemr i den lilla munnen (som är väldigt lite) komer upp lika fort fast mkt mer. De lyssnade ändå inte. Tog oss för hispiga föräldrar.

Så jävla sjukt!

Så att inte bli tagen på allvar är verkligen inget konstigt. Inte meningen o stressa er med mina mardrömshistorier men om era barn inte bajsar eller äter på bb så se till att få träffa läkare o se till att få vara kvar tills de bajsar o äter... Alla små barn ska baja flera ggr per dag, sa hennes överläkare....