God doesn´t make mistakes

Hur ska man lagstifta bort en känsla? Man kan lika gärna få känslan att vara utsatt om inte fosterdiagnostik användes. Vilken känsla är rätt?

Om frågan ställs till nyblivna föräldrar, får personalen på sjukhuset en ide om ifall föräldrarna är förberedda på utgången eller inte. Ska man inte fråga? Ska man utgå ifrån att alla är oförberedda eller tvärtom? Att FRÅGA kan inte vara kränkande.    

Jag har ingen patentlösning, men att vidareutbilda personal i psykologi o. krishantering är kanske en början?

Ingen känsla kan vara rätt eller fel, det som behövs är ju lyhörda människor runt omkring de nyblivna föräldrarna, så att personalen kan anpassa sig efter föräldrarnas behov.

Att utgå ifrån att föräldrarna är oförberedda borde vara bättre än tvärt om, de förberedda kan snabbt säga att de är medvetna(kanske det även skulle fungera om man skrev ner detta tillsammans med önskemålen ang. den förestående förlossningen) och mer stöd kan förhoppningsvis ges till dem som verkligen behöver.

Men hela diskussionen baseras på en subjektiv känsla. Känslan av att vara kränkt som i ts och du beskriver en (eventuell) känsla av att bli ifrågasatt. Det finns mycket lite att ta fasta på. inte sant?

Är det endast de barn/foster som har en diagnos som utvecklas till en utvecklingsstörning som du inte vill ska födas utan ska "avslutas i livmodern" (dina ord)?
Eller avser det också diagnoser som till exempel svårare hjärtfel men som kan rättas till med OP, RMB (som då inte innebär utvecklingsstörning), kortväxthet och svårare muskelsjukdomar som innebär ett rullstolsliv (finns många fler men orkar inte skriva ner flera saker).

 

Om det ligger inom ramen för gällande abortlagstiftning så är det inte någon annan än kvinnan som avgör det.

Sånt som går att "rätta" till och inte leder till ett liv som är helt beroende (mer eller mindre) av andras assistans är ju inte ett funktionshinder eller utvecklingsstörning eller handikapp? Dvärgväxt är lite på gränsen av den anledningen att de ofta själva upplever en stor smärta rent fysiskt av sin kortväxthet och därmed kanske mindre humant? RMB vet jag inte vad det står för...

Att jag inte "vill/tycker" att de ska födas innebär ju som sagt var inte att andra blivande föräldrar anser samma sak. Tycker det är mer humant att abortera skadade foster och ur ett mer socioekonomiskt perspektiv rätt mot samhället osv. Oavsett, jag vet inte om alla världens sjukdomar och syndrom mfl, men de vanligaste och de som enkelt skulle kunna undvikas, skulle jag helst vilja se att fler valde att inte föda. Det är min syn och den må vara skev i dina ögon som sagt.

Håller med dig helt.

Inlägget jag ställde frågan till avsåg att utvecklingsstörda inte ska födas på grund av att de inte kan bidra produktivt till samhället.

    

Bara för att d u  inte känner så är det fel eller oviktigt?

Naturligtvis känns det på ett sätt för oss som h a r  barn med särskilda behov som av andra i stort sett ses som misstag och kostnader och på ett annat sätt för er som bara föreställer er hur det skulle vara.

Jag tror mycket få föräldrar tar med samhällskostnader i beräkningen när de beslutar om de vill göra fosterdiagnostik eller abort.

Som jag skrivit tidigare så hade denna fråga varit högst aktuell ifall det på något vis var staten som beslutade om aborter. Men nu är det inte så.

Om problemet ligger i att blivande föräldrar har får lite kunskap om DS för att ta ett rättvist beslut bör man hellre satsa på utökad information. Vem som bär ansvaret för den informationen kan vara en intressant fråga.

Men att vilja ge sig på de tekniska möjligheterna och lägga förbud på dessa blir väldigt fel enligt mig.

Varför utgår du ifrån att man ser ditt barn som ett misstag? Du känner inte till varför man inte vill ta det ansvaret , så generalisera inte och ge inte andra åsikter som de inte har.