Augustimamman skrev 2011-12-15 21:38:59 följande:
En tanke slog mig precis som jag inte funderat över innan...
Känner mig så orolig. Orolig för missfall och orolig över att bebisen inte är frisk. Så tänkte jag att man kommer oroa sig hela graviditeten över detta. ....och sen kommer man väl börja oroa sig över sitt barn och dess framtid när man väl står där med sin nyfödde.
Alltså; Det är NU man aldrig kommer sluta att oroa sig!!
Jobbigt läge att verkligen inse det...
haha, jag har tänkt precis samma tanke!
att detta är BARA början.
För även om man delar upp det i v 12, första ul etc etc så finns det ju Alltid något nytt att oroa sig över.
Jag kommer vara superstissig med en liten bebis sen när det väl händer.
Förhoppningsvis producerar man något hormon så man överlever oron :)