Augustibebis 2012

Idag känner jag uppgivenhet och deppighet... Nu vill jag inte detta mer... KÄnns som vi aldrig kommer få träffa vår bebis... Känner verkligen att jag inte pallar detta mer... Har god lust att ringa till förlossningen och gnälla satan i gatan och be dom sätta igång mer innan jag slår huvudet gult o blått i väggen....

Eller så kommer jag stanna i sängen hela jävla dagen och bara sura..

Tack tjejer för era tröstande ord

Ellenbmt: Ja det hade vi behövt, skönt o gnälla av sig med någon som är i samma sits

Jag frågade faktiskt min bm om det där med rörelserna och att jag hört dom blir lugnare i magen innan förlossningen och det sa hon till mig att det stämmer inte och det skulle jag inte gå efter...
Hon berättade att när man har värkar eller sammandragningar så är bebisen stilla oftast och man kan uppleva det som att det blir lugnare i magen men man skulle absolut inte gå efter att det kunde vara ett tecken... Här kan det stämma eftersom jag själv haft mycket sd och småvärkar och hon hon är som mest aktiv när jag inte haft det på ett tag...

Kampis: Tycker det är konstigt ändå att tanten svara dig på det viset eftersom dom upplyser starkt idag om att man ska åka in om man känner sig orolig eller att aktiviteten minskar osv... När jag var därinne förra veckan så påpeka dom flera ggr att om det var ngt igen så kom in igen...
Bebis kommer som du säger säkert igång när ni är därinne men då vet ni

Ja man blir trött på sådana människor, jag hade med glädje tagit över hennes jobb då hon uppenbarligen inte verkar trivas med det....
Ja dom brukar ha passbyte vid 14,30 tiden men senast 16 så hon har nog gått när du kommer

Värkstimulerande dropp kör över din egna naturliga produktion av hormoner i kroppen.. Kroppen stressar fram med tvång värkar, värkar som är värre än dina egna, slutar ofta med att eda behövs mycket mer än i vanliga fall.. Och pga eda så måste man ofta öka värkdroppet för värkarna avtar, och därav edan så kan även dina krystvärkar bli "lama" och i många fall slutar det med sugklocka, allt blir en ond cirkel, din livmoder arbetar under stark tvång hela tiden, och det kan vara mycket stressande för både mamma och barn...
Ofta är det så..
Det är inte många jag hört som tyckt det var bra, nu säger jag som sagt inte att det alltid är så, men det är ofta det blir så...
Kan även försämra anknytningskänslorna när barnet kommer ut, just för att dina egna hormoner som gör att du känner direkt anknytning till barnet hämas för att din kropp inte själv fått skapa egna hormon...
Kort förklarat..

OBS:
INGEN BEBIS HÄR HEMMA IDAG SOM VILL TITTA UT
Hon skiter fullständigt i min vräkningsorder så snart måste jag tillkalla polis så dom drar ut henne ...
Att man redan ska börja med detta, förvänta mig tonårstiden skulle bli tuff med en tjej, men hon tror hon kan visa var skåpet ska stå redan!!

Det som är lite tråkigt är att allt känns ibland så stressigt när man kommer in till förlossningen, ofta behöver kvinnan även boa in sig lite där också, så att värkarna skulle ev stanna upp på förlossning är ju ganska naturligt, man är ju i en miljö som inte är hemma, men när man känner sig trygg i miljön så brukar det komma igång igen...
Men ibland får man intrycket av att in och födda barn sen hem igen.. Det är den upplevelsen jag har fått iallfall första gången, sen andra gången var det andra bullar
Sen givetvis kommer det ju situationer som man måste ta det, men som jag skrev ang min vän för många inlägg sedan ang hennes upplevelse om eda och värkstimulerande, så skulle hon få en vilopaus med hjälp av edan, när hon fått vila en timme och hon var lugn i sig själv så tyckte dom inte att det gått fort nog och satte in droppet direkt... Vilket jag personligen var att stressa fram i onödan, istället för att låta henne få en chans att komma upp och röra lite på sig osv...
Som sagt, jag säger ju inte att det alltid är så här och självklart finns det dom som har bra upplevelser av detta också....

Jag skrev inte att det alltid är så Det kan vara så...

Tack Läs hennes länk..