Gadget skrev 2012-04-04 12:26:48 följande:
Jag hade exakt samma frågeställning för någon vecka sedan. Kände precis som du att jag förstås i slutändan blir glad för vilket som, men kände att jag någonstans hoppades på en flicka och var rädd för känslan ifall min första tanke på förlossningen skulle vara "oh nej en pojke". 2 sekunder senare skulle jag med all säkerhet älska min lille pojk, men jag vill inte ha tänkt den tanken.
Försökte förklara detta för sambon som jag inte vet om han förstod, men han sa att om det var viktigt för mig kunde vi kolla kön innan.
Jag ville ju egentligen inte heller kolla kön innan, men nu försöker jag ställa in mig på en pojke lite istället. Leka lite mer med den tanken istället för en liten flicka i randiga strumpbyxor. Tror att det har hjälpt mig i alla fall så nu ska jag försöka hålla mig ifrån att ta reda på kön.
Men det kanske beror på hur stark längtan efter ett visst kön är. Har du pratat med din man om hur du känner och varför du skulle vilja veta kön innan?
ja jag försöker också "ställa in mig" på att det kan vara en pojke. tänka på de positiva saker det skulle medföra.
har förökt förklara för mannen om hur jag känner, men vet inte om han riktigt förstår hur jag tänker.
vet att vi båda var överens om att inte kolla denna gången heller, men efter rul och nu de sista veckorna gnager det lite i mig att det hade varit skönt att veta just för att kunna förbereda mig om det skulle visa sig vara en pojke.
mannen tycker absolut inte det spelar någon roll och vill inte kolla för att inte "förstöra överraskningen" som han uttrycker det.
jag tycker väl snarare att det kommer bli en lika stor överranskning ändå. det är ju barnet (individen) man är nyfiken på när den kommer ut.
överraskningen om det blir en pojk eller flicka håller bara i sig de första minutrarna.
Naimis skrev 2012-04-04 12:45:27 följande:
Novixi- Kände exakt som du innan RUL och det var en av anledningarna till att jag ville kolla.
Jag ville inte gå 9 månader och önsketänka och inbilla mig att det va en liten tjej.
Bli besviken över att det blev en kille och få dåligt samvete över att jag blev besviken.
På RUL fick vi veta att det är en liten kille, och det var som en sten släppte från axlarna. Jag blev överlycklig, men de känns bra att veta de.
Nu ska de tilläggas att vi inte ska skaffa några fler barn (som vi känner nu) och därför var de min chans att få en dotter
förstår verkligen att du ville veta då naimis!
nu har ju vi en son sen innan och jag hoppas att mannen vill ha fler barn sen, men man vet aldrig. och skulle vi nu få en av varje så behövervi inte kolla kön nästa gång.
känner precis igen känslan du beskriver, och är rädd för samma sak. att bli besviken över en pojk på förlossningen och sen känna skuld över att bli besviken över ett friskt barn.
men va skönt att du fick veta och att du kunde få tid att smälta och ta in beskedet om en pojke. det är så jag känner, att få tid till att smälta det och sen känna lika stor glädje ändå