Juni-barn

Å så spännande!

Usch jag är i v.11+0 idag o nu börjar då snart denna "spökperiod" som de kallar det...för mig kallas det också helvetesperioden o den varar fram till födseln (och ett tag efteråt med)...nu vill jag hoppa framåt 6 månader o få min bebis o slippa allt...hatar detta o vara gravid!
Beter mig som en pmskossa hela dagarna nu så mannen är helt säker på att jag bär på en flicka o har extra tjejhormoner ^^

Liljan o loppan: åh varför e det helvetesperioden?

Liljan o loppan! Haha i så fall väntar jag oxå en flicka till.. Så jävla sur och tvär så det finns inte. Blir arg för minsta lilla, stackars min sambo..

i båda tidigare graviditeter har jag fått hyperemesis med start runt v.12, blivit inlagd första gången runt v.15 o sen har det fortsatt genom hela graviditeten med sjukhusvistelse och olika sorters dropp lite då o då för näringsbrist, järnbrist, prematura värkar o till slut havandeskapsförgiftning o så tar helvetet slut runt v.35 då de föds...
Denna gången har jag även ett kraftigt framfall som gör allt så mycket värre o läkarna tror att det finns risk för en ännu tidigare förlossning...men jag ska försöka allt jag kan att hålla kvar liten till v.35 iaf.
För att inte snacka om den jäkla foglossningen...den har redan börjat och jag räknar kallt med kryckor från v.20 denna gången med (jag är född med svår höftledslux så utgångsläget är ju inte det bästa). Hoppas bara jag slipper rullstolen för det blir svårt nu denna gången då jag går i skolan o ta sig fram med den.

Berättade nyheten för mina föräldrar idag och som väntat blev det ingen lycka från deras sida direkt...pappas första kommentar "är du verkligen säker på att du överlever en gång till"...det är ju så roligt o få höra såna kommentarer...lite glädje hade jag ju hoppats på men så är de ju mina föräldrar...de oroar sig alltid en massa. Skulle nog väntat med o berätta lite till....

Ja nu undrar ni säkert hur jag kan vara så jävla galen så jag faktiskt gör detta en gång till...och ja...jag vet väl inte riktigt själv...jag har alltid velat ha många barn och kan bara inte förlika mig med tanken på att "bara" ha två. Nu måste mitt framfall opereras snarast så läkarna sa att det fanns två alternativ...ett barn till nu och sen operation o inga barn efter det, eller operation nu genast  o inga barn sen. Så det blev inte mycket betänketid o vi bestämde oss för ett barn till innan operation...vi får hoppas att det var rätt beslut...vad gör man inte för ett barn egentligen 9 månaders helvete för ett helt liv...det är det väl ändå värt!!

jag var världens subba när jag väntade dottern...så han flyttade faktiskt ifrån mig...när jag väntade sonen var jag så lugn o snäll så han kände knappt igen mig ^^ Nu tycker han jag börjar likna den jag var när jag väntade dottern...men han har lovat att han är mer vuxen nu o kan hantera det o inte sticka...

Liljan o loppan: hm ja lite galen e du ju men jag förstår dig till 100%. 9 mån lidande för ett underbart liv. Men va sen det börjar inte förrens v 12, då börjar ju vi andra må bättre. Styrke kramar till dig du är en satans stark kvinna:)

Pappan här hemma verkar ha lugnat sig en del peppar peppar... Så nu njuter jag av lugnet så länge... :)

det började v.4 med det "vanliga" illamåendet...det som ni andra har nu. Det överlever jag så räknar knappt med det...att ha hyperemesis är som att ha kräksjukan ständigt 24 timmar om dygnet i flera månader...nu i början mår jag mest illa o kräks inte mer än någon gång om dagen så det kan jag hantera. Sen kommer det....lika bra o vara redo för det....det KAN ju hända att jag slipper det så drömma kan man...men risken är väl stor att jag får det igen då jag haft det båda de andra gångerna...

Mina barn ska allt få ta igen allt med råge När jag blir gammal får de då fan inte lägga in mig på något hem...ska påminna dom hela livet om vad jag stått ut med för deras skull så de får världens tacksamhetskänslor för att få blivit födda så de tar bra hand om stackars lilla mamma Haha

Nu har jag försökt läsa igenom tråden...det var inte lätt, ni har ju skrivit hur mycket som helst!

Tack för svaret ang. syskonvagn, vem det nu var (kommer dessvärre inte ihåg). Sonen åker idag mycket vagn, går gärna kortare sträckor. Jag tror säkert att en ståbräda fungerar för honom när han är pigg och glad. Men så funderar jag de gånger vi kommer vara på öppna förskolan och den slutar runt 11.30 och då lär han vara jättetrött! Frågan är då om han klarar av att stå på brädan?! Aja, jag får nog vänta och se hur sonen utvecklas till våren och se om behovet finns och om han fortfarande sover middag då.

Angående namn så har vi våra namn rätt klara tror jag och vi är faktiskt helt eninga! Blir det en tjej kommer hon heta Tilde och blir det en pojke kommer han heta Victor. Storebror heter Oscar.