Skitdag!
Det är en sak att acceptera att det kan ta tid om det ändå inte händer något, men nu... Förvärkar både i natt och natten innan det och känningar både här och där, men bara på natten. I natt gjorde det så ont så jag ringde in till fl. Inte så att jag inte kunde prata eller så, men jag ville kolla läget, då det trots allt gjorde ondare och ondare och hade förgåtts av sammandragningar, regelbundna, i ett par timmar på em-kvällen. Men, fram emot morgonen, efter en natts dålig sömn, så försvann de bara. Igen.
Just nu gråter jag bara för allting, jag orkar inte städa, jag orkar inte med N när han gnäller eller G när han vill prata om spel och böcker och gud vet vad... Jag känner mig helt värdelös eftersom jag är rädd för att bli igångsatt. Jag vill inte ha värkstimulerande dropp, eller uppmjukande gel eller annat sånt. Dels för att det gör ont, men också för att det - i min värld som handlar om enbart mig - gör mig värdelös eftersom jag inte ens kan få igång det mest naturliga som finns... Jag vet att det är fel på många sätt att tänka så, men det är så det känns. Dessutom känner jag mig fången här eftersom det teoretiskt sett kan sätta igång när som helst och eftersom jag måste köra nästan vart vi än vill (har för ont för en vanlig promenad), så är det ju inte så lämpligt om jag skulle få värkar och måste hem med två barn i bilen dessutom. Och att bjuda hit någon känns inte heller lockande eftersom det känns lite för privat att vattnet går eller att börja gny av smärta eller nåt sånt. GNÄLL!!
Eftersom jag har barnen, framför allt N, kan jag inte ens bädda ner mig och tycka synd om mig själv i sängen eller soffan för vad ska N göra då? Jag kan verkligen inte med att lägga en föräldraroll på G, han är inte ens 11 år än.
Hade jag åtminstone inte haft förvärkar, så jag inte hade fått upp hoppet. Jag och mannen, för det är ju jobbigt för honom med och där känner jag ju också en press. Han vet ju inte heller hur han ska planera sin dag. Åka till jobbet eller inte? Han sover dåligt eftersom det kanske är på g och... blääääääää.... *kräka*
Så, megagnäll från mig! Sorry...
Hoppas att det går över riktigt snart!!