Anonym

Äldre 15 Sep 09:54

206 svar

Jag ångrar mina barn

Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår.
Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.)

Tvååringen är så elak mot bebisen HELA TIDEN. Slåss, sparkas, kastar grejer, tar leksaker, nyps osvosv... Jag är såklart med så fort lillan är på golvet eller så men det är så otroligt påfrestande.

Lillan är egentligen ingen krävande bebis alls, men är förstås enormt närhetskrävande så hon bor i selen. Tack gode gud för selen!! Men jag är SÅ TRÖTT, visst är den ergonomisk men det är likförbaskat tungt när man bär minst 10 timmar per dag....

Och jag då? Jo, tinnitus, ätstörningar, förmodligen borderline. Jag orkar inte mer. Jag skriker, gapar, svär och tar för hårt i tvååringen. Jag har testat allt... Jag har ignoretat (dock inte sparkar, slag osv), avlett, blivit vansinnig, ställt in på rummet och förklarat att MAN FÅR INTE SLÅSS! Jag tar undan leksaker om ha kastar och bankar, slår han lillan går jag iväg med henne... Men inget hjälper.

Ja, vi har avlastning. Ja, storebror får enormt mycket uppmärksamhet och egentid med båda oss föräldrar. Ja, vi är ute och leker och försöker åka till öppna förskolan åtminstone en dag i veckan. Dock är ju alla "stora" barn på förskolan även om de har småsyskon, så det finns inte många att leka med.
Tanken är att börja på förskolan i januari.

Men vad gör man?! JAG BLIR KOMPLETT GALEN!! Det GÅR inte att sysselsätta, avleda osvosv för han är bara nöjd i nån minut. Sedan ska det kastas grejer eller på annat vis förstöra... Är det verkligen normalt för en tvååring att hålla på så här HELA tiden?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-16 06:49
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka! Jag skulle göra precis vad som helst för dom, och självklart ångrar jag dom INTE!
Jag har fått en tid hos en psykolog via BVC. Ang dagisplats tar jag det därifrån, efter vad psykologen säger.

Ska försöka ta mig i kragen och gå till läkare för medicinering.
Försöker prata med min man men jag når inte fram överhuvudtaget.... Han blir bara arg och provocerad när jag säger att jag är trött.

tanten28

Äldre 20 Sep 23:36

#181

hej. här får man inte skriva vad man tycker. bara klappa folk på axeln o tycka att det är rätt att ångra sina barn. man får inte tycka att det är sjukt. o undra varför man då skaffar flera barn om man ångrar sig. men men håll folk om ryggen bara o anmäl det man tycker. jag tycker iaf vad jag tycker. men jag har en fråga. hur kommer det sig att ingen står på barnens sida o hjälper dom i detta fall? bara undrar. det är barnen som behöver hjälp iom att deras mamma ångrar dom o det känner barn. klart man blir upprörd. tyvärr så kan man inte få tag oi moderatorn heller så jag får väl skriva här så kanske dom hör av sig. såååå klapp på axeln o lycka till då med ditt ångrande av dina barn.

carpe diem

Anonym

Äldre 21 Sep 07:58

#182

tanten28 skrev 2011-09-20 23:36:48 följande:

hej. här får man inte skriva vad man tycker. bara klappa folk på axeln o tycka att det är rätt att ångra sina barn. man får inte tycka att det är sjukt. o undra varför man då skaffar flera barn om man ångrar sig. men men håll folk om ryggen bara o anmäl det man tycker. jag tycker iaf vad jag tycker. men jag har en fråga. hur kommer det sig att ingen står på barnens sida o hjälper dom i detta fall? bara undrar. det är barnen som behöver hjälp iom att deras mamma ångrar dom o det känner barn. klart man blir upprörd. tyvärr så kan man inte få tag oi moderatorn heller så jag får väl skriva här så kanske dom hör av sig. såååå klapp på axeln o lycka till då med ditt ångrande av dina barn.

men hur produktivt är det att skriva till en människa som uppenbart söker stöd härifrån genom att erkänna sina känslor att man tycker det är sjukt? Har du aldrig känt dig utmattad?, att uttrycka sig på så sätt att man skriver "jag ångrar mina barn" är att betona hur desperat ens situation är. Tänk att människor kan vara så opsykologiska..

Anonym

Äldre 22 Sep 23:19

#183

Har du fått dagis plats ? Hoppas du mår bättre och att allt blir lättare för dig snart.

MammaTillTindra

Äldre 23 Sep 09:13

#184

Ja, hur har det gått?

♥ Blev mamma till Tindra 2009-01-17 ♥

Anonym Trådstartaren

Äldre 23 Sep 11:02

#185

Ja... Hur det går. Det går rätt OK, veckan har rullat på utan större incidenter men det är otroligt tufft. Idag brast det tyvärr för mig igen och jag fick ett utbrott men jag fick ordning på det också... Ringde min man och förhoppningsvis (men antagligen inte) kan han komma ifrån nån timme tidigare. Har varit ute i två timmar och lekt med sonen men so fort vi kommer innanför dörren är det skrik och panik igen.... Har i öronproppar nu för skrik och gnäll trggar mig till max.

Ska till psykologen på onsdag. Ringde till barnomsorgen på kommunen idag men naturligtvis var telefontiden slut för dagen, får ringa igen på måndag.
Anledningen till att jag väntar så länge med att ringa är för att min make tycker dagis är för dyrt.

Tillråga på allt var jag tvungen av avboka en efterlängtad och sedan länge inplanerad fest imorgon. Maken ska gå eftersom det är hans vänner men jag måste hoppa av. Varför? Vi har inte råd att "hänga med" i temat trots att jag vänt och vridit påalla möjligheter.

Fy fan vad jag är less på allt just nu.

MammaTillTindra

Äldre 23 Sep 11:10

#186

TS... Öronproppar låter ju jättebra! Smart Då dämpar det ju en del.
Bra att du ska till en psykolog på onsdag, det kommer säkert kännas jätteskönt när du varit där!
Angående dagis och att det kostar, så tycker jag att då får man dra ner på annat för att ha råd. Det är viktigt både för dig och din son att han får börja på dagis och "springa av sig". Din make tycker nog innerst inne att det är den bästa lösningen.
Tråkigt att höra om festen... Inte kul att se fram emot något och sen blir det inte av

♥ Blev mamma till Tindra 2009-01-17 ♥

Anonym Trådstartaren

Äldre 23 Sep 11:26

#187

tanten28 skrev 2011-09-20 23:36:48 följande:

hej. här får man inte skriva vad man tycker. bara klappa folk på axeln o tycka att det är rätt att ångra sina barn. man får inte tycka att det är sjukt. o undra varför man då skaffar flera barn om man ångrar sig. men men håll folk om ryggen bara o anmäl det man tycker. jag tycker iaf vad jag tycker. men jag har en fråga. hur kommer det sig att ingen står på barnens sida o hjälper dom i detta fall? bara undrar. det är barnen som behöver hjälp iom att deras mamma ångrar dom o det känner barn. klart man blir upprörd. tyvärr så kan man inte få tag oi moderatorn heller så jag får väl skriva här så kanske dom hör av sig. såååå klapp på axeln o lycka till då med ditt ångrande av dina barn.

Men kära du... Har du läst mer än min TS? Jag ångrar INTE mina barn, de är naturligtvis de allra finaste jag har och de som ger mig vilja att leva. Jag må vara störd men inte helt bortom räddning :)

MammaTillTindra

Äldre 23 Sep 11:31

#188

tanten28 skrev 2011-09-20 23:36:48 följande:

hej. här får man inte skriva vad man tycker. bara klappa folk på axeln o tycka att det är rätt att ångra sina barn. man får inte tycka att det är sjukt. o undra varför man då skaffar flera barn om man ångrar sig. men men håll folk om ryggen bara o anmäl det man tycker. jag tycker iaf vad jag tycker. men jag har en fråga. hur kommer det sig att ingen står på barnens sida o hjälper dom i detta fall? bara undrar. det är barnen som behöver hjälp iom att deras mamma ångrar dom o det känner barn. klart man blir upprörd. tyvärr så kan man inte få tag oi moderatorn heller så jag får väl skriva här så kanske dom hör av sig. såååå klapp på axeln o lycka till då med ditt ångrande av dina barn.

Innan du skriver i ett forum kanske du ska titta tillbaka lite i historiken.
Du kan t.ex klicka på "visa endast" under TS.
Blir bara pinsamt och onödigt när såna som du kommer in utan att se vad man redan har pratat färdigt om.

♥ Blev mamma till Tindra 2009-01-17 ♥

Anonym (Inte ensam)

Äldre 23 Sep 11:38

#189

Anonym skrev 2011-09-15 10:08:54 följande:

Jag har en remiss från BVC till psykologen, hon skulle ringa upp med en tid till mig så jag hoppas det går fort... Var på BVC i förra veckan så det borde inte dröja så länge.

Ja, pappan finns med i bilden och gör så mycket han kan. Jag har en del egentid, försöker träna för att hålla mig stark men lyckats skada mig... Så nu inte ens det. Att gå ut och gå är inte heller möjligt.
Sova får jag dock inte göra så mycket, men jag lägger mig alltid tidigt så det är inte så farligt. Det verkar som att lillan slutat äta på nätterna nu (håll tummarna!) så jag är bara uppe nån gång och ploppar i nappen.

Abort tänker jag inte ens kommentera. Jag vill vara tydlig: jag ÄLSKAR mina barn och skulle göra vad som helst för dom. Jag skrev i vredesmod då jag just badat lillan med hysteriskt skrikande bebis, vilt plaskande, halkande storebror och ett badrum dränkt i vatten och skum som följd. Sånt ger mig panik

Jag känner igen mig i din text...
Har precis fått en liten och har en kille på 3.

Killen var den bästa bebisen som fanns, alltid nöjd gnällde aldrig, kunde sätta han i babysittern medan man laga mat t.ex. o han satt där hur länge som helst nöjd!
Men den lilla aldrig nöjd, jo om hon just fått mat men då i kanske en timme sen är de skrik igen o mat... känns som man matar henne 24h om dygnet. Jag orkar inte heller ibland, o då har ja faktiskt känt som du att just i DET ögonblicket känt att jag nästan ångrar att ja nånsin skaffa barn... För man är så slut att man bara sitter o gråter till slut på sängkanten. "Ska de va såhär.."
Men när allt är bra älskar jag dem så ja dör =)

Men när man själv inte får sova o hoppa upp o ner ur sängen o ge mat på natten o nappen trillar ur mun hela tiden, upp på morron o fixa båda för killen ska på dagis sen hem städa lite umgås med bebisen o mysa om den känner för de etc sen hämta igen på dagis sen mat mat mat... då blir man lite galen. Men skulle aldrig vilja leva utan dem!!
Mannen jobbar mycket så de är jag som får va mycket själv att ta hand om dem hela tiden även nätterna så han får sova... fast de skulle inte skada att han hjälpte till nån gång, då blir han bara sur o grinig för att han är trött men va är inte jag!! Har t.o.m sagt att jag gärna går o jobbar redan (bebis är 5mån) så JAG får sova o annat o tänka på ibland...

Men, till dig TS, jag tror som vissa andra oxå att förskola absolut kan va till mycket stor hjälp till äldsta! de märktes även här i somras då sonen blev mer trotsig o jobbigare än vanligt o när dagis börja så lugna han ner sig o är nu så gullig o snäll, visst vissa dagar är jobbiga men inte varje dag som förr...
Så bara du får in barnet på förskola så tror ja de är mycket hjälp på vägen!

Du är inte ensam =)

demeter01

Äldre 24 Sep 23:27

#190

tanten28 skrev 2011-09-20 23:36:48 följande:

hej. här får man inte skriva vad man tycker. bara klappa folk på axeln o tycka att det är rätt att ångra sina barn. man får inte tycka att det är sjukt. o undra varför man då skaffar flera barn om man ångrar sig. men men håll folk om ryggen bara o anmäl det man tycker. jag tycker iaf vad jag tycker. men jag har en fråga. hur kommer det sig att ingen står på barnens sida o hjälper dom i detta fall? bara undrar. det är barnen som behöver hjälp iom att deras mamma ångrar dom o det känner barn. klart man blir upprörd. tyvärr så kan man inte få tag oi moderatorn heller så jag får väl skriva här så kanske dom hör av sig. såååå klapp på axeln o lycka till då med ditt ångrande av dina barn.

Jag trodde den här tråden låg i KÄNSLIGA RUMMET...
Tycker det är barnsligt att påstå att man håller någon bakom ryggen, klappar på axeln osv. Det är inte alls det som händer i tråden. Många tycker nog bara det är jävkligt onödigt att komma med taskiga kommentarer när någon redan mår dåligt OCH SÖKER HJÄLP.
De råd TS har fått handlar naturligtvis om hela familjen. Å då är väl BARNEN inräknade. Eller?

Jag ångrar mina barn

INNEHÅLL