Aprilbebis 2012

Hej allesammans! Längesedan man var här inne och kikade. Grattis till alla Er som fått bebisar och till er som väntar, det kommer till er med :)

Tänkte skriva ner min berättelse om att bli förälder, läs om ni orkar, jag behöver nämligen skriva av mig.

BF dagen var kommen och jag hade förvärkar på morgonen. Kl 09,00 skulle vi infinna oss hos BM för en rutinkoll och allt såg bra ut. Vid 11,00 drog värkarna igång mer och höll i sig. Vid midnatt orkade jag inte vara hemma längre utan vi åkte in till förlossningen.
Värkarna avstannade under natten och jag fick en morfinspruta för att kunna sova. Under morgonen fick vi beskedet att vi ev skulle bli hemskickade då värkarna var alldeles för oregelbundna. De lovade att de skulle undersöka mig innan vi åkte hem så de inte missade något. Sagt och gjort, jag var öppen 4cm och hemskickad blev jag inte. Kort därefter gick vattnet och nu var det verkligen igång. Vi flyttades till en förlossningssal och jag trodde inte för mitt liv att nu var det igång.

Körde på lustgas fram till 7cm då gav jag upp, stod verkligen inte ut längre, räddningen var ryggmärgsbedövningen. My god! vilken effekt. Fick värkstimuleande och några timmar senare var den magiska gränsen 10cm nådd. Runt 17-tiden började krystvärkarna och kl 18,36 födde vi en liten flicka.

Dessvärre började inte hennes liv som för alla andra bebisar. Hon kunde inte andas när hon kom ut och togs ifrån oss efter ca 20sek på min mage. Det blev totalt kaos och jag blev lämnad själv. Maken fick följa med ut och se hur det gick för lillan.
Hon förflyttades snabbt till Östra i GBG där hon kopplades upp i respirator och med drän i lungorna då de var fyllda med blod. Vi spenderade en vecka där då vi slets mellan hopp och förtvivlan och det var riktigt nära att vi förlorade våran älskade Alva. Nu har vi under 1,5v tid bott på Borås neo avdelning.

Resan på sjukhuset är inte över ännu men hon är fri från resp och sondmatas inte längre. Hon är äntligen en bebis Hur länge vi blir kvar här vet man inte då hon drabbats av en del följdsjukdomar av respiratiorn och allt annat. Men vi är glada för att vi får behålla våran tjej.

Önskar er alla riktigt lycka till och STORT GRATTIS!

Kram

Stort grattis Emeliee!
Men vilken start på livet hon fick.
Hoppas ni mår bra och att flickan repar sig och snart slipper sjukhuset.

emeliee: Men fy sjutton vilken tråkig start! Hoppas verkligen lilltjejen kryar på sig snabbt nu så ni får komma hem och mysa!

Grattis till er lilla Alva, emeliee. Vilken tuff start ni fått, hoppas på att det fortsätter åt rätt håll för er. Vet dom varför komplikationer uppstod?

Emeilee: Grattis till er lilla tjej, vilken hemsk upplevelse att behöva gå igenom bara.. Jag hoppas också att allt fortsätter på rätt håll nu.. stor kram till dig/er!

Grattis Emeliee, jobbig start men hoppas allt går bra nu!:)

Här väntar jag fortfarande bf+6

Grattis E!!! Hoppas verkligen ni får det lugnt nu!!! Kram!

Jättegrattis till lilla Alva! Skönt att hon repat sig så pass fint än så länge. Hoppas det fortsätter i den riktningen. Tycker ni är underbart starka, vet inte om jag inte hade rasat ihop om det gäller min skrutta!

Vår lilla kille tittade ut den 26 april kl 18.00 bf+4 efter en lång dag men bra förlossning. Hade regelbundna värkar i 12 timmar hemma och ytterligare 7 timmar på fl som jag klarade med tens. Sen tog de vattnet så att det skulle komma igång, klarade mig med lustgas och tre timmar senare var han ute! 51 cm och 3880 g. Förlorade mycket blod iom att min moderkaka inte ville släppa så jag har varit väldigt sliten plus att jag efter fem dagar fick mjölkstockning med hög feber. Nu börjar vi komma till rätta och det är verkligen supermysigt! Är så kär i honom:)

Stort tack allesammans! Sitter just nu i väntans tider på att läkarna ska få resultatet från hennes MR från i måndags. Ska komma under eftermiddagen. Den avgör om hon skall fortsätta behandlas eller ej.
De har ingen bra förklaring till varför det blev som det blev. De "tror" att jag har en bakterie i min kropp som jag måste ha men när hon föddes så anpassade inte hennes kropp till den utanför min kropp så att säga. Allt som uppstått har ju inte med bakterien att göra utan det är följder av respirator osv.

Miss giggle, Tro mig, man rasar ihop flera gånger men varje gång jag ser henne så får det mig att orka kämpa vidare för det är ju precis det hon gör för oss.

Verkligen ingen drömstart och nu längtar vi så in i bänken på att hon ska friskna till och vi ska få komma hem. Vi vill också njuta av detta underbara väder :)