Augustibebis 2012
Och det kommer komma småtest eller stora test för ert förhållande, men ni måste verkligen förstå att den första tiden ÄR/eller kan vara tuff så prata om det, prata om känslor som kan komma upp under första tiden som föräldrar, ex rädslor ensamhet, frustrationer (ex över amning)... För mig var den största frustrationen att jag inte blev stimulerad på det viset som man varit innan, och det kunde mycket väl gå ut över min man när han kom hem från jobbet... Jag kunde gapa på han för småsaker, som varför han inte slängde diska sin egen jävla disk osv...
Sen är det viktigt att veta att bara för att barnet är fött så tar det lite tid innan man kommer i en hormonell balans igen, för mig gick det upp och ner under en 3 årsperiod...
Så glöm inte att prata mycket med varandra, det är jätteviktigt och har ni den kärleken till varandra idag så tror jag inte att det kommer vara ett problem....
Jag tyckte det var jättetråkigt att gå hemma, så jag försökte kombinera med lite jobb då och då... Sen började jag träna, jag fick lite egentid och blev smal på köpet
Och trots all känsloberg och dalbana så är det värt de, för kärleken till ditt barn växer något otroligt för varje dag som går...
När min första son föddes och han las på min mage så titta jag på han och tänkte, jaha nu är man mamma... Jag fick inget lyckorus eller tårar som man sett på tv osv och jag tänkte att fy vilken värdelös mamma jag är som inte känner den lyckan man ser på tv och som alla pratar om, men det växte fram, och en dag satt jag där och titta på mitt mirakel och gud vilken kärlek som växt fram...



