Juni-barn

jo det vet jag med. Har en pappa till barnet (så klart) som jobbar som Tim vikarie på us på vinterhalvåret och som brandman i Göteborg på sommaren. Men blir ju ändå snålare med ekonomin när jag annars får ut mer när jag jobbar. ( plus att man blir en familje medlem mer nu) så är det ju för alla , inget konstigt med det..

Min Bm var osäker på om bebisen låg med huvudet ner även om hon TRODDE det...men nästa barnmorska sa direkt: jo här är huvudet...men det är rörligt den har inte fixerat sig...men tydligen gör inte alla det heller förräns vid förlossningen sa min BM. :)

Ja då är det ju lättare iaf...än för de som får ut en fjuttig mammapeng å är ensamstående menar jag...jag har egen ekonomi pappan är arbetslös så för mig blir det fattigt...

Vi har turen att ha bra jobb båda två, eller tja, turen att ha jobb ska man kanske säga det är ju ingen självklarhet. Så vi har klarat oss bra nu trots min sjukskrivning och räknar med att klara oss på max fyra föräldradagar i veckan sen. Tur i oturen så tog det ett tag för oss innan jag blev gravid vilket gjorde att vi kunde lägga undan pengar till vagn och allt sånt som vi ville köpa så det har vi inte behövt ta från vår "vanliga" ekonomi. Det har känts jättebra. Inget ont som inte har nåt gott med sig sägs det ju...

HEJA DIG! Skickar massor med energi så du får bråkat med dom och får rätt! SUCK att det ska vara så illa jämt! Min handläggare drog ett låååååångt räkneföredrag om hur hon räknat på alla timmar hit och dit och avslutade med att säga, godkänner du det här? Öööhhh...inte helt lätt att säga ja eller nej, det var ju tusen tal! Men det lät vettigt så jaja...

Då förstår jag att det kan bli snålt :/ inga andra bidrag ni kan få?

Jag förstår har oxå haft mycket oro kring ekonomin under graviditeten hur allt ska gå osv..inte är det lätt men hoppas att man kan njuta av mammaledigheten sen ändå trots att det är fattigt!

Pappan till barnet har knappt någon ekonomi alls men jag har levt på hoppet om att han ska få aktivitetsersättning tack vare LSS pga att han fick en diagnos i januari l(lätt autism därför har han haft svårt att få ett arbete) men ja nu är det snart juni å än vet vi INGENTING om han kommer få den där ersättningen eller ej. Ännu en gång försäkringskassan som tar tid..allt ska ta tid...man måste ha tålamod men någon gång i månaden typ blir man ju ledsen å undrar när man ska få svar...å när man sen inte vet om man själv får igenom sjukskrivningen då känns det ännu motigare. Men inget ska få förstöra min mammalycka! Man är glad över bebisen iaf det är det som håller en uppe...

Jag fick nåt annat konstigt papper från f-kassan om sjukskrivning i dag. Hoppas det inte ska krångla nåt nu. Jag gjorde anmälan om f peng i går men har redan glömt vad jag får. JAg vet i alla fall att jag inte har råd att ta ut mindre än 5 dagar i veckan.

Sitter här och samlar lite kraft, har ansträngt mig alldeles för mycket i två dagar nu. Hoppas jag inte har glömt att handla något. I kväll ska vaggan bäddas, väskorna packas och 3 åringens grejer köras till storasyster. Hoppas hoppas att inte för många har bestämt sig för att föda barn på KSS i morgon. Håll tummarna för mig, det känns lite konstigt att det troligtvis är sista natten utan bebis i huset:)  

Jag skrev precis ett inlägg under om att killen kanske har rätt till aktivitetsersättning genom lagen om LSS...så det är det jag håller tummarna för :). Sen vet man ju inte om det blir 7000:- i månaden eller om det blir mer...

Jag var ju på sjukhuset å fick dropp idag...äntligen :).

Men påväg dit höll det på att gå riktigt illa...en kärring (ursäkta språket) kom farande på cykel i världens fart nedför en backe och skrek ÖH ÖH å jag vänder mig om å tar såklart ett steg åt fel håll å hon är SÅ nära att cykla på mig å magen. Jag blev så rädd alltså...jag skrek: jävla galning!!! Det är cykelbana där! skrek kärringen tillbaka.

Ja visst jag råkade när jag gick av ett hett tåg att gå mitt på trottoaren skulle ha gått ett steg åt sidan men det tänkte inte jag på där jag gick jag tänkte bara aj aj vad ont det gör nu har jag 10 minuters promenad till sjukhuset vad varmt det är...pust...å då kommer en medelålders kvinna farandes i 180 nedför backen. FY!
Har folk så bråttom att de inte ens hinner stanna när det går folk på trottoaren? Hon kunde ju ha dödat mitt barn!
Ville verkligen ta ett snack med kvinnan men hon cyklade iväg snabbare än man hann blinka såklart. Visst jag skulle ha gått innanför min linje men ändå jag tänkte inte på det....

Hjärtat dunkade snabbt kan jag säga jag kände bara SHIT där kunde det vara slut på den här sagan med bebis. Innan den ens börjat...blev så skakis att jag nästan började grina påväg till sjukhuset.

Är så glad att det gick bra ändå men snart vågar man ju inte lämna hemmet :P. Inget får hända med lilla bebisen ekonomin å allting kan gå åt helvete bara jag får min efterlängtade bebbe :).