• Anonym (Superledsen)

    Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

  • Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.
  • Brünnhilde
    UlletGullet skrev 2012-01-06 15:19:38 följande:
    Har han inte den tilliten till mig vill jag inte vara med honom. Litar jag på honom till 100% förväntar jag mig samma sak tillbaka, kan han inte leva upp till det vill jag heller inte vara med honom. Nog kan man älska någon men är jag den som älskar mer får han gå.. Måste man vara en kärring för att man inte tycker som pappan?
    Fast nu är det så att män - även i äktenskap, för den delen - har rätt att begära faderskapstest enligt svensk lag. Enligt samtliga länders lagar, för övrigt. För att lagstiftarna fattar hur oerhört viktigt detta är! Den rätten får man inte ens ifrågasätta anser jag, och som kvinna får man helt enkelt ta det om den uppgivne fadern till ens barn begär det. Hur skulle det annars se ut i ett samhälle..? Män skulle få betala underhåll för barn som inte är deras i 18-20 år, och de skulle inte kunna testamentera en stor del av sin förmögenhet till någon annan...
  • starchild81
    Anonym (s) skrev 2012-01-06 20:48:40 följande:
    Bara läst TS nu:

    Jag var i exakt din situation när vårt barn var ca.2 månader, för då fick jag reda på att pappan ville ha faderstest, fast vi var sambos och jag inte hade gett honom något enda skäl till att misstänka mig för otrohet. Däremot hade han bedragit mig, och var dessutom väldigt skadad av livet av andras otrohet. Jag förstod visst det, rationellt, hans behov. Men bara grät och grät och grät, och kände att OM han tog testet, så var nog vår relation över för gott. För det sveket från honom, att misstänka mig så(för det KAN inte finnas något annat än misstänksamhet och misstro bakom behovet av ett sådant test) var helt ärligt oöverkomligt för mig.

    Vi resonerade fram och tillbaka, diskuterade, fram och baklänges: och dagarna gick. Och jag resignerade, och sa att han ju fick sitt vilja igenom. Fanns ju inget jag kunde göra åt saken. Men då ändrade han sig tack och lov någon dag senare.

    Inget svar som kanske hjälper dig, men ville bara skriva för att jag kände igen mig så mkt. Vet inte om någon kan förstå som inte varit i samma situation. men en sådan misstro är ett enormt svek för mig. Det ÄR att säga att man tror att den andre har svikit. Rationellt kan jag tänka annorlunda, känslomässigt kunde jag och kan jag aldrig ta mig förbi den punkten. Och om pappan till mitt barn hade begärt faderstest, så hade vår relation dött där och då.
    Rent krasst visar detta bara på hur egoistiska många tjejer är i min mening. Ni sätter bara era egna behov främst och tjatar om misstro och tillit tänk på oss killar istället...  Vi vet inte om det är vårat barn vi kan bara antaga att det är så jag har full förståelse om vissa killar vill vara 100% säkra...

    Jag är en av dem.........
  • Anonym
    Brünnhilde skrev 2012-01-06 20:51:57 följande:
    Fast nu är det så att män - även i äktenskap, för den delen - har rätt att begära faderskapstest enligt svensk lag. Enligt samtliga länders lagar, för övrigt. För att lagstiftarna fattar hur oerhört viktigt detta är! Den rätten får man inte ens ifrågasätta anser jag, och som kvinna får man helt enkelt ta det om den uppgivne fadern till ens barn begär det. Hur skulle det annars se ut i ett samhälle..? Män skulle få betala underhåll för barn som inte är deras i 18-20 år, och de skulle inte kunna testamentera en stor del av sin förmögenhet till någon annan...
    Men nu pratar du ju om separerade föräldrar, eftersom det handlar om "underhåll"; om det inte handlar om det, så handlar det ju om en familj med kärlek förhoppningsvis, och kärlek bygger på ömsesidig tillit. Annars är den knappast sund.
  • ZebraMyran

    På ett sätt kan jag förstå dig, men å andra sidan hade jag inte haft problem ifall mina barns pappa hade velat göra test. Lättare för en mamma att vara säker på att hon är mamma till ett barn, än vad en pappa kan vara. Jag är också trogen av mig, aldrig i hela mitt liv varit otrogen. Låt honom göra testet, du vet ju själv vad svaret kommer bli, det hjälper knappast ifall du säger att du inte kommer kunna lita på honom då. Tänk på det Glad

  • Anonym
    Anonym (Superledsen) skrev 2012-01-06 10:26:17 följande:
    Så har natten gått, och inte mkt sömn har man fått. Vi bor dessutom i en liten lägenhet så vi är upp i varandra hela tiden. Jag har fortfarande så jävla ont i magen pch mår så illa. Vet att vissa skrivit att jag agerat helt hysteriskt och " ingen rök utan eld" typ- men va fan jag skriver här anonymt och säger ju att jag INTE varit otrogen, har inte ens tänkt tanken. Det kränker mig så djävulskt att pappan till mitt barn kan tro nåt sånt här om mig. Det är kanske hysteriskt men sådan är jag. JG har enorm integritet och stolthet över min trohet och över att jag är en bra människa. Och det ifrågasätter den jag älskar mest. Fy fan, fy fan. Samtalet vi hade igår var som sagt skitbra, men så tittar jag på liten och helt plötsligt väller tårar och illamående upp igen. Ibland vill jag nästan slå honom för att han sabbat vår lilla familj. Det känns nästan som om HAN varit otrogen! Jag vill inte att han tar i mig. Tycker han fått mig att känna mig skitig, och det är inget jag bara kan skaka av mig. Han tyckte ju som sagt att familjerådgivning var en bra ide, men kom ju på att det kan vi ju inte.. Vi har ingen alls som kan passa liten. Han har en förälder i livet som är döende, jag har mina i andra delen av landet. Inga syskon och inga vänner här heller. Men det är ju han som behöver det mest så jag ska nog tvinga iväg honom på terapi själv.
    (nu är det jag som upplevt exakt liknande situation som skriver igen:)

    Jag förstår vad du menar med att du känner dig skitig och kränkt. Var så jag kände med. Men det där med familjerådgivning är nog inte en så dålig idé, och förstår det kan vara svårt med barnet, men kan det inte gå att ordna ändå på något vis? Sätta in annons om barnvakt? Söka barnvakt i bekantskapskretsen? Med alla medel söka barnvakt helt enkelt? Behöver ju inte bli så många samtal kanske; mer för att ni ska få grepp om detta och hitta ett bra sätt att kommunicera. Däremot så tycker jag också att det låter som om han verkligen skulle behöva söka egen hjälp.
  • Trivelina73

    Ot, men när jag var gravid så sa jag till barnens pappa att han skulle göra faderskapstest (jag visste till hundra att han är pappa), han avböjde det. Så då sa jag att jag vill aldrig någonsin få höra sånt skit om att han kanske inte är pappa i framtiden. Har aldrig hört sånt heller..  
    Men då bodde vi inte ihop heller när jag blev gravid, han var över en helg som ja, resulterade i graviditet. Bor man tillsammans så känns det underligt att den ena skulle bedra, men samtidigt.. När man läser här på fl.. så är de inte alls underligt, de verkar va lte sport över det hela.. Funderar mest över varför vill han ta testet nu? Varför inte då i början? Är det för att jävlas så mycket han kan? Är ett sådant relation något att hålla sig fast vid då?


    Bara cancer rätt och slätt och tingen kring det (inga nyköpta skojävlar och annat här)... nertystad.bloggplatsen.se/
  • Anonym
    starchild81 skrev 2012-01-06 20:54:45 följande:
    Rent krasst visar detta bara på hur egoistiska många tjejer är i min mening. Ni sätter bara era egna behov främst och tjatar om misstro och tillit tänk på oss killar istället...  Vi vet inte om det är vårat barn vi kan bara antaga att det är så jag har full förståelse om vissa killar vill vara 100% säkra...

    Jag är en av dem.........
    var i allt var jag ego? Jag hade aldrig gett honom anledning att misstro mig. Någonsin. Däremot han mig; genom sin egen otrohet. Det handlar inte om att inte förstå, det handlar om känslor som inte går att komma förbi. OM en man begär ett test, så är det för att han inte är hundra procent säker på att barnet är hans. Och om en person KÄNNER MIG; till hundra tio procent, så vet den personen att jag inte är en människa som bedrar den jag älskar. OM han hade känt min kärlek så starkt, som jag försökte uttrycka den, och visade den på alla sätt och vis, så hade han förstått att jag inte hade varit kapabel att göra en sådan sak som att bedra honom. Sa nog mer om honom, än om mig.

    Tillit är för övrigt ett ord som går åt båda håll. Det stavas likadant åt båda håll. Det betyder att om man GER sin tillit till någon, så behöver den personen ge den tillbaka; för att det ska bli något starkt och hållbart. Som kvinna så vet man ju t.ex. inte om mannen ifråga tänker stanna och stötta och verkligen VARA pappa också, men inte f-n kan man göra nått åt det, man kan inte heller kontrollera om han samtidigt är ute och vänstrar och gör någon annan gravid, man kan bara försöka lita på att han är en bra man.
  • Brünnhilde
    starchild81 skrev 2012-01-06 15:45:07 följande:
    Jag förstår han till fullo, tänk om ngn som han känner till har hört att han inte är far till det barn han trodde att han var pappa till. Bara för att du är säker på att du är mamma finns det ju alltid en osäkerhet hos pappan. Försök tänk dig in i hans situation istället, jag kommer alltid vilja göra faderskapstest oavsett om jag litar på tjejen eller ej. 

    Dock handlar detta fundamentalt om arv från min sida, om du frågar han har han säker en bra förklaring.  Det är säkert flera 1000barn i Sverige vars pappor inte är deras riktiga. I mitt tycke överreagerar du och blåser upp en bris till en orkan. Säg bara att du älskar han och att han gärna får göra ett faderskapstest, om han har den oron kommer den knappast att dämpas.  Allt handlar inte bara om dig tänk på det.......
    Som sagt: jag förstår dilemmat för er killar! Du säger att det handlar om arv för din del, så jag antar att du är förmögen - eller att dina föräldrar är det och du kommer att få ärva deras förmögenhet. Det är väl fullkomligt självklart att du inte vill ta ens en mikroskopisk risk att detta arv ska gå ur släkten..!
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-01-06 21:03:42 följande:
    var i allt var jag ego? Jag hade aldrig gett honom anledning att misstro mig. Någonsin. Däremot han mig; genom sin egen otrohet. Det handlar inte om att inte förstå, det handlar om känslor som inte går att komma förbi. OM en man begär ett test, så är det för att han inte är hundra procent säker på att barnet är hans. Och om en person KÄNNER MIG; till hundra tio procent, så vet den personen att jag inte är en människa som bedrar den jag älskar. OM han hade känt min kärlek så starkt, som jag försökte uttrycka den, och visade den på alla sätt och vis, så hade han förstått att jag inte hade varit kapabel att göra en sådan sak som att bedra honom. Sa nog mer om honom, än om mig.

    Tillit är för övrigt ett ord som går åt båda håll. Det stavas likadant åt båda håll. Det betyder att om man GER sin tillit till någon, så behöver den personen ge den tillbaka; för att det ska bli något starkt och hållbart. Som kvinna så vet man ju t.ex. inte om mannen ifråga tänker stanna och stötta och verkligen VARA pappa också, men inte f-n kan man göra nått åt det, man kan inte heller kontrollera om han samtidigt är ute och vänstrar och gör någon annan gravid, man kan bara försöka lita på att han är en bra man.
    Och antingen väljer man att lita på någon, och då kan det bli en fin relation, om personen ifråga försöker göra samma sak tillbaka och båda är ärliga och trogna. Eller så väljer man att misstro sin partner, och då lär det bli en ganska trist relation. 

    Att begära ett test ÄR att säga att man misstror sin partner. Så enkelt är det ju bara. Och då har man ju antingen relationsproblem, eller djupa personliga problem. Men oavsett orsak, så kan att begära ett faderskapstest såra något enormt.
  • Trivelina73
    Anonym skrev 2012-01-06 21:06:39 följande:
    Och antingen väljer man att lita på någon, och då kan det bli en fin relation, om personen ifråga försöker göra samma sak tillbaka och båda är ärliga och trogna. Eller så väljer man att misstro sin partner, och då lär det bli en ganska trist relation. 

    Att begära ett test ÄR att säga att man misstror sin partner. Så enkelt är det ju bara. Och då har man ju antingen relationsproblem, eller djupa personliga problem. Men oavsett orsak, så kan att begära ett faderskapstest såra något enormt.
    Framförallt ett år efter barnet är fött, de känns som bara elakt. Kanske finns en förhoppning om att komma ur relationen utan omkostnader? 
    Bara cancer rätt och slätt och tingen kring det (inga nyköpta skojävlar och annat här)... nertystad.bloggplatsen.se/
Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.