God doesn´t make mistakes

Förstår din ironi(har varit på "samma sida" tidigare som i den där adoptera SN-barn tråden).

Blir bara ledsen över att frågan ställs, den ändrar ju inget.Du tror att föräldrarna alltid förmår uppfatta det i den situationen de befinner sig i?Nej, det är inget problem i sig att det föds för få barn med DS.
Problemet är om/att man skuldbelägger föräldrarna oavsett om det gäller uteblivna provtagningar(som diskuterats här) eller att de väntat med barn till högre ålder osv.
Har inget som p e k a r  på det, men k ä n s l a n finns, känslan att ens barn är en kostnad, ett besvär som samhället kunnat slippa.

Det var ett grovt uttryckande av vad ättestupan skulle ha för funktion. Som sagt, människan som samhällsmedborgare har ju en "plikt" att verka för att bidra och utöka produktiviteten för sina medmänniskor i MINA ögon. Att komma vill världen med funktionsnedsättningar och handikapp som gör att man endast är en socioekonomisk belastning är resultatet av egoism enligt mig. Att skaffa barn med syndrom bara för att man vill ha barn, istället för att se till vad som vore det bästa för det faktiska barnet...

Om du under dina första 50år på jorden bidragit till att betala skatt och tillföra något till samhället( kanske bidragit till forskning som leder till att vi kan bota dessa sk problem), så har du också gjort dig "förtjänt" (låter fruktansvärt illa håller jag med om) av att få vara något av en belastning under senare delen av livet...

Ungefär 38 000 barn, ungdomar och vuxna i Sverige har en utvecklingsstörning.
Av dem är det ca 5000 som har Downs sundrom.

Ja kostnad som kostnad oavsett om barnet blivit sjuk/skadats före eller efter förlossningen. Vilken inställning till sina medmänniskor.. hoppas verkligen att det är ytterst få som håller med dig.

Jag låter dig ha din inställning och din åsikt. Jag har aldrig sagt att de inte har ett eget värde och att de ska skjutas av (existerande personer) men att FÖRHINDRA, att fler med funktionshinder, syndrom, utvecklingsstörningar kommer till världen är ett ytterst personligt val och jag tycker det borde vara fler som slutade tänka egoistiskt (skaffa barn med problem bara för att få ha barn istället för att se till barnets bästa som sagt) och det är inget du eller någon annan är TVINGAD att göra. Fritt val, screena fler sjukdomar och problem om det gick= mindre sjukdomar och problem = min dröm.

Jag är fortfarande inte säker på att jag förstår hur du menar. Vaddå ENDAST en socioekonomisk belastning. Tror du verkligen uppriktigt att det finns någon människa som upplever sig, eller upplevs av andra, som endast en socioekonomisk belastning? Jag känner då ingen, och jag känner rätt många människor både med och utan funktionshinder.

Och dessutom så tjatar du om att OM man under 50 år bidragit med skatt och sociala avgifter så skulle man ha rätt till att vara en belastning under 30-40 år och det låter ju bra. Men om man inte bidrar till samhället under sina första 20, 30, 40, 50 år hur mycket rätt har man i så fall då?  Det handlar ju fortfarande om att alla människor som föds måste få rätt till vård på lika vilkor oavsett om de föds med ett funktionshinder eller utvecklar ett senare. OCH att det blir fel om samhället börjar ställa krav på vilka typer av barn som får födas, det är föräldrarnas val och ingen annans.

Att skaffa barn är dessutom alltid en egoistisk handling.

Självklart upplevs de inte som en socioekonomisk belastning, men personen i fråga verkade inte förstå "syftet" med min ursprungliga förklaring av ättestupa och om jag ska ställa saker till det yttersta och inte tänka känslomässigt så blir det en fråga om just vilken sorts belastning det handlar om, dock så kan man tillägga den belastningen det blir för familjen och närstående med eventuellt scenario där det finns andra barn som blir åsidosatta tex.

Sen handlar det om förutsättningar så klart, visst de finns de som lever på bidrag och snyltar på samhället bara för att de KAN, detta är inget som är acceptabelt i mina ögon heller och de om några kanske borde skjutas av (obs skämt)! De som föds in i denna värld borde födas med bästa tänkbara förutsättningar för att kunna leva ett självständigt och produktivt liv, detta är min önskan som sagt. Ingen tvingar någon att göra fosterdiagnostik utifrån förutsättningen att man MÅSTE göra abort om det upptäcks skador på foster, utan det är för att informationen ska komma fram till föräldrarna som i sin tur då ska fatta ett beslut.

JAG önskar dock att FLER valde att avsluta graviditeten utifrån de svar de fått om barnet är skadat. Detta är alltså min högst personliga åsikt! Att skaffa barn är ingen rättighet och inget som ska göras bara "för att" och är absolut i högsta grad en egoistisk handling oavsett, men mer så, om man gör det "trots" DS och andra handikapp, sjukdomar, funktionsnedsättningar och utvecklingsstörningar...

men du kommer ju inte ha hunnit bidra till att betala skatt i 50 år, max 30 förmodar jag, när du anser att du ska få bli en börda för samhället? Har du då verkligen gjort dig "förtjänt" av det? Säg då att du lever tills du blir 75 år, då har du belastat samhället ekonomiskt i fler år än du tillfört det något. Var finns då ditt existensberättigande i dina egna ögon?

Den som föds med ett funktionshinder, låt säga detta barn som det står i tidningen om i dag, ett barn som inte kommer bidra med skatt, ska han då inte få kosta ens i 30 år? Detta bara för att han inte föddes felfri?

Poängen ligger inte i huruvida du betalar skatt i 50 år eller 30 år eller för den delen bara 10år, möjligheten att kunna bidra produktivt och förutsättningarna att kunna göra detta var huvudpoängen. Sen kommer man ALDRIG som låginkomsttagare kunna ersätta vad man kostat med skola, vård och all annan form av omsorg som man kostar staten och samhället under sin levnadstid, men försöka går ju!

Och svaret på det sista, nej han skulle inte få kosta i 30år om det är det enda han kan göra. Det borde avslutats i livmodern om det var något som gick att upptäcka redan då! (Har inte läst artikeln än)