Augustibebis 2012
Jag lämnade tråden för drygt en vecka sedan pga mf. Jag har ändå följt er sedan dess. Antar att det är en form av terapi även om det kanske kan låta konstigt.
Ser nu att ett par av er har det väldigt jobbigt just nu och sitter i samma sits som jag. Jag beklagar verkligen. Det gör så ont. Ville bara hälsa er att ni ska tillåta er själva att vara ledsna och besvikna. Och framför allt: var snälla mot er själva! Sitt inte och anklaga er själva för att ni gjorde si eller så. Det hade inte gjort någon skillnad.
Även om ni inte tror det själva så kommer ni att bli glada igen. Därför är det viktigt att sörja ordentligt och i sin egen takt.
Det har bara gått en dryg vecka sedan jag fick min störtblödning, men redan nu börjar jag blicka framåt igen och det som kändes så tungt då känns inte alls lika jobbigt nu. Hoppas att ni snart mår bättre och ta hand om er! Stora lyckönskningar i framtiden!