Hmm ja inte köttbullar men potatis, gräddsås och svart vinbärsgelé hade jag kunnat tänka mig. Tror dock att jag kommer infria kebab-begäret ikväll. Sambon kämpar ju inte direkt emot heller... Har faktiskt varit duktig i övrigt med att äta nyttigt. Jag skyller på det! ;)
LillaA82: vad tråkigt! :( ta hand om dig!
så spännande och nyfiken är jag så jag nästan spricker haha
Ni som varit på inskrivning, följde era män med? Min jobbar den dagen jag fått tid. Funderar på om det är värt för honom att kompa ut tidigare eller om det ändå bara är massa prover som han inte behöver va med på.
Det är just för att jag vill att han ska vara delaktig. Han verkar inte alls ha koll på vad som händer i min mage. Tänker att det nog blir verkligare för honom om han hänger med. Är också vårt första barn.
Vi ska först och främst ta reda på vilken barnvagn vi vill ha och finns det en bra begagnad så köper vi givetvis det men annars blir det ny.
Men om det är problem med den nya vagnen har man väl garanti? Min kompis köpte en vagn som det var nåt mindre fel på, minns inte vad, men de använde garantin å så var det löst.
Skönt att det är ett tag till tills man måste titta på vagn. Andra verka lysa upp när man snackar om vagnar och ser det som lika spännande som att köpa bil. Jag får bara panik av allt som finns på marknaden och alla försäljare som ska pracka på en "det bästa"... Ser inte fram emot vagnköpet faktiskt, haha! 
Plus att ibland har jag spelat in hjärtljuden så han fått höra dom i efterhand 
Sponen: har förstått att du oroar dig mycket, såg att du även startade en tråd för detta. Jag tror du vet nu att det är normalt att inte ha symptom, vi är många som svarat dig att vi eller andra vi känner inte heller har tydliga symptom. Jag tror du ska försöka (jag vet det är svårt!) att oroa dig mindre, försöka ge dig hän för vetskapen att du är gravid. Som någob klok skrev "vi väntar barn inte missfall!" I längden tror jag inte det är bra att oroa sig så som du gör.
Jag vet själv att det är svårt, jag kände mig totalt ogravid fram till mitten av v 8. Då började jag få lite ömma bröstvårtor och blev tröttare och hungrigare men det är fortfarande vaga symptom. Dock bestämde jag mig för att sluta oroa mig så mycket och försöka njuta ist och jag har fått mer sinnesro av det.