Augustibebis 2012
Nu är jag riktigt trött på detta.. Vill inte vara gravid längre, nu vill jag träffa vår lilla flicka.. Får nästan panik på detta att knappt kunna resa sig upp från soffan utan att gubben hjälper mig, känslan av att inte kunna sitt på golvet och leka med mina barn, känslan av att nästan pinka ner sig varje morgon för man inte kan springa in på dass för att kissa, trött på att sitta på dass och försöka skita i en halvtimme, jag är en snabbskitare annars hahaha...... Suck säger jag bara.. Nä så många tecken man haft på att det skulle vara igång har totalt övergett mig idag och jag känner mig helt uppgiven... Jag vill inte vara graviiiiid meeeer!!!
Ang värkstimulerande dropp så är jag absolut ingen idol av det... Jag är nästintill anti panodil med men när jag har läst och fått uppleva med egna ögon när jag var Doula till min kompis så höll jag på att smälla av... När min vän skulle föda så kom dom in och titta till henne och fråga nästan på direkt, vill du ha eda nu? (här tycker jag att bm borde kommit in, sökt kontakt med henne, fått henne till att känna sig lugn och trygg med sin förlossning, allt gick som det skulle osv) Jag hade försökt detta men när bm kom in och ställde frågan direkt så kände hon ju att absolut, det var typ redan framdukat... Dom satte eda på henne och ja hon fick vila, har för mig att hon haft värkar typ 10-12 timmar vid detta laget... Hon fick vila i EN timme sen kom barnmorskan in igen och kolla om hon öppnat sig och det hade hon inte, så ja där kom hon sen rullande med värkstimulerande dropp till henne... HON GAV HENNE 1 TIMME efter att edan hade satts, en sketen timme...
Sen när hon satte droppet så började hennes helvete... Dom var inne och kände på henne 1 gång i timmen (jävligt uppstressande) dom tyckte inte det gick fort nog och dom öka och öka och öka, i slutet skriker min vän att ni tar livet av mig, värkarna blev så starka att bebisen trycktes upp mot hennes lungor så hon fick inte luft, ändå öka dom, hon sa till dom att sluta ge henne droppet.. Dom gjorde ett litet uppehåll och hon var fullt öppen men pojken låg inte så han var på väg ut, min kompis fick fejkkrysta och dom jublade för han pressades ner... Men sen åkta han upp igen... Ok på med mer dropp så han åker ner... Och dom ökade droppet i smyg men min kompis blev skitarg och skrek på dom att låta bli för än en gång pressades han upp i lungorna på henne... Till sist började min kompis prata om att jag och hennes mamma skulle ta hand om hennes barn för nu dör hon, hon var cool lugn i rösten när hon gav sitt "avsked" jag börja böla, hennes mamma börja böla och ja DÅ fatta dom att det var inte läge och pressa på detta mer...Så det blev ett akut kejsarsnitt istället och där visade det sig att pojkens huvud var för stort och han hade fastnat och kom inte ner i kanalen.... Han mådde bra hela tiden och även efter, men hur mådde hans mamma?!
Efter när man fick pratat med barnmorskan som pressat min kompis till det yttersta, så var det precis som om hon ville han beröm för att hon tagit beslutet om KS, men jag var ju där, jag såg med egna ögon hur hon hela tiden ville ha en vaginal förlossning, hon pressade min kompis i 5 timmar på detta viset...
Ja jag litar också på vården och dom har mer kunskap än jag, men när det gäller min kropp och min vilja så gud nåde den som kör över mig när jag säger nej... Och ja det finns solskenshistorier och det finns regniga men det jag tycker brister så mycket inom vården är att dom (personalen) förlitar sig så mycket på allt det medicinska, istället för att lära ut till dom födande hur dom ska hantera det, lära/hjälpa pappan, ge dom självförtroende och trygghet under en förlossning.. Inte bara sätta en nål i ryggen eller dropp osv för att det ska underlätta för personalen....
Tyvärr så försvann min roll som doula jättemycket hos min vän eftersom personalen skulle ha stenhård koll med undersökningar och kontroller hela tiden, jag fick aldrig en chans att hjälpa min kompis på rätt sätt...
Huja detta blev en del hahaha
Allt jag vill är att ni absolut är öppna och lita på vården men lita på er själv i första hand... 
(Eller ja ditt namn 