Juni-barn

Illamåendet präglar hela mitt liv just nu. Fy tusan va jobbigt det är. V 7+3 idag så kan väl förvänta mig minst 4 veckor till av detta elände. Men den här och nästa vecka e nog dom värsta. Längtar efter att känna energi och lust över att göra saker. Träningen e helt skrotad från 5-6 dagar i veckan till 0... Skit!!!! Kämpar mig ut på promenader men det e ju inte samma känsla. Tack gode Gud för lergigan annars vet jag att jag hade spytt stup i kvarten. Nog om gnäll från mig. Syns fortfarande inget på magen men tarmarna e toksvullna på kvällen. Brösten fortsätter växa mannen har blivit lite extra pilsk utav detta...hahaha.

Nilee - är i vecka 9+4 jag med och har heller inga symtom längre. Jag var väldigt illamående i början men det försvann för nån vecka sedan. Så nu njuter jag för fullt

Jag plussade i förra veckan och har bf 29/6. Men det kan nog ev bli en maj bebis pga att de måste plocka ut bebisen i v36. Ska till mvc idag och sedan på vul för att kolla att allt ser ok ut.

I vilken vecka ska man berätta för storesyskon? Känns så längt bort att vänta till v 12 när det är säkrare.

varför ska dom plocka ut bebisen i vecka 36?

ang att berätta för storasyskonet.. nu är vår son "bara" 20 månader och förstår väl inte helt 100% riktigt än men han fick iaf veta samma dag som jag plussade att han ska bli storebror

Själv har jag inte berättat för syskonen än, dels för att de då skulle berätta för alla och jag vill vara lite hemlig ett tag till, dels för att jag tror att framför allt min dotter skulle uppleva ett missfall som mycket jobbigt.

Mina barn har redan från att de varit små vetat om att de skulle haft en storasyster, vi har kort överallt på henne och vi är ofta på kyrkogården. Min dotter kan ibland bli jätteledsen när hon tänker på sin änglasyster, detta trots att vi som föräldrar inte pratar så mycket om det med barnen längre (mer än när de frågar). Tycker det är onödigt att berätta för henne nu om graviditeten ifall det skulle bli missfall.

Men jag tror inte det finns några rätt eller fel, som förälder känner man sina barn och vet vad som är bäst för dom...

Jag hoppas kunna vänta till efter ultraljudet men risken finns att jag kommer bli så stor innan dess att jag måste berätta ändå, brukar börja svälla upp efter vecka 13-14 och se höggravid ut i v. 20...

He igen!

Det är några stycken som svarat på mitt inlägg som jag skrev igår, tack för era kommentarer!
Jag ringde först min bm och hon sa att eftersom jag är i en tillväxtfas så kan det vara det,
pga att det inte har fortsatt att göra ont, och att de inte har några läkartider/ultider på några veckor (!!)
så tyckte hon att jag ändå kunde ringa akut gynmottagning i borås.

Sagt & gjort så gjorde jag det, berättade allt en gång till + bredde på extra för att de inte skulle ta "lätt" på det, för man vet ALDRIG vem man får prata med... Men hon sa samma som min bm, och att det också kunde vara en äggblåsa som sprack, för det kan göra väldigt ont, men att den smärtan går över inom ett dygn, vilket faktiskt stämmer. De vill helst inte göra ul så tidigt i en grav. sa hon. Händer detta igen och/eller jag för blödningar så ska jag ringa direkt, de sa de båda två. Men känns det inte som att om det nu är för att det växer, borde det också vara normalt att det händer igen, ELLER?!

Händer det nu ingenting så funderar jag ändå på att ringa om några veckor och säga att det hänt igen,
kan man göra så??
För jag har läst MÅNGA fall som varit så som du säger, polarlantis, att man inte behöver börja blöda direkt, eller över huvudtaget vid mf/ma. Kommer inte kunna slappna av alls, för det känns verkligen som att något inte är som det ska :( Kanske skulle boka ett privat vl/ul så behöver jag inte "ljuga"?? Känns definitivt värt att lägga pengar på det!