God doesn´t make mistakes

Det är underlig att diskussioner om utvecklingsstörning på familjeliv nästan alltid rör sig kring Downs Syndrom (då personer med DS varken har något särskilt beteendemässigt gemensamt eller något särskilt - utom diverse fysiska drag - som skiljer dem från andra personer med utvecklingsstörning i stort). .

Eller...så är det inte alls underligt. Det är lättare att ha bestämda åsikter om DS därför att det är så tydligt avgränsat. Antingen har man det, eller också har man det inte.

Men jag vill påminna om att det vi talar om, när vi diskuterar personer med DS produktivitet, livskvalitet osv är UTVECKLINGSSTÖRNING och om vi skulle plocka bort just den fysiska biten som särskiljer den lilla gruppen med DS från den mycket större gruppen personer med utvecklingsstörning så blir hela den etiska diskussionen SÅ MYCKET SVÅRARE och man tvingas också tänka efter mycket mer.        

Lindrig utvecklingsstrning kan nänligen inte alls beskrivas som något så ekelt som en sak man antingen har eller inte har. Vi befinner oss alla någonstans på en skala och det är VI människor som bestämt var på den skalan man ska sätta gränsen för vad som räknas till normalbegåvning. Vad som kan räknas som normalt eller avvikande förhåller sig helt till den tid och den kultur i vilken vi lever.

Med den förförståelsen blir diskussionen om ifall man måste vara "produktiv" för att ha rätt att födas också en helt annan.

  Vem som är "produktiv" är ju helt berowende av vilka krav som ställs på arbetsmarknaden i den tid och på den plats där man lever. För något hundratal år sedan var de flesta människor med lindrig utvecklingsstörning "produktiva" och i många länder kan man än idag hålla ett hantverksmässigt jobb trots en lindrig utvecklingstörning. I Sverige idag är det däremot extremt få med lindrig utvecklingsstörning och även många i gruppen lågbegåvade (på gränsen mellan normalbegåvning och lindrig utvecklingsstörning) som aldrig tar sig in på arbetsmarknaden. Den typen av jobb finns inte längre.

Dvs. trots allt mer avancerad fosterdiagnostik har vi fler och fler personer som pga begåvningsmässiga och andra funktionsnedsättningar INTE kan bidra inom arbetslivet.

Löser vi det genom att göra ÄNNU mer avancerade tester så att vi på förhand kan rensa bort ännu fler som riskerar att födas med för låg begåvning för att blir "produktiva" med samhällets hårda krav? Eller löser vi det genom att förändra arbetsmarknaden och förutsättningarna i samhället så att fler får plats?

I slutänden är det ju en fråga om vilket samhälle vi vill leva i.