Juni-barn

Efter en 9 timmars lång operation och jobbig natt så ligger jag och min dotter i var sin säng och kollar lejonkungen och mätta efter frukosten vi precis ätit. Så nu kan man andas ut och en av mina livsjobbigaste dag är förbi så nu väntar rehabilitering och få henne tillbaka till livet. Hoppas ni alla mår bra och här går man snart in i vecka 12 och känner förtillfället inte många symtom men kan ha mycket med allt som hänt här tror jag?

Är det fler som är illamående på kvällarna bara?

Känns som om hela magsäcken sväller o det skvalpar i magen...

Skönt att det är över och ta det nu lugnt och fokusera på dotterns tillfrisknande :).

Nu när du är i v.12 så kan symtomen fullt normalt börja avta och det kan även bero på att du inte riktigt haft tid att känna efter :) 

En fråga till er tjejer...

Jag är i v.9+0 och har sedan en vecka tillbaka kunnat känna livmodern ovanför blygdbeten. Nu känner jag den väldigt tydligt och jag tycker att den växer väldigt fort i förhållande till informationen jag läst att man brukar kunna känna lovmoderns kant i v.11.
Tillsammans med detta har jag oftare ont i form av kramper likt mensvärk. Min fråga är om ni vet att det kan vara normalt att livmodern kan kännas så tydligt redan i v.9? Jag väntar tredje barnet.

Är det någon av er som känner livmodern? Vilken vecka är ni i?    
  

Berättade för syrran igår att jag är gravid...som väntat tyckte hon det var jättejobbigt att höra och blev ledsen Men jag var ju tvungen o berätta...v12+0 nu o kändes som att jag inte kunde vänta längre för då hade hon ju bara fått höra det från någon annan istället...
Känner mig så taskig när hon har det så tufft och försöker och försöker men det vill sig inte. O så kommer lillasyster och får 3 barn "lätt" (allt annat än lätta graviditeter men har iaf blivit gravid rätt fort).
Vet inte vad jag ska säga till henne...känns som vi glider mer o mer ifrån varandra...vi har aldrig stått varandra särskilt nära men nu känns det som att vi blir mer o mer främlingar...det är så trist.

Jjohansson: skönt att allting gick bra och att det nu bara är tillfrisknandet kvar...

Går in i vecka 12 idag. Tror illamåendet har börjat lätta lite så länge jag ser till att äta något minst varannan timme =) Magen fortfarande katastrof men är väl bara att gill läget?
Än så länge syns inte amgen mer än bara ffa på eftermiddagen och kvällen och iom att magen funkar lite sisådär ser det emellanåt ut som en fotboll under tröjan, sen på morgonen är den inte alls lika framträdande igen...

Litet problem det dära faktiskt... I veckan ska jag iväg med jobbet på utbildning och julbord. Dvs kan inte gömma mig i jobbarkläderna och en fotbolls mage är inte lätt att dölja under vanliga kläder. Har inte bestäömt än om jag vill göra det officiellt på jobbet än...
Hur har ni gjort?! Har ni börjat berätta för era kollegor,chefer m.m???
känns som det fortfarande än en rätt bra bit kvar av graviditeten och så mycket som kan hända ino de närmaste veckorna...

Liljan o loppan: fy vad tråkigt när det blir så. Men har inga bra tips. Mer än att ge henne tid. Även om ni glider isär. En av mina bästa vänner kämpar för fullt med första och jag är gravid med andra barnet på kort tid. Vi umgås inte sådär värst mycket längre... Men kan tänka mig att det är ännu värre syskon emellan.

Skönt att allt gått bra! Hoppas nu att rehabiliteringen går bra, måste ändå vara skönt att få det här gjort i god tid innan bebisen kommer även om det blev onödigt dramatiskt för er.Tufft, men man kan ju inte sätta sitt eget liv på paus för att andra inte får barn. Självklart känns det jobbigt för er båda. Hoppas att det snart tar sig för henne ocskå så att ni kan få glädjas tillsammans istället.Vi berättade för ett par veckor sedan eftersom jag var sjukskriven halvtid och inte mådde så bra när jag var där heller. Chefen visst p.g.a. arbetssituationen redan i v. 9. Du är ju trots allt i v. 12 nu. Visst kan saker fortfarande hända men det kan man ju aldrig veta. Klä din fotbollsmage snyggt och så får du se om någon märker något :)

  

 

Dancia känner ingen livmoderkant än, väntar ju 4:an men jag vet inte riktigt vart jag ska känna. Mitt ärr efter snittet e ju också ivägen så ännu svårare tycker jag, men har hört att det växer fortare när man redan fått barn.